– Ja, men tack, det är ganska kul faktiskt. Jag höll ju på att bli en akademiker, runt 1988–1989 lade jag ju fram en lunta med mina ­planer på en doktors­avhandling, en lång harang full med teori: Habermas, Adorno, Heidegger. Den skulle handla om vardags­filosofi. Men i den vevan hörde Dagens Nyheter av sig och så hamnade jag där.

Du har fått en fin motivering, bland annat att du ”ger röst åt både svårmod och hopp samt en aldrig sviktande tro på mänsklighetens ­kollektiva kraft”.

– Ja, men det har du väl sett i mina ledare, att det ändå finns en grundläggande opti­mism, och den måste man försöka bevara för annars finns ingenting kvar.

Du är ledarskribent, chefredaktör, tv-panelist och författar böcker som om du hade elden efter dig. Vad händer just nu?

– Det kommer en bok i april, en guidiebok genom ­Stockholm, Dan ­Anderssons Stockholm, om han hans bravader och vistelse. ­Varenda gammal byggnad bär på värld­ens historier, som en ateljé vid Östermalmstorg som han hade, det visar sig att där har också Madonna och U2 varit. Otroliga ­historier! Sedan har jag precis börjat på en annan bok också. Jag skriver ju böcker hela tiden, det är det som håller mig vid liv, annars kan man bli knockad av dags­politiken. Det är skönt att kliva ner i tider där ingen har hört namnet Ebba Busch. Det är psykologiskt befriande.