Istället lägger man ihop en rad ”polisinformationer” och kommer fram till att 62 000 människor i Sverige på något sätt är kopplade till kriminella nätverk.

Vilka ”nätverken” är eller hur omfattande de i sig är avslöjas inte.

Saknar viktiga avgränsningar

Den ledande kriminologen, professor Henrik Tham, säger till Dagens ETC:

– Man definierar inte ens vad ett kriminellt nätverk är trots att det finns erkända definitioner gjorde av EU och vad har man tänkt sig att rapporten ska leda till? Om man ska kriminalisera de här människorna, vilket Tidö-partierna har sagt att de vill, så räcker inte de prognoser som Kriminalvården gjort över hur många fängelser som behövs. Det kommer ju 62 000 brottslingar till.

– Polisen säger att den nya rapporten med fördubblat antal med kopplingar till de kriminella nätverken inte är jämförbar med den tidigare, men de säger inte varför eller på vilket sätt.

”Understryka en politisk idé”

Många menar att rapporten ger politiska konsekvenser.  

– Det finns de som har intresse av att göra det hör till en större sak än vad det egentligen är, säger kriminologen och professorn Jerzy Sarnecki. 

– Det kan vara politiker som vill understryka en politisk idé, det gäller byråkrater som är beroende av att problemet uppfattas som stort och inte minst massmedia som vill sälja tidningar.

Professor Sven-Åke Lindgren har i en genomgång av rapporten i sin blogg Kriminologiposten kritiserat den hårt. Han avslutar med:

”Vi lever i en tid när den svenska statsmakten har bestämt sig för att bekämpa allvarlig brottslighet med extraordinära och okonventionella metoder. Frågan är om det också måste innebära att kartläggningen av problemets omfattning och karaktär ska göras med okonventionella och tvivelaktiga data och metoder.”

Swishlistorna räknas in

I rapporten slår polisen fast att cirka 14 000 människor i Sverige är aktiva i nätverken och att 48 000 har länkar till dem. Den senare gruppen kan tolkas mycket vitt – där ingår till exempel de som någon gång köpt knark som kommer från kriminella. Swishlistor på personer som betalat för narkotikan har ökat denna grupp kraftigt.

Bland de 48 000 människorna ingår även den som använt sig av en städfirma eller ett byggbolag som har kopplingar till kriminella grupper. Många undrar om dessa mycket vida definitionen leder fram till meningsfulla slutsatser om de kriminella nätverkens storlek.

”Hålla grytan kokande”

Också till exempel släktingar som har haft minst två kontakter med en kriminell som kan knytas till nätverken ingår bland de 48 000. De behöver inte vara misstänkta för brott, men det ska ha funnits en ”underrättelsemisstanke” från polisen.

Att lägga in det som en länk till kriminella nätverk är fel.

– Jag har tittat på sådana här underrättelseuppgifter, säger Jerzy Sarnecki, och då är det så att om någon talat med en misstänkt kriminell två gånger så blir det en uppgift som kan läggas in i statistiken – oavsett vad de talat om. Det kan vara en intressant uppgift för polisen, men att lägga in det som en länk till kriminella nätverk är fel. Vid sådana här nätverksanalyser ska man tänka på att de här svaga länkarna kan leda helt fel. 

Henrik Tham är också kritisk mot urvalskriterierna:

– Utökar man definitionerna kan man hålla grytan kokande och hur länge som helst visa att gruppen ökar. Men polisen försvårar för sig själv, hur ska de kunna visa någon effekt på vad de gör om gruppen bara ökar. Ingen kan då heller ta ställning till om man har en framgångsrik modell. Jag vet inte vad det ska användas till.

Strömmer får bakläxa

Efter att rapporten publicerats slog justitieminister Gunnar Strömmer (M), fast att omfattningen av de kriminella nätverken gör dem systemhotande och en fara för demokratin, ett resonemang som tillbakavisas av både Jerzy Sarnecki och Henrik Tham.

– Den här brottsligheten är allvarlig, men inte systemhotande, säger Jerzy Sarnecki. Den mest allvarliga brottsligheten i den meningen är bedrägerierna mot välfärden som kan utföras i stor skala också via företag. De är nästan omöjliga att upptäcka eftersom det inte ligger i någons intresse att upptäcka dem.

Det är inte systemhotande och inget hot mot demokratin.

Henrik Tham instämmer:

– Man måste kunna säga att brott är allvarliga utan att säga att de är systemhotande. Vad betyder systemhotande mer än att det är det regelbundna argumentet för att skärpa straffen. Det är ytterligt tragiskt att unga män skjuter ihjäl varandra, men det är inte systemhotande och inget hot mot demokratin.

– Man kan till och med använda det argumentet för att införa nya lagliga åtgärder, lagar som kan utgöra hot mot demokratin.