– Den här typen av bråk undergräver deras trovärdighet, kommer de klara av att styra tillsammans när de mitt under valrörelsen växlar så starka ord?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Med bara en månad kvar till valet har kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson (S) rört upp en storm bland de rödgrönrosa partierna.
De senaste veckorna har hon anklagat både Vänsterpartiet och Miljöpartiet för samröre med extremister och på sin blogg riktat ännu en känga mot både dem och Feministiskt initiativ för den identitetspolitik som hon anser att de alla bedriver. Sedan dess har svallvågorna mellan de rödgrönrosa fortsatt att gå höga på debattsidor så väl som på sociala medier.
Kan försvåra samarbete
Det uppskruvade tonläget riskerar att försvåra det praktiska samarbetet mellan de rödgröna framöver, anser statsvetaren Ulf Bjereld som även är förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet.
– Det kan äventyra samarbetet på två sätt, skulle jag säga. För det första undergräver den här typen av bråk deras trovärdighet, kommer de klara av att styra tillsammans när de mitt under valrörelsen växlar så starka ord? Det andra är att det här är saker som många av de inblandade tar på stort allvar och det är därför de blir så fruktansvärt arga. Det uppfattas som väldigt viktiga frågor så det är inte så att de efter valdagen kommer lägga dem åt sidan och säga att de är vänner.
Samtidigt är det inte säkert att det kommer påverka vad väljare väl gör på valdagen, säger Ulf Bjereld. Han tror inte heller att Ann-Sofie Hermanssons utspel bottnar i någon särskild valstrategi.
– Jag tror inte det ligger till grund för bråket, men det är klart att socialdemokraterna i Göteborg givet de politiska opinionsmätningarna sneglar på möjligheten till blocköverskridande samarbete. Det som utlöst det hela är ju att Ann-Sofie Hermansson blåst till strid mot vad hon kallar extremismen och gjort det på ett sätt som gör att hon drabbar samman med koalitionspartners. Om det var meningen eller om hon inte förstod hur stark reaktionen skulle bli vet jag inte.
”Saknar ekonomisk politik”
Daniel Suhonen, socialdemokratisk debattör och chef för tankesmedjan Katalys, håller med Ann-Sofie Hermansson om att identitetspolitik förtjänar att kritiseras.
– Grundproblemet för vänstern är att man under lång tid har saknat en ekonomisk politik som i någon mening kan kallas demokratiskt socialistisk, som sätter människor i arbete, expanderar välfärdsstaten, minskar ojämlikheten och gör något åt de reella problemen. Det måste social-demokratin ta stort ansvar för. I frånvaron av politiska alternativ tror jag identitetspolitik i någon mening har fått fånga upp många av den radikala vänsterns drömmar och förhoppningar.
Samtidigt understryker han att vänsterpolitik måste vara emot rasism och kvinnoförtryck. Men enligt honom har det han kallar för kulturella frågor fått för stort utrymme till nackdel för ekonomiska frågor.
”En återvändsgränd”
Men framförallt är det en återvändsgränd att angripa identitetspolitik på det sätt som Ann-Sofie Hermansson nu gör, anser Daniel Suhonen.
– Jag tror man ska inspireras av Bernie Sanders och Jeremy Corbyn,
de klarar båda de här sakerna utan att skapa motsättningar mellan fördelningsfrågor och en ung vänster som är besjälad av identitetspolitik. Det är dumheter på alla sidor här, men jag själv som har ägnat mig mycket åt diskussionen kring identitetspolitik, tycker att det inte finns något att vinna. Det blir en debatt om debatten, varför ska vi prata om det här istället för att göra det vi vill se?
Han tror inte att att den pågående konflikten i slutändan kommer påverka partiernas förmåga till samarbete. Däremot tycker han att vänsterns kritik istället borde rikta sig mot borgerlig politik.
– Det de socialdemokrater som deltar i den här debatten borde fundera på är att kritisera identitetspolitik också är ett sätt att föra identitetspolitik. Om ens värld består av att debattera identitetspolitik blir det till slut ens egen identitet.
Ann-Sofie Hermansson (S) har varit i blåsväder sedan i våras då hon anklagade två paneldeltagare som skulle delta vid visningen av dokumentärfilmen Burka songs 2.0 för att ha terrorismkopplingar.
Stadsledningskontoret, som stod som arrangör, avblåste evenemanget och Ann-Sofie Hermansson skrev i en debattartikel att hon själv deltagit i beslutet. En av paneldeltagarna, Fatima Doubakil, anmälde Ann-Sofie Hermansson för förtal. När Litteraturhuset sedan valde att visa filmen varnade Ann-Sofie Hermansson för att man riskerade sitt ekonomiska stöd från staden.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
22 juli, årsdagen för Utöya-massakern, publicerade Expressen en debattartikel som hon skrivit tillsammans med den före detta socialdemokratiska riksdagsledamoten Nalin Pekgul om vikten av att sätta gränser mot extremism. ”Ytterkantsvänstern, inklusive delar av Vänsterpartiet och Miljöpartiet” riktar bara ljuset mot högerextremism ”för att slippa kritisk granskning av den islamistiska extremism och de vänsterautonoma grupper som man har band till och uppfattar som ett politiskt stöd,” skrev de.
Bara ett par dagar innan hade Ann-Sofie Hermansson även gått i klinch med identitetspolitik på sin blogg, i ett inlägg där hon skrev att det försvårar arbete mot extremism och kan gynna högerpopulism.
Hon har under den gångna veckan fått mothugg både på debattsidor och på Twitter av bland annat politiker från Feministiskt initiativ och Vänsterpartiet så väl som andra debattörer.
