Han har även de senaste åren kontaktats av flera anhöriga till de omkring 300 svenskar som anslutit sig till terrororganisationen IS, och fått frågor om vad som händer med de svenska IS-medlemmar som överlevt och hamnat i läger i väntan på att ställas inför rätt. 

En av dessa anhöriga är Patricio Galvez, far till IS-resenären Amanda Gonzalez och huvudpersonen i Gorki Glaser-Müllers dokumentärfilm ”Children of the enemy”.

Verkligheten är lite mer komplicerad än vad ”den skrikande debatten” gör gällande.

Patricio Galvez ville ge sin bild av dotterns liv, hennes radikaliseringsprocess och giftermålet med den kända IS-anhängaren Michael Skråmo, och frågade om Joakim kunde tänka sig att hjälpa honom skriva en bok om det.

– Jag tackade genast ja. Eftersom Patricio hade haft kontakt med sin dotter hela tiden ända fram till hennes död i Syrien, fanns det ett unikt material och möjligheter att som journalist gå djupare än medier ofta gör. Michael Skråmo har visserligen redan uppmärksammats stort medialt, men det finns inga längre intervjuer med honom som går på djupet med hur han var som person, även innan han radikaliserades. Men jag fick sitta med hans svärfar och få hela den berättelsen, berättar Joakim Medin.

Den kanske viktigastelärdomen av bokprojektet, konstaterar han, är att verkligheten är lite mer komplicerad än vad ”den skrikande debatten” gör gällande.

– Utöver att både Michael, Amanda och Amandas mor blev väldigt starkt påverkade av fundamentalismen och det religiösa spåret, så fanns det många fler faktorer som tillsammans bidrog till att de blev radikaliserade. Det handlade om islamofobi, deras upplevelse av att vara förföljda och vissa händelser som inträffade – som till exempel Säpo-ingripanden mot muslimer i Göteborg som misstänktes för terrorism, vilket skulle visa sig vara grundlöst. De påverkades också av utvecklingen i andra europeiska länder, som Niqab-förbud i Frankrike och Belgien.

– Så förklaringen till radikalisering handlar inte bara om islam.

Oerhört få muslimer blir fanatiska islamister. Vad är förklaringen till att Amanda tolkade religionen så extremt?

– Av samma skäl som kristna och hinduiska fundamentalister. De hamnar i en miljö, under inflytande av vissa personer och de har antagligen en personlighet som gör dem mer mottagliga för extrema synsätt. Det finns alltid en risk att en sökande människa stoppar huvudet i sanden och väljer enkla förklaringar. Både Michael Skråmo och Amanda Gonzalez hade uppväxtförhållanden som inte var helt stabila. Patricios omständigheter under Amandas uppväxt var att han inte kunde erbjuda henne en fast bostad där de kunde bo, så hon växte upp med sin mamma och träffade honom bara då och då. 

Egentligen kan nästan vem som helst lockas in.

Joakim Medin menar att vi kan lära oss något mer generellt om hur människor fungerar genom att gå på djupet med en människas radikaliseringsprocess.

– Vi kan till exempel inse att även en person som växer upp i ett sekulärt, i det här fallet ett vänsterinfluerat svensk-chilenskt hem, kan bli mottaglig för radikala influenser. Väldigt mycket av personligheten kan vända. Risken är större om det finns någon instabilitet, men egentligen kan nästan vem som helst lockas in. 

Amandas radikalisering pågick i många år – och ingen ingrep.

I boken berättar Patricio att han fick ett brev som Amanda skrev när hon hoppade av gymnasiet, men att skolan skickade det till honom först flera år senare. 

– Det vittnar om att skolan hade kunnat samverkat bättre med anhöriga, och att det kanske gått annorlunda om olika samhällsorgan haft bättre kommunikation. Patricio frågar sig själv vad som hade kunnat hända om hon fått ett arbete, hade hon hamnat annorlunda i livet då? Vi undersöker många sådana frågor, säger Joakim Medin. 

Amandas radikalisering triggades alltså bland annat av kritik mot slöja, niqab och andra religiöst motiverade täckande kläder. Samtidigt riskerar kvinnor i Iran just nu sina liv i kampen för att slippa bära dem. Kan religionsfrihetens krav på att få välja slöja och feministers krav på att slippa förenas, eller finns det en inneboende konflikt som gör att man måste välja sida, för eller emot slöjan?

– Det är en bra fråga, och en av de stora debatterna som vi ställs inför just nu. Amanda resonerar, vilket syns i de inlägg hon delar på sociala medier som vi gått igenom, att det är ett ingrepp på religionsfriheten att förbjuda bärande av slöja på allmän plats. För henne innebär det att muslimer inte känner sig säkra någonstans. Själv var hon inte i ett äktenskap när hon valde att börja bära täckande kläder av religiösa skäl, hon blev inte uppmanad av någon annan. Hur hon skulle se på kvinnors kamp i Iran idag kan vi bara gissa, men utifrån att hon tyckte att alla muslimer ska vara bokstavstroende är min gissning att hon skulle se Irans kvinnor som avfällingar. 

– Intressant är ju att de religiösa skrifterna tolkas olika. Jag har mött många djupt religiösa kvinnor i Turkiet som inte alls bär täckande kläder eller slöja.

Som journalist har du även bevakat kurdiska områden där människor stridit mot IS. Vilka slutsatser drar du, vad är viktigast för att stoppa islamistisk extremism och terrorism?

– IS växte sig ju starka och finns fortfarande kvar i områden där det både finns en otroligt låg tilltro till staten och där det förekommer väpnade konflikter. Vissa som hamnar hos dem har inte ett val. Det är svårare för den typen av organisationer att verka och bygga upp sin alternativa statsbildning i områden där man litar på myndigheter och där det inte finns en enorm fattigdom. Allt detta samverkade i Irak och Syrien, spred sig till Afghanistan och ett flertal länder i Afrika. 

Amandas resa till IS-kalifatet kom som en total överraskning för hennes pappa.

– Samtidigt ska man inte glömma att det var 300 personer som anslöt sig till IS som reste från Sverige, ett land som i en internationell jämförelse har en fantastisk välfärd. Jag tror att svaret handlar om det som kallas utanförskap. Det leder till att människor blir mottagliga för radikala idéer som äter sig in i deras vardag. Hade vi inte haft utanförskap i meningen trångboddhet och arbetslöshet, hade det varit svårare för IS att rekrytera.

– Och så finns det också skjutglada unga män, de som redan är småkriminella och lockas av våldet. 

Jag antar att både du och Patricio har funderat över hur tragiskt Amandas liv blev. Hade en anhörig, som till exempel Patricio, kunnat göra något mer?

– Arbetet med boken har varit jobbigt och smärtsamt för Patricio, i och med att han har konfronterat sitt förflutna. Han känner att han hade kunnat försöka vara mer närvarande när Amanda växte upp. Om han hade funnits där mer, kanske hon hade kunnat bygga upp ett något större skydd mot att påverkas. 

– Han reflekterar också över att han inte hade något större intresse för hennes religion, och att han inte ställde frågor om vilken inriktning det handlade om. Han tänkte ”så länge hon är lycklig låter jag henne vara”. Amandas resa till IS-kalifatet kom som en total överraskning för hennes pappa.