En brant trappa ner, några steg genom en mörk korridor. Sedan är vi där. Bland valaffischer och kampanjmaterial trängs de flammande röda fanorna med sånghäften och plakat. Leif Landén (S) visar runt i Socialdemokraternas källarutrymme på Söder i Örebro. Metodiskt lyfter han fram skyltar och plakat.

– De här är ifrån 1970-talet, säger han och lyfter fram stora gula träplakat med olika budskap som ”Vi kvinnor kräver arbetstillfällen”. 

– Jag har sparat dem för att jag gillar jobbet som ligger bakom, kanske kan man ställa ut dem här någon gång, säger han.

När de här plakaten tillverkades hade Socialdemokraterna särskilda plakatmålarkvällar. En verksamhet som nu är försvunnen. 

Leif Landén blev engagerad i första maj-kommittén 1984. Då valdes han till fanbärare, men genom åren har han haft olika roller. Under de drygt 30 år som han har varit med och arrangerat första maj-firandet i Örebro har han sett många förändringar.

– I början var det långa tåg som gick hela vägen från Olaus Petri-skolan till Olof Palmes torg. Nu går vi från Virginska skolan, längs Drottninggatan och vi rundar Stora Hotellet innan vi går upp till Stortorget, säger han. 

Mindre publik

Tågen var längre, plakaten var fler och publiken större under 1980-talet. Publiken minskade när affärerna började ha öppet även under första maj och antalet demonstrerande deltagare minskade när kommundelarna lades ner. Då försvann flera lokala föreningar och därmed fler fanbärare. Men trots att tågen kanske är kortare i dag är annat sig likt. Orkestern Lyran spelar Internationalen, de röda fanorna bärs med stolthet och på banderollerna kan man hitta budskap om kamp och rättvisa. 

– I grunden har budskapen under första maj alltid handlat om rättvisa och jämlikhet, men i stället för slagord om generell rättvisa handlar det i dag om vem som ska ha rättvisa. Hur vi ska skapa rättvisa för olika grupper i samhället, säger han. 

När arbetarna började tåga på första maj i slutet av 1800-talet var en central fråga kampen för åtta timmars arbetsdag. Därefter har budskapen följt sin tid. Efter kriget ville man ha fred och stabilitet. Under 1970-talet kom kampen för kvinnors rättigheter fram tydligare. Under 1980-talet handlade det bland annat om att stoppa rasismen. Solidaritet med andra länder har också spelat en viktig roll under första maj.

– Budskapen under Palmes tid handlade mycket om tredje välden, vi samlade in pengar i bössor och utrikespolitik var viktigt. De senaste åren har jag sett mindre av det. Man kan säga att första maj har utvecklats från en internationell manifestation till en tradition som handlar mer om lokal politik, säger han.

Talen under första maj har hållits av både kändisar, politiker och vid några tillfällen har man på försök haft öppna talarstolar där människor som hade något att säga fick kliva upp och säga sin mening. Det tal som Leif Landén minns mest hölls i början av 2000-talet.

– Det var Axel Gisslén som höll ett tal på Teaterplan. Det handlade om solidaritet och det var ett av de starkaste talen som jag har hört. Hela publiken satt och lyssnade intensivt, berättar han. 

Internationalen en startsignal

I ett hörn av förrådet står en illa åtgången talarstol. Den kommer inte att bäras upp till Mikael Dambergs tal berättar Leif Landén. Men en hel del annat ska bäras. Själv ska han ägna morgonen åt att bära bänkar och ställa upp framför scenen på Stortorget och invänta stämningen när Lyrans orkester drar igång musiken.

– Utan orkester skulle jag säga nej till första maj. Jag tycker att det är pampigt med trumvirvlarna och när Internationalen drar igång. Det är en startsignal för första maj för mig, säger han.