Efter Moderaternas partistämma i oktober stod det klart att Fredrik Reinfeldts tal om att öppna våra hjärtan för flyktingarna, av partiet under Anna Kinberg-Batras ledning, ersatts av en hårdare linje i migrationspolitiken. Genom krav på hårdare regler för anhöriginvandring, tillfälliga uppehållstillstånd och stängda gränser har man dessutom lyckats splittra alliansen i flyktingfrågan. 

Under partistämman konstaterade Anna Kinberg-Batra också att Moderaterna varit ett ”arbetarparti” som gått till val utan en jobbpolitik. Framöver menade hon att det inom partiet inte längre ska finnas någon plats för ”kollektivavtalsfantaster” eller vurm för lagen om anställningsskydd (LAS).

SVT:s inrikespolitiska kommentator Margit Silberstein konstaterade att Fredrik Reinfeldts ”Nya Moderaterna” faller ihop som ett korthus.

– Moderaterna har hårdnat i flykting- och arbetsmarknadsfrågan efter att Anna Kinberg-Batra tagit över. Åtminstone i retorisk mening ville Fredrik Reinfeldts M värna om den svenska modellen och kollektivavtalen, säger Helle Klein, chefredaktör och vd för Dagens arbete.

”Praktfiasko”

Även från borgerligt håll finns en besvikelse över den politiska riktning M slagit in på under Anna Kinberg-Batras ledning. Mattias Svensson, frilansskribent och tidigare redaktör för den borgerliga tidskriften NEO, menar att alliansen hade ett gyllene läge till comeback i och med den blocköverskridande uppgörelsen om asylpolitiken, men att möjligheten schabblades bort av M.

– M slog in på ett märkligt solospår om stängda gränser, vilket splittrade alliansen. Det måste ses som ett såväl strategiskt som sakpolitiskt praktfiasko. Man talar om kontroller vid gränserna, men det är mycket svårt att se vad M vill i praktiken. För att öka förvirringen hänger utspelen om gränskontroller inte heller ihop med det ambitiösa arbete kring integration och migration som man presenterade i somras, säger han.

Vari består Anna-Kinberg Batras främsta utmaning i hennes fortsatta ledarskap för M?

– Utmaningen består i att finna en roll för Moderaterna i det nya politiska landskapet som uppstått. Den fråga som Fredrik Reinfeldt återkommande plågade sin opposition med var: ”Hur ska du regera och med vem?”. I dag kan samma fråga riktas mot M och Anna Kinberg-Batra. Under hösten har flyktingfrågan överskuggat allt annat och Moderaterna har gjort flera desperata lappkast, det är svårt att komma ifrån den slutsatsen. De behöver hitta en tydlig politisk linje, med risk för att förarga delar av partiet. Precis som Socialdemokraterna är M nämligen ett stort parti som drar åt olika håll. Några kan tänka sig samarbete också med S, medan andra vill söka regera med aktivt eller passivt stöd av SD. I båda fallen riskerar man att tappa stöd från både sympatisörer och nuvarande samarbetspartier.

Patriarkala strukturer

Helle Klein håller med om att dagens politiska riktning inom M är otydlig, men tror att Anna Kinberg-Batras utmaning delvis består i att vara en kvinnlig partiledare i ett konservativt parti med patriarkala strukturer.

– Hon har troligtvis haft det fruktansvärt svårt internt inom partiet. Det fanns många äldre moderater som inte var nöjda över den riktning i vilken Reinfeldt förde partiet. Jag tror att hennes otydlighet har att göra med att det är svårt att hålla ihop de två skilda falangerna som drar åt varsitt håll. Moderaterna är ett parti i kris och Annie Lööf känns idag mer som den naturliga ledaren för alliansen än Anna Kinberg-Batra.