– Diskussionen om tiggeriet var ovärdig. Man pratade över huvudet på människorna och ville inte sätta sig in i varför den här gruppen befann sig här tillfälligt. Man kategoriserade människorna som tiggare och det blev som ett skydd, så att man inte behövde se personen som en människa som vem som helst, säger han.

Handlar om åtta familjer

The Platz handlar om Camelia, Claudia, Venera, Adela, Sylvia och andra rumänska romer från åtta familjer. De avskalade svartvita publikationerna blev en inkomstkälla för människorna som avbildades och deras familjer. Den syftar också till att nå fram till svenskarna, att förklara, visa på hur lika vi är och hur livssituationen är för människorna som sökt sig hit.

Just nu påverkas vi alla av pandemin och det märker Ulrika Falk som är verksamhetschef för arbetet med utsatta EU-medborgare på Räddningsmissionen. Hon konstaterar att de främst har haft kontakt med människor som syns i gatubilden där de plockar burkar, musicerar eller ber om pengar, men att många också har haft jobb. Såväl svarta jobb som riktiga anställningar försvinner nu.

– Länder som Bulgarien och Rumänien har jobbat med nedstängning. Barnen kan inte gå i skolan och många har inte internet, föräldrarna är oroliga. Och daglönearbeten har uteblivit helt så inkomster har sinat även i hemländerna och det blir svårare att försörja sig. Människor som är här har fått mycket svårare att försörja sig och vi upplever att många saknar grundläggande saker som mat så vi försöker att servera mer mat men det räcker inte, säger hon.

Ingen lockdown har underlättat

Hennes uppfattning styrks också av en rapport från Feantsa, en federation som arbetar med frågor om hemlöshet inom Europa. I den lyfter Johanna Westeson från Amnesty bland annat att det faktum att Sverige inte haft någon lockdown gjort det lättare för hemlösa romer att få ihop lite pengar här än i hemlandet, även om det är väldigt svårt.

Närvaron av Europas fattigaste medborgare i Göteborg har också följt konjunkturen över tid. Både Rumänien och Bulgarien blev medlemmar i EU 2007. Ulrika Falk minns att det då uppskattades finnas uppemot 30 utsatta EU-medborgare med romsk bakgrund i Göteborg – sedan kom finanskrisen. I takt med att enklare jobb i Sydeuropa började försvinna så sökte sig flera hundra personer till Göteborg.

Sovplatser räckte inte till och fördelades med några dagar i stöten – en del valde att sällan eller aldrig ta erbjudandet då de då riskerade att bli av med sina tält.

Hjälp hjälper. Föräldrarna i de flesta familjer som Räddningsmissionen ordnade förskola för en tid efter 2012 har etablerat sig och fått arbeten i Sverige eller andra EU-länder.

Flera av de kvinnor som Joakim Roos följt kommer ännu hit, men de är långt färre än tidigare. Crossroads och Stjärnklart finns inte längre, men genom ett samarbete med Göteborgs stad driver Räddningsmissionen Station Nord som är öppet för vuxna som saknar tillgång till trygghetssystem och tak över huvudet. De har ungefär 40 platser som kan utökas till 90 och oftast räcker det. Boendet saknar dock resurser för att hantera dem som har svårt att dela utrymme med andra, såsom personer med psykisk ohälsa eller missbruk.

Kontantfritt försvårar

Ulrika Falk ser en rad orsaker till att färre kommer hit. Det kontantfria samhället försvårar, liksom spåren av diskussionerna om utnyttjande – vilket det oftast inte är tal om. Mellan det att finanskrisen mattades av och pandemin så gick det också att få jobb i till exempel Storbritannien och Tyskland. Ytterligare en anledning är att en del över tid lyckats samla ihop såpass att de har kunnat bygga färdigt sina hus, dra in vatten och få elektricitet.

– Det är också ett tufft liv att sitta här månad efter månad, år efter år i gatumiljön och be om pengar. Det tar och det tär så många har fått allvarligt försämrad hälsa och är hemma istället – för att man kanske också kan klara sig med minimilön när man klarat att skapa sig den infrastrukturen. För det är inga omständigheter i hemländerna som förbättras, situationen är om möjligt sämre nu, särskilt för den romska minoriteten, säger hon.

I dagsläget har Station Nord en karantänplan för personer som kommer dit med feber eller andra symtom. Hen får sova i ett avgränsat utrymme och stanna över dagen för den rekommenderade egenvården.

– Räddningsmissionens insats har gjort att de här personerna får en säker och trygg sömn och möjlighet att hålla sig rena. Det har minskat deras stress ganska mycket, bara det att de vet att de har en trygg plats att sova på – att bo ute i några buskar är farligt skulle jag vilja påstå. När stressen minskar så minskar deras frustration. Då kan man agera på ett lugnare sätt gentemot medborgarna här, man behöver inte vara smutsig och man är utvilad, säger Joakim.

Blivit en bro

The Platz har också medverkat till att sänka stressen något och den har blivit en bro mellan människor. Joakim uppskattar att ungefär 500 personer har följt The Platz och många hjälper också till själva på olika sätt.

– Det är många yngre, mest tjejer tror jag, som stödjer de här personerna och de hör också av sig till mig. Många går på Kvinnofolkhögskolan. Det är en fantastisk kontakt för de här människorna, att få ett utbyte och en dialog är helt ovärderligt, säger Joakim Roos.

Får följa allt

The Platz läsare får följa allt ifrån hur kvinnor håller ihop för att skydda sig undan kyla och trakasserier, till när de dukat för festmiddag nära motorvägen eller i Joakim Roos kök. En berättar att hon måste göra abort, en annan tvättar sitt barn i ett stenhus nästan utan murbruk i Rumänien. I Sverige får en hel grupp sina saker bortforslade för att ”medborgaren inte får tillgång till natur- och rekreationsområde”.

– När jag började lära känna dem bodde de i fem-sex tält. Och var eller varannan månad blev de avhysta av polisen och flyttade tälten.

Den tillfälliga tältplatsen blev också projektnamnet, ”The Platz”. Nu får alla plats på Station Nord, utom några par som väljer att kortare perioder bo i bilen.

– De har lämnat tälten. Jag tror jag tog de sista bilderna vid tältet på sommaren 2019 där. När hösten kom där så flyttade Station Nord och utökade platserna.

Far hem till jul

När den här artikeln skrivs är alla huvudpersoner kvar i sina hem, till jul far man tillbaka till, eller med, de familjer man försöker försörja. Det kan låta enkelt, men på hemmaplan är fattigdomen svår och medellivslängden låg. Joakim konstaterar att de saknar tillgång för att uppfylla basala behov och att det gäller att inte stirra sig blind på annat – att vi alla till 95 procent har samma behov.

– Sedan skiljer sig kulturen och våra normer, men det är bara en liten del av en människa. Där gör politikerna ett misstag, de pratar så mycket om människors kultur och normer, hela hela tiden om hur olika vi är. Politiken utnyttjar de här skillnaderna för att föra fram främlingsfientlighet. Men man har rätt till sin egen kultur och man har normer som förändras hela tiden.