Scenen är kaotisk när Gubads dotter Zhala Bayramova återberättar den. Hon har själv bara hört den från andrahandskällor.

– Det är nytt att de ger sig på fruarna också. Hon släpptes ­visserligen, men vi har dokumenterat våldet mot henne, ­säger Zhala ­Bayramova som slutför sina studier i ­internationell rätt i Lund.

”Snorkig ekonom”

Hennes pappa Gubad Ibadoglu är en av Azerbajdzjans mest kända samhällsdebattörer. För ett par år sedan kallade auktoritäre president Ilham Alijev honom för en ”snorkig ekonom som sitter i utlandet och säger till Azerbajdzjan hur de ska sköta sitt”.  

Sedan fadern greps i slutet på juli har Zhala Bayramova återgivit hans berättelse kanske hundra gånger. En domstol beslutade inledningsvis att häkta honom i fyra månader, men snart lade de fram anklagelserna om penning­tvätt. Straff­skalan är upp till tio år i fängelse. Enligt Zhala ­Bayramova är det politiskt ­motiverat och anklagelserna saknar substans. Dessutom nekas den 52-årige mannen delar av sina livs­nödvändiga mediciner.

Driver demokratirörelse

Att arresteringen är politiskt motiverat håller även Amnesty International med om, liksom EU-kommissionen och flera västerländska utrikestjänster som krävt att Azerbajdzjan ska släppa Gubad Ibadoglu.

Pappan undervisar till vardags i nationalekonomi vid London school of economics. Från den brittiska huvudstaden driver han en demokratirörelse i Azerbajdzjan. Han har länge försökt att registrera den som ett politiskt parti i landet, men med nya restriktiva lagar som trädde i kraft 1 januari i år så får inga andra partier förutom regeringspartiet finnas.

– Det är ingen som känner till det här. Jag tror att en fransk tidning gjorde en notis av nyheten. Men vad som händer i Azerbajdzjan är det verkligen ingen – då menar jag ingen – som bryr sig om, säger Zhala.

En politisk familj

Zhala Bayramova beskriver sin familj som progressiv. När fadern greps publicerade turkiska medier flera artiklar om att han skulle vara kopplad till Fetö, eller Gülenrörelsen som vi känner den bättre i Sverige. Azerbajdzjans och Turkiets relation beskrivs ofta i nationalistiska kretsar som ”två stater – ett folk”.

Men när polisen gjorde räder i deras hem för att samla bevis för åtalet hittades för mycket vin och sprit i hemmet för att kunna styrka anklagelserna om att Gubad Ibadoglu skulle tillhöra den religiösa Gülenrörelsen, enligt Zhala Bayramova.

Själv är hon utbildad jurist i hemlandet. Hon nekades medlemskap i advokatsamfundet i och med hon ansågs vara för politiserad.

– Jag tog bara människorättsmål och har just nu 60 fall som jag driver i Europarådet för mänskliga rättigheter. Saken är den att med politiskt styrda domstolar, som i Azerbajdzjan, så är det lönlöst att driva fall där. Så vi tog alla ärenden direkt till Europarådet.

Hundratals sitter fängslade

Sedan hon kom till Sverige 2021 har saker blivit värre. En azerbajdzjansk underjordisk organisation som följer politiska arresteringar släppte 2022 en rapport som visade att det fanns 92 politiska fångar i ­Azerbajdzjan. När de upp­daterade siffran i juli i år hade siffran mer än fördubblats till 204. Sedan dess har ett tiotal medlemmar från den demokratiska arbetarrörelsen ­Demokrati 18 antingen häktats eller kallats till polisen.

I kontrast till henne och hennes pappas oppositionella åsikter är hennes farbror, Vugar Bayramov, känd parlamentsledamot. I ett uttalande på Facebook skriver han att han ska göra allt för att hans bror, Gubad Ibadoglu, ska få livsnödvändiga mediciner, men att han har full tilltro till det ­azerbajdzjanska rättsväsendet. Utrikespolitiska institutet i ­Sverige har återpublicerat broderns texter i sitt analysarbete för EU:s östra partnerskap.

Krigsvinsten förändrade allt

I skuggan av Ukraina har konflikten mellan ­Armenien och Azerbajdzjan rasat i ­Nagorno-Karabach. Efter 25 år av fredsförhandlingar efter ett blodigt krig på 1990-talet beslutade Ilham Alijev att avbryta dem 2020. Det ledde till ett sex veckor långt krig som slutade med att Azerbajdzjan återtog två tredjedelar av de territorier som armenier kontrollerat sedan 90-talet.

– Vi som var fredsaktivister blev väldigt utsatta och efter kriget så har all kritik som demokratirörelserna byggt upp så gott som försvunnit. Det är sjukt hur ett helt samhälle kan böja på knäna för en auktoritär ledare på det vis som samhället gör, säger Zhala Bayramova.

Ilham Alijev själv sa nyligen i en intervju för Euronews att det var ”ett livslångt mål att vinna kriget”. Med vind i seglen och opinionsmätningar som nådde skyhöga höjder för Alijev så har flera auktoritära lagar införskaffats. Förutom att andra partier förbjuds så har utländska medier förbjudits och de få civilsamhällesorganisationer som verkat i landet har fått lämna landet.

Det sker samtidigt som EU-kommissionen fördubblat importen av gas från Azerbajdzjan, trots att de anklagas för att utgöras av en betydande del rysk gas.

Den tredje utrensningen

Nu talar man om landets tredje nedbrytning av det fria sam­hället. Den första skedde 2003–2004 när den ”gamla” ­oppositionen var tvungna att fly. Den andra skedde 2011–2014 när så gott som samtliga utländska biståndsorganisationer förbjöds och hundratals aktivister arresterades. Med den pågående arresteringsvågen och gripandet av Gubad Ibadoglu tyder mycket på att den tredje vågen är i färd att ta fart.

Enligt Zhala Bayramovaär situationen så pass allvarlig för hennes pappa att det är en fråga om liv och död.

– Inga av min pappas mest livsnödvändiga rättigheter tillgodoses i fängelset. Om det fortsätter så här kommer han att dö, det är en kamp mot klockan.