– De gör fruktansvärda saker. De fejkar sitt material. Men sedan samarbetar de med tv-kanaler som sänder deras filmer. Då legitimeras det och kallas undersökningar istället, eftersom det då inte längre bara är Ad Kan som står bakom, säger den israeliska journalisten Gideon Levy.
Anklagar för antisemitism
I onsdags kunde Dagens ETC berätta att Ship to Gaza, som verkar för att bryta Israels olagliga blockad av Gazaremsan, har polisanmält den svenska kvinna som infiltrerade dem för att samla material för Israels räkning. Kvinnan fick sitt spionuppdrag av den högerradikala organisationen Ad Kan som har ett flertal kopplingar till den israeliska armén, underrättelsetjänsten och regeringen.
Ad Kan har tagit fram en tv-dokumentär baserad på spionens smygfilmade material inifrån Ship to Gaza och propalestinska grupper i andra västländer. Dokumentären smutskastar grupperna och hävdar att de både är antisemiter och står i maskopi med palestinska Hamas.
”Planterat folk i fredsgrupper”
Gideon Levy är en välkänd ledarskribent i den israeliska tidningen Haaretz. Han känner till Ad Kans skrupelfria sätt att arbeta.
– Det är en väldigt mörk organisation. Ad Kan har även planterat folk i Israels fredsgrupper, vilket lett till att de blivit väldigt försiktiga och misstänksamma.
Som Dagens ETC tidigare berättat bildades Ad Kan och ett flertal andra israeliska, regeringsvänliga högerorganisationer efter Israels militära operation mot Gazaremsan år 2014. De ville förbättra bilden av hemlandet genom att tysta regeringskritiska civilsamhällesgrupper man anklagade för att ge Israel ett skamfilat rykte. Ad Kan gick längre än andra genom att infiltrera grupperna så att de kunde smutskastas i propaganda som sedan förmedlats av israeliska medier.
Allt det här har skett hand i hand med att radikalhögern har fått ett ständigt växande inflytande i det israeliska samhället.
– Hela den politiska kartan i Israel har gått högerut. Det har skapat legitimitet även åt den typen av arbete som Ad Kan utför, säger Gideon Levy.
Etablerade ett nytt nätverk
Formellt sett står Ad Kan på egna ben och arbetar utifrån en agenda som överensstämmer med den hos premiärminister Benjamin Netanyahus regering. Men mycket tyder på att organisationen egentligen är en del av regeringens propagandagren. Parallellt med att Ad Kan bildades så talade Netanyahus högerregeringar öppet om att man etablerade ett nätverk av icke-statliga aktörer som kunde sprida propaganda mot kritiker av Israel.
Ansvaret för detta har legat hos det israeliska ministeriet för strategiska affärer. Politikern Gilad Erdan som var ansvarig minister mellan 2015 och 2020 förespråkade att man skulle finansiera och ge direktiv åt icke-statliga organisationer och journalister. Det har avslöjats att Erdans ministerium flera gånger betalat israeliska högertidningar för att publicera propagandaartiklar som angriper kritiska röster. Utländska kritiker har anklagats för att vara antisemiter, vilket är en retorik som återkommit även under det nuvarande Gazakriget.
Professor: ”Kontrollera berättelsen”
Helena Lindholm är professor i freds- och utvecklingsstudier vid Göteborgs universitet och har länge haft ett intresse för den israelisk-palestinska konflikten. Hon har inte tidigare hört talats om Ad Kans underrättelsearbete innan hon läst Dagens ETC:s avslöjande artiklar. Däremot tycker hon inte det är förvånande att det finns organisationer av det här slaget, som har kopplingar till regeringspolitiken.
Jag tror inte folk riktigt förstår hur aktiv staten är i att bedriva det arbetet.
– Vi vet ju att Israel under en lång tid har försökt påverka genom hela kommunikationsapparaten. Det är det Israel kallar för hasbara. Jag tror inte folk riktigt förstår hur aktiv staten är i att bedriva det arbetet.
Hasbara är hebreiska och betyder ”att förklara” något. Det är också ett begrepp som står för spridning av pro-israelisk propaganda. Det har länge haft en central roll i Israel.
– Jag ser också att den här sysselsättningen med underrättelsearbete är en del av det här. Det handlar om att försöka kontrollera berättelsen, att påverka civilsamhällets organisationer, säger Helena Lindholm.
Samtidigt gör även hon en poäng av att det israeliska agerandet kunnat dras till sin spets på det här sättet, bara eftersom landet samtidigt gått allt mer åt höger.
– Det har också inneburit att Israel blivit ett mer auktoritärt samhälle i sig själv, där utrymmet för civilsamhällets organisationer minskat. Vi vet också att kontrollen över Västbanken och Gazaremsan bygger på väldigt omfattande typer av övervakning. Därför går en övervakning av civilsamhället hand i hand med autokratiseringen av det israeliska samhället.
