Det är ett trauma. Det är så jävla elakt, vi är trasiga och har ont.
Nu, när allt avslöjats, beskriver Elsas mamma Cecilia situationen och skolans hantering av den så här:
– Det är ett trauma. Det är så jävla elakt, vi är trasiga och har ont. Vi behöver leva med det här resten av våra liv och vi får inte ens ett respektfullt och rättvist bemötande. De skiter i oss.
Lågstadiet var jobbigt för Elsa som kämpar med en funktionsnedsättning. Hon var mobbad, utåtagerande, det var mycket konflikter kring henne. För att hjälpa henne satte friskolan i Stockholmsområdet in en särskild resursperson: den mångårigt erfarne fritidsledaren Tommy, en man i 30-årsåldern som jobbat på flera skolor tidigare. Han skulle hjälpa henne i vardagen. Ofta enskilt utanför klassrummet då flickan hade problem att vara med de andra eleverna.
Mamma Cecilia berättar, två år senare, att årskurs tre var ett inferno. Att dottern hatade Tommy och inte ville gå i skolan. Cecilia visar upp ett mejl hon skickat till lärarna under vårterminen 2021. Där skriver hon att Elsas ångest inför att gå i skolan ökat allt mer och att hon ofta drabbas av magont som aldrig dyker upp på helger och lov.
– Sedan bytte hon skola i fyran. Men hon har fortfarande haft mycket ångest som fortsatt in i femman. Och ett självskadebeteende. Vi har inte förstått vad det är, säger modern.
Hittade Snapchat-meddelande
I juni i år får mamma Cecilia anledning att kolla dotterns telefon. Dottern reagerar med panik. Inne i Snapchat, en sociala medier-app, finns ett meddelande till kompisen Lisa som ännu går på den gamla skolan.
”Han var så jävla äcklig mot mig.”
”Jobbar Tommy fortfarande kvar?” har hon frågat via Snapchat. När Lisa svarat att han gör det, har Elsa skrivit tillbaka: ”Han var så jävla äcklig mot mig.”
– När jag frågade vad det betyder sluter hon sig som en mussla. Två timmar senare viskar hon fram vad som hade hänt. Att Tommy våldtagit henne, tvingat till sig oralsex. Och systematiskt hotat och brutit ner henne. Jag polisanmälde dagen efter, minns mamma Cecilia.
Rättsapparaten rullar igång. Elsa går med på att förhöras under förutsättningen att hon aldrig igen behöver prata om det. Aldrig någonsin.
I förundersökningen, som Dagens ETC tagit del av i sin helhet förutom Tommys vittnesmål som belagts med sekretess, berättar barnet utförligt och upprepade gånger om hur den orala våldtäkten ska ha gått till. Och hur Tommy sedan hotat henne, sagt att hon ska glömma att det hänt annars går det dåligt för henne. Hon vittnar om hur fritidsledaren vid flera andra tillfällen på skoltid tagit på hennes bröst och fått henne att sitta i hans knä för att lättare komma åt.
Elsa: ”Fick tårar i mitt öga”
När förhörsledaren frågar hur det kändes direkt efter våldtäkten, svarar tolvåringen långt:
– Dåligt. Jag kände mig äcklad, obekväm, det kändes som att hela världen skulle gå till ett slut. Jag fick tårar i mitt öga för jag mådde så illa. Det kändes som att inget annat fanns förutom mig och att han var djävulen, jag ville inte vara med honom. Jag ville ut därifrån direkt, vara med mina vänner. När Tommy sa att något dåligt skulle hända mig fick jag ångest. Jag tänkte att jag skulle dö, eller att någon i min familj skulle dö, eller att det skulle hända igen. Förra året tänkte jag inte så mycket på det. Men i år började jag tänka på det mer. Jag vill sluta tänka på det.
Polisförhöret sker den 13 juni i år. Mamma Cecilia får 17 dagar senare ett sms om att utredningen är nedlagd. I meddelandet står det: ”På grund av brist på bevisning.”
– De sa att det inte finns fysiska bevis. Det är ord mot ord. Skolan var medveten om misstankarna eftersom friskolans vd förhördes i juni. Men ingen därifrån hörde någonsin av sig till oss. Inte ett ljud.
I polisens nedlagda förundersökning ingår ett förhör med Snapchat-kompisen Lisa. Hon säger att Elsa berättat för henne just efter att det hänt, att Tommy ”tvingat henne att göra något”. Lisa beskriver också hur barnen på skolan tycker att fritidsledaren är ”lite obekväm”:
– Tommy kollar på en obekvämt. Man känner sig obekväm när man är med honom. Man blir bara obekväm liksom, vet inte hur jag ska beskriva. Han kollar på hela kroppen. Hur han pratar är obekvämt. Och hur han säger skämt. Han skämtar om sin kropp och ingen skrattar, säger Lisa till polisen.
Ville varna framtida arbetsgivare
I slutet av augusti, tre månader efter att Elsa berättat och man gjort polisanmälan, kontaktar familjen slutligen själva skolan och ber om ett möte. Man vill att ledningen ska få ta del av hela förhöret, varenda detalj, för att försäkra sig om att Tommy, som man utgår från avskedats eller köpts ut, inte får goda vitsord för framtiden.
– Det är verkligen inte prioriterat för dem att träffa oss. De skjuter på det så mycket de kan. Efter tre veckor, i mitten av september, får vi till slut komma dit och träffa vd och rektor, säger mamma Cecilia.
”Hur sjukt?! Det är en friskola, bara köp ut honom!”
Då släpper ledningen bomben: Tommy arbetar kvar. Han började jobbet som vanligt när terminen kickade igång i augusti. Utredningen är nedlagd och han är då oskyldig enligt lag. Fast Tommy tillåts inte längre vara själv med barnen i obevakade rum.
– ”Vi har gjort vad vi kan”, tycker de. Oskyldig enligt lag? Visst, det stämmer, men ens misstankar om ett sådant här brott… För mig är det här otroligt magstarkt. Det är en klen tröst att säga att han inte får vara ensam med dem. Alltså, barn som behöver resurser är speciellt utsatta barn. Hur sjukt?! Det är en friskola, bara köp ut honom!
Familjen fick Elsa att ställa upp på polisförhöret genom att säga att hon är en modig hjälte som räddat andra barn. När hon får reda på att Tommy är kvar i tjänst trots hennes insats, rämnar tolvåringens värld en andra gång. Traumat stormar in med full stryka, ångesten ökar, hon mår jättedåligt och börjar äta antidepressiva. Hon frågar: ”Varför får han vara kvar med små barn?”
Spelar in möte med vd
Skolan beslutar efter att ha läst det tiosidiga vittnesmålet för att starta en intern utredning om Tommy. Och kallar familjen, mamma och pappa, till en andra träff i mitten av oktober, denna gång digitalt. Mamma Cecilia spelar in det 50 minuter långa mötet med skolans vd samt rektor. Dagens ETC har sett inspelningen.
I videosamtalet säger ledningen öppet att de inte kan svara på varför de inte hört av sig till den drabbade familjen.
– När vi fick reda på att polisutredningen var nedlagd… Utifrån det vi hade på bordet då så gick det inte att styrka och då kunde vi inte göra något mer, säger vd:n till sitt försvar i inspelningen.
”Vi utgår från att det hon berättar har hänt. Att det skett.”
Familjen pressar på för att få veta om ledningen tror på vittnesmålet om våldtäkten i deras skollokaler. Vd:n svarar:
– Vi tar hennes ord på allra största allvar. Vi har ingen anledning att tvivla på henne, att hon skulle ljuga. Ett barn berättar sällan om sådant här när det sker. Sannolikheten att man hittar på är väldigt liten. Vi utgår från att det hon berättar har hänt. Att det skett.
Även rektorn håller med:
– Det är ett väldigt trovärdigt vittnesmål. Det är otroligt starkt.
När familjen kräver att få veta om de själva skulle lämna sina egna barn ensamma med fritidsledaren Tommy, svarar både vd och rektor klart och tydligt – nej. Och understryker att Tommy inte längre får vara ensam med en elev. De ska också ”se över interna rutiner för dörrar och fönster för att förhindra liknande situationer igen i framtiden”.
Frågan om hur Tommy ens kan tillåtas få fortsätta sin anställning möts av tystnad. Familjen vädjar: ”Våra liv har stannat, vi måste få veta att han är borta.” Till slut svarar friskolans vd:
– Vi har diskuterat och vi behöver fortsätta diskutera i och med att vi startat upp en utredning.
Kaoset kommer tillbaka
Till Dagens ETC säger mamma Cecilia att allt är kaos i deras liv:
– Jag blir så fruktansvärt ledsen när de kvinnorna säger att de inte vill ha sina egna barn med Tommy. Och nu vill de att Elsa ska berätta för dem om våldtäkten, för att hjälpa deras egen utredning. På skolan, en otrygg miljö. Det blev jag nästan argast på. En ultimat kränkning. Är de galna? Det blir ytterligare ett övergrepp att de ska fråga henne saker, för vad? De har förhöret.
Hur mår ni nu?
– När det här kom fram i juni var det ett stort trauma för hela familjen. Men Elsa mådde så bra efter förhöret, så lättad, hon blev som ett nytt barn. Vi skapade narrativet att hon var cool och modig som vittnade och vi läkte under sommaren. Sedan kom allt tillbaka när de aldrig kontaktade oss och han får fortsätta vara kring barn. Skolan tog oss inte på allvar och hela hösten har vi kastats tillbaka.
Skolan i Stockholmsområdet tillhör en av landets snabbast växande koncerner. Till Dagens ETC säger vd:n via mejl att hon inte kan uttala sig om enskilda fall. Men att ”våra barns trygghet och säkerhet alltid är av högsta prioritet”. Och att deras egen utredning pågår.
Tommy: ”Jag är absolut oskyldig”
När Dagens ETC ringer Tommy berättar han att han sedan två veckor är ”frånvarande” för att inte kunna påverka utredningen: ”Vårdnadshavarna gick vidare till min arbetsgivare efter att polisen la ner förundersökningen.”
– Jag är absolut oskyldig. Fullkomligt. Anklagelserna kom tre år efter att jag verkat med henne. Det är så lång tillbaka att det kom som en chock för mig, säger Tommy.
Rektorn och vd:n säger att de tror på Elsas historia.
– Va? Vi har inte pratat om det. Det har ingen sagt till mig.
Hur känns det att arbeta kvar om ledningen tror att du förgriper dig på barn?
– Jag har som sagt inte hört det själv. Och jag har känt att jag har fullt förtroende från dem och mina arbetskamrater. Om jag hade haft sådana hemska intressen hade det kommit fram bevis.
Alla namn är fingerade.
