BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Jag var med och åkte cykel vid invigningen och ville nästan inte stiga av. Det var en upplevelse, som när jag cyklade i ungdomen, säger Ulla Dahlqvist med ett stort leende.
Startades i Danmark
Kommunens äldreboenden Bernadotte, Linné, Västergården och Karl-Johansgården har tillgång till så kallade ”kristianiacyklar” med två framhjul och en skön soffa. De deltar i projektet Cykling utan ålder, som invigdes för en månad sedan.
Projektet startades i Danmark 2013 av Ole Kassow och finns i dag i 70 städer i 26 länder. Tanken är att äldre ska få uppleva natur och stadsmiljö med hjälp av volontärer som skjutsar dem på cyklarna. Initiativtagare i Uppsala är Teresa Uggla Kerrou på stadsbyggnadsförvaltningen och Göran Albjär på länsstyrelsen.
Omkring 60 personer, bland annat från Röda korset och Studentvolontärerna, har anmält intresse för att vara ”cykelpiloter”, som de kallas. Kim Ljungqvist leder utbildningen för volontärerna på Bernadotte. Cyklarna är eldrivna, så man måste kunna använda gasen på rätt sätt. Det är också en speciell teknik att svänga med två framhjul.
– Plus att vi behöver träffa volontärerna i förväg så vi vet att vi kan lita på dem. Det är kul att så många är intresserade – det här är ett riktigt glädjeprojekt, säger Kim Ljungqvist.
”Hade knappt varit utomhus på ett år”
I dag är det dock ingen volontär som ska cykla, utan undersköterskan Karl Rätz. Ulla Dahlqvist får hjälp upp i cykeln, som står i äldreboendets entré. Hon står under syrgasbehandling och kan bara gå korta sträckor med rollator. Innan hon kom till Bernadotte hade hon legat på sjukhus länge.
– Jag hade knappt varit utomhus på ett helt år innan de skaffade cykeln, säger hon.
När vi kommer ut på gården har molnen skingrats och solen värmer. Jag slår mig ned bredvid Ulla Dahlqvist, vi knäpper säkerhetsbältet och får en filt över benen. Sedan bär det av. Cykeln rullar mjukt över både asfalt och grus och Ulla Dahlqvist frågar om jag också känner vinden i håret.
En del tycker att svängarna är lite otäcka i början, men själv körde hon motorcykel som ung och tycker bara det är roligt med fart.
– Då hade man läderjacka och läderbyxor. Inte många kvinnor körde motorcykel på 50-talet, men jag blev sugen när jag träffade en kille med hoj. Han var förresten min blivande man.
Flera minnen väcks till liv under cykelturen. Vid Pattons hage känner Ulla Dahlqvist väl igen sig – här har hon gått promenader med dottern och hennes hundar. Snart öppnar sig skogen så vi ser nästan hela Hågadalen. När vi rullar över en bro konstaterar Ulla Dahlqvist att kabbelekorna blommar.
– Och titta, midsommarblomstren har redan slagit ut, utbrister hon.
Stort intresse bland frivilliga
Några gånger stannar vi, för att titta på hundarna på agilitybanan och för att mata en häst med gräs. Efter en dryg halvtimme är vi tillbaka på Bernadotte. Karl Rätz berättar att han för några dagar sedan gjorde en tre timmar lång utflykt med en annan boende, som hade vuxit upp i närheten av Hågadalen och ville se platser han mindes från sin barndom. Då hade de med sig både kaffe och lunch. Teresa Uggla Kerrou tillägger att Cykling utan ålder har stor potential. Intresset bland frivilliga är stort, inte bara för att vara volontär – Hugos kaffe har erbjudit sig att bjuda äldre som kommer dit med projektets cyklar på fika och frisörelever på gymnasiet vill bidra med hårklippningar.
– De boende kan också ta med sig anhöriga på utflykterna. På det sättet skapar man nya minnen tillsammans, i stället för att bara sitta på rummet och prata om det som har varit.
Ulla Dahlqvist tänker fråga dottern Lena om hon vill följa med nästa gång. För fler cykelutflykter tänker hon utan tvekan göra.
– Det är så härligt så ni tror inte det kan vara sant.
