ETC Stockholm

En splittrad och marknadsstyrd vård

Alliansens gruppledare i Stockholmslandstinget Anna Starbrink (L), Gustav Hemming (C), Ella Bohlin (KD) och Irene Svenonius (M) besöker Brommaplans vårdcentral i november i år. Bild: Bild: Lars Pehrson/SvD/TT

ETC Stockholm.

Stora ord och ideologiska visioner har gått hand i hand med införandet av en vårdvalsmodell i det Moderatstyrda Stockholms läns landsting. Men i praktiken har förändringarna lett till höga kostnader, förstärkt segregation, försämrad samordning och uppluckrad kontakt mellan forskning och praktik. Mats Wingborg och Magnus Nilsson har granskat vårdvalets effekter.

Publicerad 13 december, 2017

Vårdval Stockholm är historien om när patienter började betraktas som konsumenter. Eftersom fri konkurrens fungerar bra inom andra samhällsområden var förhoppningen att marknaden skulle kunna utnyttjas även för att förbättra sjukvården. I samspelet mellan aktiva patienter och en mångfald av privata vårdföretag, skulle vårdköerna, tänkte man, krympas, vårdkvaliteten höjas och kostnaderna minskas. ”Ge makten till patienterna” löd slagordet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I dag finns facit av experimentet i form av en alltmer fragmentiserad vård med avtagande förmåga till samordning. Politikerna har gett upp ambitionen om sammanhållna vårdkedjor och möjligheten att styra var vård ska etableras. Ansvaret har i stället allt mer överlämnats till patienterna och deras anhöriga. Sjukvårdens organisation bidrar till att förstärka i stället för att minska klassklyftorna. De skenande kostnaderna tvingar fram besparingar på sjukhusen. Sambandet mellan forskning och praktik har luckrats upp.

I maj 2015 berättade Dagens Nyheter historien om Åke Söderlind som då just fyllt 90 år. Under 16 månader hade han fått träffa 66 olika läkare och fått 30 olika mediciner utskrivna. Vid intervjutillfället skulle han dagligen ta tio olika läkemedel och ytterligare nio vid behov. De nitton läkemedlen hade skrivits ut av nio olika läkare. Med svåra smärtor i buken längtade Söderlind efter ett slut på rundgången, efter en ansvarig läkare som kunde ta ett samlat ansvar för hans sjukdomssituation, en läkare som kunde ta sig tid att gå igenom journalanteckningarna från början.

Lars Andersson, 88 år, lider av prostatacancer och muskelreumatism. För prostatacancern går han till en vårdgivare inom vårdvalet och för muskelreumatismen till en annan. Alla läkemedel han får har olika former av biverkningar. Valet av läkemedel handlar därför bland annat om vilka och hur kraftiga biverkningar som ska tillåtas uppkomma. En vanlig biverkning är ökad trötthet. Problemet är att de mediciner som valts av de två vårdgivarna förstärker de negativa biverkningarna, i detta fall just trötthet. När Andersson ställer en fråga om detta till de bägge vårdgivarna konstaterar båda att de inte har någon insyn i vad den andra vårdgivaren gör. De har inte heller möjlighet att se vårdjournaler från den andra vårdgivaren. De två vårdsystemen som Lars Andersson har hamnat i betalas av samma aktör, Stockholms läns landsting, men är isolerade från varandra, och fungerar utan någon som helst samordning.

Välkommen till Vårdval Stockholm.•