Med tårfyllda ögon stod hon och tittade mot förvaret i Kållered. Fatheme Vakili hade åkt från Vänersborg där förvaret där hon själv bor ligger. Beskedet att sonen, Roholla, skulle utvisas kom sent kvällen innan. Tidigare var planen att han inte skulle åka med det här planet. Hans handlingar var inte färdiga. Men saker föll på plats i sista stund och klockan 21 kvällen innan stod det klart att han skulle tvingas med på planet, ut ur landet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Chocken över beskedet var till en början för stor för Fatheme. Hon orkade inte ta sig till Kållered, orkade inte ta in det faktum att hennes son skulle skickas tillbaka till Afghanistan bara ett dygn senare. Tillslut lyckades hon samla kraft för att ta sig hit. Men hon fick inte möjlighet att säga hej då.
– Jag har inget möjlighet att göra något, jag är helt maktlös nu, säger hon på afghanska samtidigt som en person tolkade för ett stort pressuppbåd.
Bredvid henne står Ingrid Broms som är med i planeringsgruppen som samordnat protesterna utanför förvaret i Kållered och medlem i Agape, en förening som stödjer Ung i Sverige, som protesterar mot utvisningarna. Hon har under dagen försökt hjälpa Fatheme.
– Vi har pratat med dialogpolisen, enhetschefen och med poliser om fem minuter för att hon ska få säga hej då till sin son. Men det hävdar att av säkerhetsskäl så kan de inte släppa in henne. De kan inte släppa in en ledsen mamma i fem minuter av säkerhetsskäl fast det finns minst femtio poliser här, säger hon med raseri i rösten.
Enligt Ingrid Broms har Fatheme Vakili en till son. Han har fått uppehållstillstånd i Sverige, vilket varken Fetheme eller Roholla har fått. Hon vet inte varför.
– Det är en jättebra fråga som vi inte kan svara på. De kom inte samtidigt men deras bakgrund och asylskäl är i stort sett identiska. Det är väldigt märkligt, säger Ingrid Broms.