Du får facit strax.

Jag ville bli äggdonator eftersom jag hade en vän som hade förtvivlat svårt att bli gravid. Hennes man hade två barn från ett tidigare förhållande, så hon var tvärsäker på att det var henne det var fel på. Jag, som var 25 och långt från att bilda egen familj, ville göra en insats. Så jag donerade ägg två gånger, inte till min vän – som visade sig vara gravid när hon kom till sitt första möte på IVF-kliniken (!) – utan till en okänd främling.

Frågan om hur det går till är högst befogad. Medan det är hyfsat enkelt – och snabbt – för män att donera spermier så är det för kvinnor mer av en process.

Alla som donerar könsceller testas för diverse sjuk­domar och ärftliga anlag samt får tala med en kurator, så vården kan försäkra sig om att de gör det av rätt anledningar. Sedan är männen redo för sin insats.

För den som ska donera ägg tillkommer en två veckors hormonbehandling, som man själv injicerar med spruta i magen. För att kolla när man är redo för att ta ut äggen får man ta ledigt från jobbet och åka till en gynekolog och kontrollera med ultraljud. Flera gånger.

Sedan är det dags för ”äggplock” (visst låter det som en sällskapslek i påsktid?). Då får man bedövning och lugnande och sedan hämtas äggen ut med hjälp av ultraljud och en nål. Några dagars mensvärksliknande symtom får man räkna med innan det hela är över.

Säljer jag in det hela bra? Inte särskilt, va?

Och ärligt talat, det gör inte landstingen heller. Enligt en undersökning som SKL gjorde 2016 betalar vissa landsting så lite som 2 500 kronor för en äggdonation. Nej, det är inte för pengarna man gör det, men ersättningen borde åtminstone täcka kostnader och inkomstbortfall som donatorn har. I Region Skåne höjdes ersättningen från 3  000 till 11 000 kronor, varpå köerna minskade från två år till åtta månader. Låt oss hoppas att fler landsting följer efter.

När min fru och jag kämpade för att bli gravida undrade jag till slut om det var rimligt att landstinget lade så mycket resurser på att hjälpa oss att få ett barn. Nu när vi har en fin liten unge är jag evigt tacksam över att vården – och en anonym donator någonstans där ute – lade tid och kraft på att vi skulle få bli föräldrar.

På samma sätt känns mitt beslut att donera ägg ännu bättre nu när jag själv vet hur det är att få barn. Jag har varit med om att skapa tre barn som har slängt in sina föräldrar i sömnlösa nätter, en kost på korv och makaroner ... och en kärlek som inte liknar någon annan. Det är värt alla hormonbehandlingar i världen.