Ett havererat skolvalssystem

I mitten av mars damp antagningsbrevet till förskoleklass ner i brevlådorna hemma hos Stockholms drygt 9 000 sexåringar. För nästan en femtedel av familjerna blev beskedet en besvikelse. Bara 83 procent av de blivande skolbarnen fick en plats i den skola de hade valt. Anledningen är ett högt tryck på skolorna i barnrika områden, i kombination med brist på lokaler.

Men även stadens skolvalssystem har fått kritik, dels för att vara godtyckligt och svårt att förstå, dels för att i praktiken vara satt ur spel på grund av det höga söktrycket. Sedan 2010 ska vårdnadshavaren aktivt välja tre skolor i kommunen. Huvudprincipen är att önskemålen ska tillgodoses, men på översökta skolor fördelas platserna i stället genom den så kallade relativa närhetsprincipen – något som har gett upphov till förvirring bland Stockholms föräldrar. 

Sprider sig över hela staden

Christer Oja är grundskolechef på utbildningsförvaltningen i Stockholm. Han håller med om att systemet kan vara svårt att få grepp om, men tycker samtidigt att det utefter de pressade förutsättningarna är positivt att drygt 80 procent av barnen har fått plats i den skola de har sökt. 

– Jag tycker att det är en bra siffra och tittar vi på de som har fått sitt andrahandsval blir den ännu bättre. Men jag förstår att de familjer som har blivit placerade på en skola de inte har valt inte håller med om det.

Det är framför allt i de barnrika stadsdelarna Hägersten-Liljeholmen, Södermalm, Älvsjö och Bromma som trycket på skolorna är högt.

– Men med den kraftiga inflyttning vi har i dag sprider sig det här över hela staden, menar Christer Oja.

För Maria Ljuslin och hennes man, vars dotter började förskoleklass i höstas, blev skolvalet en pärs. Med bostad nära Telefonplan, där de närliggande skolorna är privata och har egna kösystem, var det långt till de närmsta kommunala alternativen.

– Vi började engagera oss för att få en kommunal skola i området och efter ett tag blev det tal om att starta grundskoleverksamhet i Brännkyrka gymnasiums gamla lokaler.

Maria och hennes man upplevde förslaget som en paniklösning från stadens sida.

– Men när vi påpekade att det är nära Essingeleden, höga partikelhalter och pytteliten skolgård fick vi bara höra att ”det är faktiskt fritt skolval, ni behöver inte sätta er dotter där”. Dessutom sade man rakt ut att man inte hade kunnat planera för en kommunal skola tidigare eftersom det hade riskerat att slå ut de privata.

Skendemokrati

Efter att ha jämfört, gått på möten och tagit del av statistik valde Maria Ljuslin tre större kommunala skolor i Hägersten.

– Till skillnad från de närmre privata alternativen, som vi varken ville ha eller kunde få eftersom vi inte hade ställt vår dotter i kö i tid, kändes de här skolorna som schyssta och inarbetade verksamheter.

Men när antagningsbeskedet kom hade dottern ändå placerats i den nya verksamheten i Brännkyrka gymnasium, en dryg kilometer från hemmet. 

Hon anser att skolvalet är ren skendemokrati.

– Det var väl ingen överraskning för oss att systemet i sig inte fungerar. Men man använder det också som ett sätt att avfärda folk. Det enda vi fick höra när vi protesterade mot läget på den nya skolan var just att ”välj inte den då”.