Frikyrkoparet håvar in miljoner – men vad hände med porrfiltren?

Bara ett klick bort. Endast ett ynka klick bort finns 80 miljoner sajter med extrem våldsporr. Rasism, incest, kvinnohat, kränkningar av mänskliga rättigheter, sadistiskt kiss-, stryp- och analsex. Barnen måste skyddas. Annars riskerar de, så unga som förskoleålder, att sugas in i ett livsförgörande beroende av nätporr.

Porrfri barndom har på fyra år gjort stormsuccé med ovanstående alarmbudskap om att pornografin aldrig förr varit så brutal och lättillgänglig. Man knyter till sig kändisar, influencers, och sliter intensivt i sociala medier. Ingen vill riskera att framstå som att man tycker att det är toppen med ­sexsurfande småbarn på förskolorna. Tiotusentals namnunderskrifter har samlats in i protest. Postkodstiftelsen har stöttat med 1,5 miljoner kronor. Tv-soffor, poddar, tidningsspalter, EU-parlamentet och riksdagen har rullat ut röda mattan, man har fått ministrars öron, och den självutnämnda barnrättsorganisationen är ensam ansvarig för att ha fört upp filter på debattagendan som den slutgiltiga lösningen för att rädda barnen undan porren.