Liberalerna gjorde på söndagen gemensam sak med M, KD och SD och presenterade tillsammans ett migrationspolitiskt förslag. Men den som jämför högerblockets utspel med regeringens noterar att skillnaderna ligger på marginalen.
Det är därför inte sakpolitiken som främst får kritik av de Dagens ETC talar med – utan symbolvärdet i att oppositionen samlar sig i ett åtstramningsblock där SD tillåts hålla i taktpinnen.
– Det nya är det gemensamma, organiserade samarbetet i SD:s paradfråga, just den fråga där man kanske har förväntat sig att avståndet mellan L och SD skulle vara som störst, säger Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, och fortsätter:
– Det blir en legitimering av SD som parti, att de ses som ett parti som man kan samarbeta med i vilka frågor som helst. Jimmie Åkesson är utan tvekan den största vinnaren.
Tydlig konflikt
Enligt Ulf Bjereld visade söndagens partiledardebatt att motsättningen i migrationsfrågan är en reell, ideologisk sådan, och inte bara ett politiskt spel.
Det, menar han, bör resultera i två sannolika alternativ i en kommande regeringsbildning: en M-ledd som är beroende av SD i varje viktig omröstning, eller en S-ledd som troligtvis innehåller C och som måste förankra sina beslut hos antingen V eller enskilda borgerliga partier.
– De ideologiska motsättningarna gör det svårt för C att backa från sina ställningstaganden – lagt kort ligger inför valet, helt enkelt, säger han.
Det är inte bara från vänster uppgörelsen kritiseras. Moa Berglöf, tidigare talskrivare åt Fredrik Reinfeldt, tycker att det är sorgligt, ”men inte förvånande”, att M, KD och L gör ett gemensamt utspel om migrationspolitiken med SD.
– Det är symboliskt att det handlar om migrationsfrågan, ett av SD:s viktigaste områden. Under min tid i politiken sa vi att det är den fråga som de absolut inte får ha inflytande över. Det visar hur långt M, KD och L är beredda att gå för att tillmötesgå SD. De verkar fortfarande tro att det ska vara de som bestämmer – men det märks ju tydligt att det är Jimmie Åkesson som styr, säger hon.
Att det finns en splittring inom L om migrationsfrågan är väl känt. Och det var flera tunga namn som reserverade sig inför valet att stå sida vid sida med SD.
– Jag hör till reservanterna i riksdagsgruppen som anser att vi borde gått vidare med ett eget förslag som de andra kunde ansluta sig till. Nu bildades istället en kvartett, och det blev så tydligt att L kommer ta stöd av SD. Det har fått konsekvenser bland våra medlemmar som redan har gjort ett visst tapp, säger Barbro Westerholm, riksdagsledamot.
Vad spelar det för roll att frågan kring samarbetet handlar om just migration?
– Det är en oerhört känslig fråga inom L. Det här med synnerliga och särskilda skäl har vi varit öppnare med än vad vi är nu. Det är en hjärtefråga som man kompromissat fram till den motion som lades i riksdagen. Men det är viktigt att skilja innehållet i motionen och hur vi vill driva igenom den, en tredjedel i det liberala partiet vill att vi ska fortsätta som ett självständigt parti i mitten.
”Fult spel”
Emmy Scilaris, vice ordförande LUF Väst, uttrycker ännu mer besvikelse över partiets vägval.
– Jag tycker de har spelat väldigt fult under hela processen och sagt att vi inte ska förhandla om dessa punkter med SD - och det första de gör är det här utspelet med de andra partierna och SD. Jag vet att många i partiet är otroligt besvikna just nu och funderar på att lämna, speciellt den yngre generationen. Man kan undra vad partiet ska göra utan oss? Jag vågar inte ens titta på partidebatterna för att jag skäms så mycket, säger Emmy Scilaris, vice distriktsordförande LUF Väst.
