”Katastrof!” ”Klåpare.” Och ”frisersalong”. Det är patienternas ord på internet för att beskriva Prima Vuxenpsykiatris vård. Anna är en av dem som är kritiska.

– Man tänker att man söker hjälp för att få vård. Men det man får är bara ”Hej. Hej då”. De erbjuder ingen hjälp utan lägger bara allt ansvar på patienten, säger Anna.

Sedan tonåren har nu 25-åriga Anna mått dåligt. Känt sig deprimerad, haft ångest och sömnproblem. Förra våren gick det inte längre. Anna hade pluggat färdigt, var arbetslös, hade ingenstans att bo och det hade tagit slut med flickvännen. Sömnproblemen hon alltid har haft förvärrades. Hon sökte hjälp på sin vårdcentral, fick träffa kuratorn och fick en remiss till Prima Vuxenpsykiatri i Liljeholmen. Det kändes bra.

– Men när jag kom dit fick jag veta att kuratorn hade skrivit att hon misstänkte att jag var bipolär eftersom jag har återkommande depressioner. Att göra en utredning skadar inte, tänkte jag, berättar Anna.

Ställde ledande frågor

Hon träffade läkaren i en halvtimme. Efteråt tänkte hon på att läkaren inte hade frågat så mycket om hennes privatliv eller livssituation. Något som alltid bör tas in i en psykologisk bedömning enligt de psykologer som ETC Stockholm har pratat med. Mest hade samtalet i stället gått ut på att läkaren beskrev symtomen på bipolär sjukdom och vilka mediciner man ska ta och Anna fick fylla i blanketter om hur hon mådde. 

Det gick ett par veckor. Anna mådde ännu sämre och såg fram emot återbesöket. Det blev en besvikelse.

– Då fick jag träffa en sjuksköterska under en timme som ställde massor av ledande ja och nej-frågor, som ”har du känt dig ovanligt social någon gång?”. Jag vet fortfarande inte om det var det som är utredningen av om jag är bipolär, säger Anna tre månader efteråt.  

Fokus låg på mediciner

Anna berättar om fler besök, om problem med att omboka tider och att hon har fått träffa olika läkare varje gång. Trots att all forskning säger att det är viktigt med kontinuitet för psykiatrins patienter.

– En suckade bara, vände sig mot sin dator och sade högt ”Vad ska man göra med alla krångliga patienter?”.

Utredningen kändes bristfällig och fokus låg på olika mediciner. Anna fick känslan av att de så snabbt som möjligt ville placera in henne i ett fack.

– Jag har läst på mycket om vad det innebär att vara bipolär. Det stämmer inte på mig. Det enda som stämmer är att jag ibland är deppig och har sömnproblem. Men när jag har kommit med invändningar känns det som att de inte lyssnar.

Har inte anmält

Annas erfarenheter av Prima är inte unika. Förutom att många skriver dåligt om dem på internetforum visar en koll hos landstingets patientnämnd att Prima Liljeholmen under det senaste året har fått ta emot 30 anmälningar. Det kan jämföras med att deras mottagning i Mörby under samma tid har fått fem klagomål. Många av klagomålen gäller läkare som inte lyssnar, om att man får träffa olika läkare och om att de är snabba med att ställa diagnoser. Ett vanligt omdöme är att ”många blir nog sjukare av att komma hit”.

Anna har inte anmält hur hon har blivit behandlad. Hon känner inte att det leder någon vart och har i stället sökt sig till en annan psykmottagning. I dag mår Anna bättre. Hon äter och sover bättre. Mycket tack vare de antidepressiva mediciner hon äter. 

– Den allmänna känslan av att allt håller på att gå åt helvete har släppt. 

Men hon är fortfarande väldigt kritisk eftersom hon vid sitt senaste besök inte kunde få svar på hur det går med utredningen, eller om hon har en diagnos.

– Jag tror inte att en diagnos skulle hjälpa mig. Det jag vill ha är någon att prata med.

Fotnot: Anna heter egentligen något annat.