Advokat kopplades in 

Det var den 26 november som först Dagens ETC, sedan Aftonbladet, skrev att en högt uppsatt chef på Expressen utreddes internt för ett påstått sexuellt övergrepp på en anställd, som ska ha ägt rum många år tillbaka i tiden. En extern advokat hade kopplats in. Ett par timmar efter att nyheten briserat lades utredningen ner. Paulina Holm, HR-chef på ägargruppen Bonnier News Group, meddelade att man ”inte funnit någon grund för påståendena”. 

Källan till Dagens ETC:s artikel, och orsaken till utredningen, är Frida Sundkvist. Som nu väljer att röja sig som uppgiftslämnare. Eftersom hon avskedas av Expressen av just den anledningen. Det här hör inte till vanligheten, varken att källor träder fram eller att profilerade journalister får kicken för att de pratar med andra journalister.  

Frida Sundkvist vill berätta sin sida av saken, som Expressens ledning via mejl avböjt att kommentera, och som hon i många delar kunnat styrka för Dagens ETC via ljudinspelningar från möten och skärmdumpar av e-post och chattkonversationer. 

– Vi kan inte utåt skriva om jämställdhet och kvinnors samhällssituation, och sedan internt inte ta itu med det själva. Det går emot Expressens egen publicistiska idé.

”Män skyddar varandra” 

Journalistveteranen Frida Sundkvist rekryterades som grävreporter till Expressen från Svenska Dagbladet tidigt 2018. Sedan dess har hon levererat en rad uppmärksammade granskningar: sextrakasserier inom Vänsterpartiet, polisens övervåld, villkors­trappan inom fotboll, Isabella Löwengrips konkursande företag. Stoltast är hon över kartläggningen kring hur covid sprängt en smittoklyfta mellan rika i stora bostäder och trångbodda i fattiga förorter.  

– Det tog två veckor som anställd innan en kollega sa: ”Du verkar kompetent, du är nog inte bara anställd för att du är kvinna.” Expressens kvinnor har historiskt blivit behandlade som lägre stående jämfört med män. Det har alltid funnits en klick män som lyfter och skyddar varandra. Tidningen skadas av att man trycker undan kompetenta reportrar. Jag vet händelser där kvinnliga reportrars källor viftats bort till förmån för tunga ­manliga reportrars. Sedan när det visat sig att kvinnans källor haft rätt är det mannen som tar åt sig äran utåt. Jag har sett och hört så mycket om hur kvinnor tvingas åt sidan.

Larmade om ”sjuk kultur”

Frida Sundkvists historia är lång och snårig och går tillbaka till mars 2020. Då skickar hon ett mejl till flera chefer där hon tar upp de ovan nämnda sakerna. I mejlet skriver hon att den ”sjuka kulturen på Expressen” håller på att bränna ut henne: ”Kulturen är inte hållbar.” Hon lyfter vad hon anser är orimliga arbetsförhållanden med stor press, och att man göder ett klimat där män lyfts på bekostnad av kvinnor, något hon säger att hon fått bekräftat av flera arbets­kamrater är normalläge sedan länge. 

I mejlet beskriver hon hur chefer velat ge hennes idéer till profilerade manliga journalister och att hon hjälpt till med granskningar utan att få byline, sitt namn, på texterna. Då kallas hon till ett möte med fler chefer och facket. Frida Sundkvist berättar att hon efter att ha gråtit i en halvtimme får höra att de är ”oroliga att hon blivit ett arbetsmiljöproblem”. Chocken blir enorm. Frida Sundkvist säger att det närvarande huvudskyddsombudet, tillika fackklubbs­ordförande, efteråt säger: ”Äh, sträck på dig Frida, de gör alltid så här.” 

Sedan – tystnad.  

Det går ett år. 

Frida Sundkvist berättar hur hon får kännedom – ”jag kan inte säga hur, källskydd” – om händelser som rör sexuella trakasserier och övergrepp involverandes olika chefer i koncernen. En av dem är den som slutligen kommer att leda till den omskrivna internutredningen nu i november. Hon försöker flagga för det här uppåt flera gånger, både på våren och sensommaren 2021, utan att något händer.  

– Jag skrev att flera kvinnor vittnat om detta gällande en specifik chef. Fick ingen respons.

Stormöte på redaktionen 

I samma veva, i augusti, omplaceras hon från den prestigefyllda grävgruppen till ekonomiredaktionen, något hon upplever som repressalier. Frida Sundkvist förklarar att hon börjar skönja ett mönster i den skeva internkulturen ­gällande kvinnor, där Expressens oförmåga att göra upp med den misogyna manskulturen bland chefer gör att man allt oftare trampar snett publicistiskt i tunga bevakningar. Något är ruttet i Bonnier-bygget på Kungsholmen i Stockholm. Hon upplever att hon återigen möts med chefstystnad när hon försöker lyfta det uppåt. 

Våldtäktsanklagelserna mot Göran Lambertz, där hon hävdar att Expressen internt utgått från att kvinnan ljög, är ett sådant uppmärksammat tillfälle. Rapporteringen kring en försvunnen 13-årig flicka i Lin­köping i höstas är ett annat. Också där fick Expressens bevakning oerhört stark kritik. Och så hennes droppe i oktober: den stora omtvistade intervjun med en gängkriminell, där Expressen mörkat att mannen dömts för en sällsynt brutal och omskriven grupp­våldtäkt med sadistiska tortyrinslag:  

– Det var medvetet och det fanns en förberedd ­krishantering med vad man skulle svara när kritiken kom. 

Turbulensen kring intervjun med den gäng­kriminelle leder till ett digitalt stormöte på redaktionen den 16 november, lett av ställföreträdande ansvarig utgivare Karin Olsson. Golvet är öppet för alla reportrar att ställa frågor kring publiceringen.  Frida Sundkvist har kokat över, begär ordet, och börjar prata. Om farhågorna för att Expressens oförmåga att göra upp med sin egen kvinnohatande historia gör att journalistiken blir lidande. Och, utan att nämna namn, om chefer i koncernen som ska ha sextrakasserat, begått övergrepp, mörkat, hållit varandra om ryggen.   

”Det är fel – osunt” 

Det tar hus i helvete. Dagarna efter blir hon kallad till ett eget möte där hon får veta att hon skapar obehag för sina arbetskamrater. Krispig stämning.  

Förstod du konsekvenserna när du sa så på ett stormöte?
– Ja.

Varför gjorde du det då?
– Principer är viktigt. Att ha en publicistisk diskussion internt som inte tystas. Det är otroligt viktigt att prata om fel och varför de sker. Tystnadskultur är inte hållbart. Det är viktigt att enskilda vågar säga ifrån även om det är tufft. Jag drabbas hårdast. Jag avskedas. Bonnier, som äger Expressen, styr halva journalistbranschen. Men bara för att jag får en hög lön betyder det inte att jag ska vara tyst, som så många andra som är livrädda på Expressen för att yttra sig. Det är fel. Osunt.  

Varför har inte fler reagerat om det nu är så illa som du säger?
– De är rädda. Man får skriva om sådant som rör viktiga frågor utåt. Och då kan man acceptera att det inte är bra internt. Jag fungerar inte så.

Frida Sundkvist får i ett ytterligare möte veta att man nu ska gå vidare med de uppgifter hon lämnat, och koppla in en extern advokat för att utreda en av anklagelserna: Den om en chef som för många år sedan ska ha begått ett övergrepp på en anställd, något ledningen säger är helt ny information. Här någonstans väljer Frida Sundkvist att gå bakom sin arbetsgivares rygg och kontakta Dagens ETC för att, som hon själv säger, bli en visselblåsare om vad som sker på Expressen. I direkt strid med sin arbets­givares begäran att respektera utredningen.

Hur ser du på att du inte gjorde som du blev tillsagd?
– Jag fick indikationer på att de inte tog det på allvar. Om en chef utreds för ett sexuellt övergrepp tillåts man inte att ha en fortsatt publik roll under tiden. Det var helt uppenbart att inget skulle komma av det. Då gav jag dig information om ­utredningen.  

”Jag ångrar ingenting” 

Dagens ETC:s och Aftonbladets artiklar om utredningen körs ut den 26 november. Veckan efter kallas Frida Sundkvist till ett möte som blir relativt kort. Advokater på båda sidor närvarar.

– De informerar mig om att tidningen är mycket oroad över att det skrivs i medierna. De har internt forskat efter källor och kommit fram till att en av de som pratat med medierna är jag, och att jag pratat med människor internt om det. De säger att jag får folk på jobbet att må dåligt. Jag är ledsen om det stämmer. Men skälet att vi är här idag är för att de inte gjort upp med sin historik. Jag har hört din inspelning från mötet. De frågar inte om du pratat med mig. Utan konstaterar.

Och de har rätt.
– Absolut, skjut mig då.

Men du tycker det var befogat? Att det var viktigare än att respektera dina chefers begäran?
– Absolut. I det stora hela är min situation oväsentlig. Visst, det är en otrolig händelse att en tidning avskedar någon som går till medierna. Jag ångrar ingenting.

Dagen efter mötet där hon konfronterats med att hon läckt externt får hennes advokat en kort och koncis underrättelse om avsked. Ingen anledning anges i dokumentet som signerats av Bonniers högsta personalchef Paulina Holm. Det var förra fredagen, den 3 december. Och där är vi nu, i dagsläget, med en exponerande stor intervju på ­Dagens ETC:s redaktion.

Vad är skälet för avsked?
– Det anges inte. Jag antar att det är illojalitet. Vad ska jag göra, ska jag sluta skrapa på ytan när man ser ett problem? Jag vet att kollegor säger att de är oroliga för min mentala hälsa. Jag vet kollegor som antyder att jag skulle haft en grej med en chef och nu vill hämnas. Jag vet kollegor som antyder att jag vill hämnas för jag har för låg lön – på riktigt, jag har 60 000 kronor i månaden! Kan jag inte säga vad jag tycker så får det vara.  

En del av sakerna du påstår har hänt, oavsett så ska det vara gamla händelser. Från 00-talet och 10-talet. Är det verkligen relevant att dra upp?
– Ja. Jag skulle aldrig gjort det om det inte var så att personer som fattar beslut på en av Sveriges största nyhets­redaktioner, och har så mycket ansvar, gör det baserat på kvinnohat. Och har gjort det under ­decennier. Ska Expressen kunna göra ­ordentliga granskningar och avslöja missförhållanden måste man börja med sig själv. En trappa städas fan uppifrån.

På mötet ljuger du och säger att du ”inte lämnat uppgifter” externt. Varför då?
– Ja. Jag uppmanar alla källor att förneka att man är en källa. ”Vi vet att du pratar med en journalist” – det var värst att höra. Expressen dör där och då. Den viktigaste journalistiska principen åker ut genom fönstret.  

Hur tror du de fått reda på att det är du?
– Angivarkulturen på Expressen är stark. Man tjänar på att gå till cheferna och berätta om kollegor. En angivarmentalitet som gör att vissa tar sig framåt och vissa åker ut.  

Vad ska du göra nu?
– Vara ledig. Och fundera. Jag vet inte.  

Hade det inte varit enklare att hålla käften?
– Nej, vem är jag om jag inte säger ifrån? Hur ska jag kunna göra mitt jobb om jag inte höjer rösten när jag ser fel? Det gör jätteont. Jag har gråtit så många gånger. Fått så många knivar i ryggen. Men jag tror inte på att låtsas som att vi inte har några problem. Eller, vi och vi. Jag är inte en del av Expressen längre.

Expressens chefredaktör Klas Granström och HR-chefen Paulina Holm har avböjt att kommentera med hänvisning till att det här är ett personalärende. Man vill inte gå in på detaljer av hänsyn till medarbetaren. Även Expressens lokala fackordförande Jan Spångberg har avböjt att kommentera med hänvisning till den sekretess som råder vid ett pågående personalärende.