Enligt Statistiska centralbyrån har andelen anställda som drar sig från att framföra kritik på sin arbetsplats ökat de senaste decennierna. Vid den senaste undersökningen 2013 svarade fler än var femte person att de alltid eller oftast avstår från att komma med kritiska synpunkter. Enligt forskaren P-O Börnfelt finns det stora skillnader mellan arbetsplatserna i hur man ser på kritik. Det som har störst påverkan är den närmaste chefens ledarstil, eftersom det oftast är den personen som får ta emot kritiken.
– Det är stor skillnad om chefen har en auktoritär eller demokratisk ledarstil. En auktoritär chef motarbetar ofta kritik eftersom personen ser det som en attack på sin egen position. Deras ledarstil bygger på en föråldrad syn på att arbetstagarna enbart ska följa instruktioner och inte opponera sig, säger han.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Flera chefer ogillar extern kritik
En demokratisk chef är tvärtom en person som efterfrågar kritik och ser det som nödvändigt för att utveckla verksamheten. P-O Börnfelt har gjort en studie där han intervjuat anställda på 92 arbetsplatser inom utbildningssektorn och vård- och omsorgssektorn om hur de ser på möjligheterna att framföra kritik internt och externt – alltså exempelvis att uppmärksamma journalister och politiker om missförhållanden.
Resultatet visade att på 37 av arbetsplatserna upplever de anställda att cheferna uttryckt att anställda inte ska eller bör framföra extern kritik. Några av cheferna ser också negativt på att de anställda kontaktar sina fackliga representanter. I flera av intervjuerna framkommer uppgifter om våld och hot som inte polisanmälts och att ledningen tonat ner allvarliga brister som borde anmälts enligt lex Sarah eller lex Maria.
– En anledning kan vara att skolor är konkurrensutsatta och då kanske man inte framför kritik till media, politiker föräldrar eftersom skolan riskerar att få dåligt rykte, säger P-O Börnfelt.
Omplacering eller avsked
Han har inte forskat specifikt på repressalier, men en studie från Göteborgs universitet 2008 visade exempel på att offentligt anställda som framfört kritik kan drabbas av omplacering eller avskedande – trots att det finns ett förbud mot repressalier. P-O Börnfelt menar att rädsla för negativa konsekvenser kan vara en anledning till att man drar sig från att komma med kritik.
– Det finns vissa exempel på att man får sämre löneutveckling eller problem av olika slag om man framför kritik, säger han.
En konsekvens av att de anställda är rädda för att vara kritiska blir att arbetsmiljön inte kan förbättras eftersom ingen vågar påpeka problem. Om arbetsplatsen är exempelvis en skola eller en vårdinstitution kan det också gå ut över andra.
– Inom utbildningssektorn och vård- och omsorgssektorn kan rädslan för att framföra kritik gå ut över elever och patienter eftersom de inte får den hjälp och stöd som de har rätt till, så det är väldigt allvarligt, säger P-O Börnfelt.
