Totalt har EU köpt gas, olja och kol från Ryssland för nästan 19 miljarder euro, motsvarande nästan 200 miljarder kronor, sedan kriget startade den 24 ­februari. Det är därför ingen överdrift att säga att EU genom sin import av rysk energi i praktiken är med och indirekt finansierar Rysslands angreppskrig mot Ukraina.

Hur beroende är vi av rysk energi?

Det beror på vilket land du tittar på och om det gäller gas, kol eller olja. När det gäller EU som helhet kommer drygt 40 procent av den naturgas vi köper in, en fjärdedel av den olja vi importerar och hälften av det kol vi konsumerar från Ryssland. Bland de EU-länder som är mest beroende av rysk naturgas finns Tyskland, Belarus, Italien, Turkiet och Nederländerna.

Varför är vi så beroende?

När det gäller naturgas har den europeiska produktionen, särskilt från Storbritannien och Nederländerna, minskat sedan toppåret 2010. I Nederländernas fall beror produktionsminskningen på en ökad risk för jordbävningar i anslutning till Groningenfältet som tvingat landet att begränsa uttaget därifrån. För länder som stängt ned eller börjat fasa ut kol- och kärnkraft har också den ryska gasen – billig, lättillgänglig och enkel att transportera – inneburit ett välkommet alternativ. 

Vilka alternativ finns?

Norge är idag näst största exportör av naturgas till EU, men deras kranar är redan vidöppna och saknar kapacitet att kompensera unionen för inställd rysk gas. Naturgas kan också köpas in från Qatar, Azerbajdzjan, Algeriet och Nigeria, men praktiska hinder gör att importen inte kan skalas upp så snabbt som EU skulle önska. USA skulle kunna bidra med mer LNG – flytande naturgas – men även här finns hinder i form av begränsad kapacitet för import och lagring.

Vad händer om vi säger nej till ryska energin?

Om importen från Ryssland stoppas skulle EU behöva konkurrera om energin från andra producenter, vilket skulle få priset på el att skjuta i höjden. Risken finns också att elransonering blir nödvändig, för både hushåll och industri, vilket i sin tur skulle kunna slå mot EU:s ekonomi.

Vad kan EU göra för att minska beroendet?

En första åtgärd är att fylla på reservlagren. En annan åtgärd, om än problematisk den också, är att återstarta produktionen av el i europeiska kärnkraftsreaktorer som stängts av. Internationella energirådet IEA vill också att fler europeiska hushåll ska värmas med värmepumpar istället för med gas. 

Parallellt med detta bör EU:s medlemsländer se över hur hem och industrier kan effektivisera sin användning av el. Hushållen skulle också kunna vrida ned innertemperaturen med en grad, vilket bara det skulle kunna sänka behovet av naturgas med tio miljarder kubikmeter.

Kan förnybart ersätta den ryska energin?

Inte på kort sikt, men däremot på lång. Ett problem är att det europeiska elnätet inte är anpassat för att ta hand om den förnybara energins intermittenta karaktär – att tillgången beror på det oberäkneliga vädret. För att komma till rätta med detta krävs lagringslösningar som ännu inte finns i stor skala. 

Ett annat problem är den långsamma tillståndsgivningen inför byggandet av anläggningar för förnybar energi, vilket gör att det kan ta flera år från inlämnad ansökan till att en anläggning kan börja förse konsumenter med el. 

Ett tredje problem är i vissa fall att byggandet av förnybara anläggningar kräver samarbete mellan länder, något som också kan bli tidsödande och fördröja målet om oberoende från Ryssland. 

Källor: OPEC, World Economic Forum, IEA