– När de kommer in från en rast och har rört på sig märks det att de har laddat batterierna och det gör att de orkar med hela dagen. De blir piggare och får energi av att röra på sig, säger han.
”Färre konflikter”
Han har under sin tid sett att barn slutar leka i yngre åldrar än tidigare.
– I lågstadiet leker de fortfarande, men i fyran får de mer tillgång till teknik, många har mobiler och de kan sitta vid datorer. Då blir de inte alls lika aktiva, och det blir svårare och svårare att motivera dem att gå ut och röra på sig.
– Men behovet av rörelse försvinner inte när man börjar i fyran, så det är verkligen synd när vi inte kan fånga upp och motivera eleverna att fortsätta vara aktiva på rasterna.
När eleverna börjar i mellanstadiet är fritidsverksamheten inte längre integrerad med skolan, och många elever väljer då att inte delta i aktiviteterna. Larsa Sundlöf ser att risken att elever hamnar i utanförskap ökar när fler väljer bort fritids.
– Här behöver man tänka om, alla skolor behöver bli bättre på att se helheten och ta större ansvar för elevers hälsa istället för att blunda för problemen för de försvinner ju inte för det.
Karl Hovell jobbar som fritidsledare, och har jobbat med skolelever i 20 år. Han upplever att det finns en direkt koppling mellan att barnen leker och rör på sig på rasterna och hur de kan koncentrera sig i skolan, men att det också märks i deras sociala samspel.
– Det syns tydligt, när barn leker tillsammans så bygger de relationer och om det är mer avancerade och utmanande lekar får det en enorm effekt. Det blir färre konflikter och slagsmål, hierarkierna försvinner och mobbningen minskar, samtidigt som deras vakenhet och närvaro påverkas, säger han.
Tappar spralligheten
WHO:s undersökning visar att andelen elever i Sverige som uppger att de utsatts för mobbning ökar, och att skolbarn i Sverige är mindre nöjda med livet än genomsnittet för de undersökta länderna. De upplever också psykosomatiska besvär som huvudvärk, ont i magen, nedstämdhet och sömnsvårigheter oftare. Folkhälsomyndighetens undersökningar visar att psykosomatiska besvär hos elvaåringar har ökat till den högsta andelen sedan undersökningarna av skolbarns hälsovanor startade på 1980-talet.
– Det hör ihop, om eleverna har ett meningsfullt sammanhang där de inte pressas för hårt och där de mår bra, då blir det också lättare att vara mån om andra, säger Karl Hovell.
I lågstadiet har de motsatt situation. Eleverna rör sig hela tiden, och personalen får påminna dem om att stå eller sitta stilla, berättar Karl Hovell. Men när de börjar i mellanstadiet händer något.
– Ibland känns det nästan som en depression som kommer. De tappar den där spralligheten och blir passiva. Det är mycket som blir annorlunda när de börjar i mellanstadiet, det är inte bara att vi inte har aktiviteter för dem utan det blir också tuffare för dem.
Tävla mot mobilen
Mer eget ansvar, högre krav och mer avancerade sociala processer. Även om det är naturliga delar av att växa upp så ser Karl Hovell att det får negativa effekter när inte skolan finns där och stöttar eleverna i det.
Många barn väljer att gå hem och spela spel online eller hänga på sociala medier istället för att stanna på fritids, och de barn som stannar leker en annan typ av lekar.
– Det är tydligt att det händer något, de leker mer destruktiva lekar och maktlekar och skolan blir en del av den effekten när vi överger barnen i deras fritid. Vi slutar göra saker med dem på deras fria tid och vi slutar stimulera den positiva leken. Rast blir plötsligt bara att det ringer ut.
Att fler elever väljer mobilen framför fritids är kanske inte så konstigt, resonerar Karl Hovell. Det finns en återhämtning i det och ett socialt sammanhang som inte är lika krävande som det på skolgården.
– Det finns en anledning till att så många väljer skärmarna när det alternativet finns. Det fyller funktioner som vi måste förstå så att vi kan ersätta dem på ett sätt som samtidigt gör att de rör på sig.
Fokus på hälsa
Enligt Karl Hovell skulle det vara fullt möjligt att stimulera också de äldre barnen till att vara mer aktiva, bara man satsar på det.
– Det finns kreativa personer som vill jobba med det här och jag tror att det går att göra stor skillnad, men det är en omöjlig uppgift idag för att det finns för lite resurser. Det blir bara övervakning, ju äldre de blir desto värre blir det.
Idag har Karl Hovell valt bort att jobba med fritidsverksamhet för mellanstadiet, och jobbar istället med lågstadiet.
– Jag tycker att det är för jobbigt när jag ser elever som behöver mer engagemang och så kan jag inte ge det för att det saknas tid och personal. Även om lågstadiet inte heller har alla resurser som skulle behövas så är det inte i samma utsträckning, här finns hela tiden möjlighet att engagera sig i eleverna och stötta dem som behöver det, säger han.
Vad gör du för att bryta trenden? Berätta om hur du får dina barn eller barnbarn att lämna soffa och padda! Mejla lasarmejl@etc.se
