Det är exakt vad världen har att ta ställning till enligt den uppmärsksammade Sternrapporten som kom år 2006. Antingen lägga en procent av världens BNP på klimatanpassning eller riskera att i framtiden betala för konsekvenserna av ett varmare klimat med i värsta fall över en femtedel av BNP.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Prislappen efter sommarens skogsbränder och minimala skördar kommer att landa på många miljarder kronor – en nota som kunde om inte undvikits så åtminstone krympts om bara Sverige agerat i tid.
Några av de anpassande förändringar som diskuteras är ett skogsbruk som är mer motståndskraftigt mot bränder, ett jordbruk som ställer om till grödor som är mer motståndskraftiga mot torka och att bebyggelse och annan infrastruktur planeras utifrån vetskapen om kommande högre havsnivåer och översvämningar. Sternrapporten slog fast att det är billigare att agera nu än att vänta. Men gör vi det?
En som tycker att Sverige varit alldeles för senfärdigt i sitt arbete med klimatanpassning är Karin Svensson Smith, trafikpolitisk talesperson för Miljöpartiet.
– Man kan tycka att branden i Västmanland 2014 skulle ha varit en väckarklocka. Men det har hänt väldigt lite med klimatanpassningen sedan dess. Till exempel måste vi se till att ha blandskog för att förhindra att skogsbränder sprider sig så snabbt när de väl kommer. Och våra vägar och järnvägar är inte alls skyddade mot risken för fler översvämningar. Det är rätt så akuta behov som finns, säger hon.
I våras lade regeringen fram Sveriges första strategi för klimatanpassning. Enligt miljödepartementet ska den nya strategin förtydliga myndigheters ansvar. Men enligt Karin Svensson Smith handlar det bara om ytterligare samordning utan något större bett. Hon har själv tidigare lagt fram en motion om att MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) ska ta ett större ansvar.
– Det som behövs är en myndighet med ett aktivt ansvar att ställa om alla sektorer för att minska sårbarheten för extremt väder. Vi måste också förbereda vägar och järnvägar. Och vi måste minska biltrafiken i städer och i stället ge plats åt vatten och träd, dels för att samla vatten under regniga perioder, dels för att ge svalka under torra, säger hon.
– Det handlar inte om kritik mot den nuvarande regerings klimatanpassningsstrategi. Mer om att frågorna varit så lågt prioriterade så länge och att de olika utredningsförslag som getts inte lett till politiska initiativ.
En som tycker mycket hänt i positiv riktning avseende klimatanpassning är Åsa Sjöström, verksamhetsledare vid nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning.
– Sommaren har ju visat att vi inte är vana vid extrema händelser och det krävs god beredskap. Men många landsting har nu planer för hur liknande händelser ska hanteras i framtiden, alltså när SMHI till exempel utfärdar en varning, och det är även på gång på andra håll. Men det finns också mycket kvar att göra, säger hon.
Analys av händelsekedjor
Vad hon saknar i diskussionen om klimatanpassning är en lyft blick och en analys av olika händelsekedjor. För det är inte bara klimatförändringarna som är globala, utan också konsekvenserna av dem.
– Vi är ju lindrigt drabbade jämfört med många andra länder. Men samtidigt kan vi drabbas på andra sätt, till exempel via importen av livsmedel. Hur sårbara är vi ifall något händer utomlands? Kan vi minska de riskerna?
– Flyktingströmmar är också något vi borde titta på för att få en bättre förståelse för hur det kan påverka Sverige i framtiden. Flyktingströmmar följer på konflikter som ofta uppstår som ett resultat av resursbrist, vilket är något jag tror vi kommer att få se mer av.
Saknar mandat
Kristin Gustafsson, programledare vid Miljö och säkerhet, Karlstad universitet, anser också att Sveriges arbete med klimatanpassning på många håll kommit långt. Åtminstone är kunskapen och analysen av olika risker, till exempel kring skogsbränder, skyfall och översvämningar numera god hos centrala myndigheter, kommuner och kanske framför allt länsstyrelser, menar hon:
– Vi saknar inte kunskap, vi saknar mandat. Vi behöver se till att frågorna kommer på den politiska agendan, att kommuner och politiker får rätt mandat så att vi kan använda den kunskap vi har.
– Men den har kommit igång nu, diskussionen om klimatanpassning. Jag kan bara hoppas att det blir en viktig fråga inför valet. Inte bara den, utan också klimatet i stort.
