Inrikes.

2021-03-11 08:30
Puffetikett
Dagens ETC

Ett år efter första dödsfallet i covid-19 – här är människorna bortom statistiken

Sedan coronapandemin skördade sitt första dödsoffer i Sverige idag för exakt ett år sedan har över 13 000 människor avlidit på grund av eller med covid-19.

Efter sig lämnar de barn, makar, syskon och vänner. Här berättar några av dem som förlorat en anhörig om människan bakom siffrorna.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

”I sommar skulle vi båda ha fyllt 70”

Madeleine Elliot i Söderköping förlorade sin bästa vän Anneli Hellström, 68 år, den 15 april:

I 57 år var de bästa vänner. ”Det är en tomhet som inte går att fylla”, säger Madeleine Elliot, till höger, om saknaden efter Anneli Hellström.  Bild: Privat
I 57 år var de bästa vänner. ”Det är en tomhet som inte går att fylla”, säger Madeleine Elliot, till höger, om saknaden efter Anneli Hellström. 

”Hon brukade alltid säga att allt löser sig. Det var vår inställning, det fanns inget vi inte fixade. Samma sak var det i mitten av mars förra året när Anneli blev sjuk. Hon var säker på att det bara var en förkylning. Vi hade daglig kontakt, och jag minns att hon sa att ”jag förstår inte det här att jag inte känner mig bättre”. Det fanns inte en tanke på att det kunde vara covid-19 då. Men så blev hon bara sämre och sämre, och till slut fick hon åka in med ambulans. Jag tänkte ändå att hon snart skulle vara tillbaka. Vi är tre vänner som ses och äter lunch en gång i månaden, och vi hade bokat bord den 1 april. Vår vän Anne sa att ”vi får väl ringa och avboka det där”, men nej tyckte jag, Anneli är snart på benen igen. Men det blev inte så. Anneli låg nedsövd i 25 dygn. Hon vaknade aldrig upp.

Det fanns inte på kartan att hon inte skulle klara sig. Hon var pigg, frisk och fysiskt aktiv. En sådan som alltid kämpade, som aldrig var rädd för att ta tag i saker och ting. Vi byggde ett stall tillsammans och startade en hästklubb, samtidigt som hon jobbade och fanns där för sina barn och sina vänner. Ingenting var besvärligt för Anneli. Hon var stark men svag på rätt sätt, så där att hon inte bara gick på och skövlade, utan fanns där och lyssnade. Det känns som att hon såg att det finns något gott hos alla

Hon var så omtyckt. Jag kan inte komma på något dåligt alls med Anneli. Jag satt och funderade över om vi någonsin var ovänner, och kom bara på ett enda tillfälle. Fast jag minns inte varför vi var ovänner, bara att vi blev vänner igen. Då har vi ändå levt nära varandra i 57 år. Vi var bara tolv år när vi träffades på flickläroverket i Norrköping. Hon kom från Luleå och berättade det inför klassen på sin dialekt den första skoldagen, och jag minns hur alla skrattade. Efter det sa hon inte mycket. Anneli var väldigt blyg då. Jag var också ganska blyg, men på något sätt drogs vi till varandra. Sen började vi med hästar båda två. Hon bodde tvärs över gatan till stallet som vi började utforska tillsammans. Sedan dess har hästar varit ett gemensamt intresse. Men vi har gjort så mycket annat ihop också. Allt har vi gjort. Vi har delat livet med varandra!

Jag kommer att tänka på en grej som säger så mycket om Anneli. Det var när vi var i Stockholm 2003 med våra respektive för att gå på någon teaterföreställning, och sen när jag kommer tillbaka till mitt hotellrum så står det 40 rosor där, och ett kort ”Tänk vad tiden går, vi har varit vänner i 40 år, tack för alla minnen, det gör gott i alla sinnen”.

I sommar skulle vi båda ha fyllt 70, och då hade vi planer på att unna oss något, resa någonstans tillsammans. Både hon och jag är ju så där att barn och barnbarn kommer i första hand, och vi själva rätt långt ner. Nu kommer vi ha en sommarfest istället med mina barn och barnbarn och Annelis barn och barnbarn, i Annelis ära. Vi vill att minnet av henne lever vidare. Just det där, att det finns så väldigt många fina minnen, och en sådan stor glädje i allt vi haft tillsammans, det är en tröst. Men jag saknar ändå Anneli varje dag, hela tiden. Att det var just corona hon drabbades av tror jag gör att det känns extra tufft. När min mor dog kändes det lättare, men det här kom som en chock, och det gör det svårare att acceptera. Det är en tomhet som inte går att fylla. Anneli var som en syster för mig, vi var själsfränder. Att ha förlorat henne är som att ha förlorat en bit av mig själv.”

Läs vidare på nästa sida: ”Jag saknar att känna mig trygg i mammas famn”

Stockholm värst drabbat

Sverige jämfört med övriga världen

Från att i våras ha varit bland de värst drabbade länderna i Europa sett till registrerade dödsfall per capita ligger nu Sverige i mitt-
skiktet på kontinenten.

Allra värst drabbat i Sverige är Stockholmsregionen, med nästan 4 000 döda, följt av storstadsregionerna Skåne och Västra Götaland med 2 100 respektive 1 600 döda.

I december lämnade Coronakommissionen en första delredo-
visning av sitt arbete. I den kommer kommissionen fram till att den övergripande strategin att skydda landets äldre misslyckats, bland annat på grund av strukturella brister och ett myller av huvudmän och aktörer inom hälso- och sjukvården.

Vaccinet ger effekt

I skrivande stund har ungefär 670 000 personer i Sverige
vaccinerats. Av dem har hälften fått två doser.

Sedan vaccinationen påbörjats har dödligheten sett till antalet bekräftade smittofall minskat – under november, december och januari gick det runt 60 till 70 smittofall på varje coronarelaterat dödsfall, medan det i mitten av februari gick omkring 110 positiva fall på varje coronadödsfall.

Därmed kan dödligheten i covid-19 ha halverats sedan vaccinationen inleddes.

Även smittan på äldreboendena har minskat – sista veckan i februari upptäcktes totalt 40 nya fall på boendena. Det motsvarar 0,15 procent av alla smittade, en betydligt lägre andel än föregående månader då fallen på äldreboenden stod för två procent av alla nya smittofall.

Sedan första veckan i januari har antalet personer som vårdas på Iva minskat med ungefär en tredjedel och antal personer som lagts in på sjukhus på grund av covid-19 halverats.

Den senaste tiden har dock smittspridningen ökat igen och värst drabbade är i skrivande stund Gävleborg och Västerbotten.