Cecilia Torkeli: ”Det blir ett erkännande”

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Jo, barn skulle hon nog ha, men först gällde det att hitta någon att skaffa det med. Cecilia Torkeli var i 30-årsåldern och tänkte som många andra. Först träffa en potentiell pappa – sedan skaffa barn. Men någon pappakandidat dök inte upp.

Cecilia Torkeli som aldrig varit direkt stressad över att åren gick insåg plötsligt att hon faktiskt inte hade hur mycket tid som helst på sig. Och hon insåg också att hon inte behövde ha någon att skaffa barn med. Hon kunde ordna det själv.

– Jag var knappt 37 år när det slog mig att det kanske är värre att få barn med fel person än att få barn på egen hand. Väldigt snart var jag helt övertygad om att det var vad jag skulle göra: åka till Danmark och på så sätt bli förälder.

Väl värt uppoffringarna

Cecilia Torkeli bodde i Norge då och jobbade till sjöss. Omständigheterna gjorde att det dröjde ett år innan hon kom i väg till kliniken i Danmark. Därefter tog det ytterligare ett år innan hon äntligen blev gravid.

– Det blev många resor fram och tillbaka, och det kostade ju en hel del också. Men då var jag så övertygad om att det var vad jag ville, så det fick vara värt det, säger hon.

För fem år sedan fick hon äntligen sitt första barn, Theodor. Och för sju månader sedan fick hon sitt andra, Leonora. Från första stund har hon varit öppen med hur de kom till. Precis som hon var öppen med att hon försökte bli mamma på egen hand när hon bestämt sig för det.

– För mig har det känts självklart. Det är aldrig någon som har ifrågasatt mitt beslut heller, men om jag hade varit yngre skulle det nog ha varit annorlunda. Nu har många säkert tänkt att det är min enda chans, men så ser inte jag det. Det känns inte som en ”plan b”, jag är jättenöjd över min familjesituation.

Lättare resa för många

Blir riksdagsbeslutet som väntat i morgon tror hon att det på sikt kan leda till att fler inser att en familj kan se ut på olika sätt. Hon tror att det kan göra resan lättare för många, både den fysiska och den psykiska.

– Det blir ett erkännande som kan leda till större förståelse, och så blir det ju så klart också mycket lättare rent praktiskt. Du slipper åka till ett annat land.