Det är sensommar 2015 och kvälls­luften är varm när en kvinna i ett radhusområde i Bromsten i västra Stockholm ser en skottskadad tonåring springa ut från en skogsdunge. Han heter Izzy och har ett skotthål mellan sina skuldror. Izzy frågar om hjälp och kvinnan, som är ute den kvällen för att ordna i trädgården, ber sin man ringa efter ambulans.

Några timmar tidigare hade ett gäng ungdomar mött upp Izzy utan­för tunnelbanan. Ungdomarna är upprörda, de upplever att Izzy uteslutit dem från ett rån som ägt rum någon dag innan. Under pistolhot tvingar de honom gå den korta sträckan mellan Rinkeby och Bromsten. En präst berättar senare hur hon hör skott och ser Izzy slita sig loss innan han springer genom skogen. Trots den svåra skottskadan lyckas Izzy ta sig ett par hundra meter till radhusområdet i Bromsten. En kort stund senare ligger han på marken och förblöder hemma hos kvinnan.

I boken ”Tills alla dör” har journalisten Diamant Salihu beskrivit upprinnelsen till konflikten mellan de två rivaliserade gängen Dödspatrullen och Shottaz. Boktiteln anspelar på rapartisten Jaffar Byns svar när förhörsledaren frågade om hur länge konflikten kommer att pågå: ”Tills alla dör” blev svaret. Och konflikten, eller ”kriget” som många i området och de inblandade kallar den, har skördat många unga liv.

En eftermiddag möter jag Diamant Salihu vid tunnelbanan i Rinkeby. Jag vill veta bakgrunden till hans bok men också mer om alla berättelser jag fått ta del av genom den. Han föreslår att vi sätter oss på en pizzeria vid torget. På samma plats som vi nu äter lunch har en ung man blivit ihjälskjuten bara några år tidigare. Han hette Hamza, var 24 år och hade sin bakgrund i Gislaved.

Barn blev vittne

Januari 2018. Klockan är närmare halv sju när Hamzas mördare kommer in genom dörren till den lokala pizzerian. Han är 16 år och avfyrar två skott. Ett träffar Hamza i tinningen och den andra går genom hans hals. Inte många timmar senare förklaras Hamza död. Pizzeria-mordet är det enda uppklarade mordet som ägt rum i Sverige i konflikten. 16-åriga Shacki, som senare dömdes till tre år sluten ungdomsvård, tillhör den yngre generationen som var lojala mot Dödspatrullen. Med hjälp av övervakningskamerorna i pizzerian och DNA som påträffas på två patroner som fanns i mordvapnet dömdes Shacki mot sitt nekande.

– Den kvällen var det flera på pizzerian, bland annat en mamma som kommit dit med sitt barn. Hon var på toa när skotten avfyrades, hennes son satt i närheten och bevittnade det hela, berättar Diamant Salihu.

Enligt Diamant är det inte ovanligt med yngre gärningsmän som får i uppgift att utföra mord. I sin kartläggning ser han många exempel på unga killar som utnyttjas av de äldre i gängen för att ta på sig grova brott, agera drogkurirer och till och med mörda. Den bilden delas av många kriminologer och poliser som arbetar med gängkriminalitet.

– De äldre i gängen utnyttjar unga i förorten som barnslavar. Jag tycker det ordet är mer rättvisande än springpojkar för att beskriva allvaret i det som sker och att det är något alla här borde vara upprörda över, säger han.

Allt började med Izzy

För att förstå hur Rinkeby-­konflikten kulminerade i blodiga strider och hämndaktioner menar Diamant att man måste gå tillbaka till mordet på Izzy 2015 och händelserna som följde i dess spår. Det tidigare tajta gänget med vänner splittrades efter mordet och la grunden till grupp­eringarna. De som var lojala med Izzy som kom att kallas för Shottaz, och motståndarsidan som i media fick namnet Dödspatrullen.

Vi går den korta sträckan mellan Rinkebytorget och längs vägen där Izzy under pistolhot släpades till skogen som separerar de välbärgade villakomplexen från de slitna höghusen. Där, strax bredvid en stig, avlossades skotten som tog hans liv.

– Det är viktigt att förstå att många av de här ungdomarna innan konflikten var bra vänner, bodde nära varandra och växte upp tillsammans. Mordet på Izzy kom att påverka många relationer och öden.

Den 24 juli 2015, två dagar efter mordet på Izzy skjuts sextonåriga Maslah ihjäl. Han var en av dem som tros ha dragit ut Izzy i skogen den kvällen han dog. Efter mordet har han gått under jord, i boken beskriver Diamant Salihu hur sextonåringen ringer sin mamma och låter orolig. ”Mina kompisar är med mig, Makalele, Shobre, Musse och Talang” säger han, och innan han lägger på: ”Om jag dör fråga Shobre, han vet”.

En stund senare, klockan 02.40, går han och vännerna till en bensinmack vid Bromma­plan. Han står ensam utanför macken när vittnen hör flera skott. Han förs till Karolinska universitetssjukhuset, där han dödförklaras, två dagar innan sin 17-årsdag.

– Izzy och Maslah var bra vänner innan rånet mot Forex. Maslah upplevde att han hade varit med i planeringen och ­kände sig utesluten, och det ledde till att de drog ut Izzy i skogen och Maslah själv förlorar sitt liv i hämndaktionen, berättar Diamant.

Få vill berätta

Dödspatrullen omskrevs för första gången i medier 2017. Då skrev Aftonbladet hur en ”dödspatrull” låg bakom närmare tio mord. I boken beskriver Diamant hur polisen kallade gänget för D4 eftersom den då bestod av fyra ungdomar som utgjorde gängets kärna. Efter mordet på Izzy tvingas Dödspatrullens kärna att fly från Rinkeby. Det är då rivalerna, Shottaz som tagit sitt namn efter en amerikansk actionthriller – ”Shottas” – flyttar fram positionerna i området. Under en period portas Dödspatrullens medlemmar och Shottaz styr droghandeln.

Ett år efter mordet på Maslah sker ännu en skjutning, denna gång i cafét som då hette Mynta Café. Faysal, som också kallas Indiana, väntar på sin vän. Han har haft det struligt och har tidigare avtjänat ett fyra månader långt straff. Nu är han sårbar. Många vänner, flertalet av dem som senare kommer att utgöra grunden för Shottaz, har nyligen häktats, skriver Diamant.

Medan han väntar på sin vän får han syn på sin bror Sakarie. Även han hade en strulig bakgrund men ville nu få ordning på sitt liv. Han hade fått jobb i byggbranschen och hans flickvän väntade deras barn.

Plötsligt avlossas ett auto­matvapen in i lokalen och människor slänger sig mot golvet. Gärningsmännen är ute efter Indiana som skjuts med flera skott i överkroppen och ansiktet. Brodern Sakarie, som inte har något med konflikten att göra, blir också skjuten, och de båda faller ihop tätt intill varandra. Senare får föräldrarna besked att de förlorat båda sina söner.

– Pappan till bröderna är en av få som varit villig att prata. Det har varit svårt att komma nära anhöriga, det finns en ovilja att prata. Trots att jag förklarat att jag vill förstå och beskriva deras barn korrekt eftersom jag upp­lever att en del i den här tragiken är att offren är anonyma. Det blir ännu en”invandrarkille” som skjutits ihjäl och människor har slutat bry sig, säger han.

Hanif Azizi, områdespolis i Rinkeby sedan 2016, menar på att tystnadskulturen är ett hinder för polisen.

– Tystnadskulturen har egentligen alltid funnits, även långt innan konflikterna började. Den beror på en rad olika saker, många är rädda och oroliga för vad som kan hända dem om de berättar för polisen. Det handlar också om en ungdomskultur där man inte ska ”gola” på varandra. Det här är tufft, vi är beroende av människor som vittnar för att brott ska bli uppklarade, säger han.

Våldet trappas upp

Några dagar efter mordet på bröderna Indiana och Sakarie mördas ännu en ung man, 22-åriga Atto. Han anses stå på fel sida i konflikten och polisen misstänker att han mördats som hämnd för brödernas död. Några veckor senare, på nyårsafton, mördas 20-åriga Karar. Han sitter i sin bil när han skjuts till döds med flera vapen. Mordplatsen ligger bara en kort promenad från Mynta Café.

Enligt Diamant har de korta avstånden mellan mordplatserna varit särskilt påtagligt under arbetet med boken.

– Man måste förstå hur det här påverkar människorna som bor här. Varje gång de ska handla på Matcenter eller går längs Rinkeby­stråket eller ska till sitt garage så är det en plats förknippad med någons död, berättar Diamant.

Det är drygt en vecka efter mordet på Karar som Hamza mördas på den lokala pizzerian. De kände varandra, men ska enligt andra inblandade blivit ovänner efter ett rån i Rias växlingskontor i gallerian i Rinkeby. Det ryktades om att Hamza har angett Karar och därmed orsakat hans död.

Diamant rör sig vant mellan husen, torget och butikerna. Han har varit här många gånger för att förstå platserna och prata med människorna som direkt berörs av konflikten. Han beskriver hur många har svårt att lita på journa­lister, att många upplever att media enbart är där när det dåliga händer. Men flera har också varit villiga att prata med honom.

– Jag har pratat med ung­domar som kopplats till konflikten såväl som andra som lämnat det livet bakom sig. Det var en av alla gånger som jag var här för att prata med ungdomar som jag för första gången träffade på Vincent, säger Diamant.

Dömdes enligt gänglagar

Efter mordet på Hamza följer ytterligare mord, bland annat de medialt uppmärksammade morden i Köpenhamn. 25 juni 2019 börjar det spridas klipp i sociala medier på en man som skjuts på nära håll. Han kallades för Gucci och var från området. Bredvid honom sitter hans svåger Fayye. Gucci har nyligen gift sig med hans lillasyster. De träffas båda av skotten och avlider.

I boken beskriver Diamant hur sociala medier använts frekvent i konflikten. Misshandel, mord och hot har spelats in och lagts ut på olika plattformar. Däribland misshandeln av en känd rapartist som ingår i Shottaz. En augustikväll 2017 möter han personer i Dödspatrullens kärna. Under pistolhot blir han misshandlad och urinerad på. Allt spelas in och läggs ut på sociala medier. Tiotusentals unga människor ser klippen. Att de populära rapparna Jaffar Byn och Yasin har kopplingar till gängen gör att intresset bland unga är enormt.

Dubbelmordet i Köpenhamn är, utöver mordet på Hamza i pizzerian, de enda uppklarade morden i konflikten. Diamant Salihu var på plats när en enig domstol i Glostrups tingsrätt dömde tre personer till livstid i fängelse. Ytterligare två, som var var 17 år när brotten begicks, dömdes till 20 års fängelse. De hårda straffen var en följd av den danska strafflagens 81:a paragraf som möjliggör det för domare att döma till dubbelt så hårda straff om det är gängrelaterade brott.

Vincent, som kallades för Poy, mördades nyårsnatten 2019. Diamant mötte honom för första gången när han skulle intervjua ett gäng ungdomar i centrum, däribland artisten Jaffar Byn, om upploppen i Rinkeby 2017. I boken beskrivs Vincent som en tystlåten ung kille som haft det struligt. En lärare beskriver hon­om som ”det trasigaste barnet hon träffat”. Vincent slussas under barndomen mellan jourhem, HVB-hem och statens ungdomshem. Han rymde ofta och får senare LVU i hemmet,berättar Diamant Sahilu i boken.

Den 30 december 2019 påbörjar han kvällen med att äta sushi med en tjejkompis. Sedan går han för att klippa sig och håller under tiden kontakt med vännerna över telefon innan det blir tyst. Klockan halv ett på natten uppmärksammar boenden på Terrassen i Rinkeby en bil som ryker. De tror först att det rör sig om en trafikolycka men märker senare att den unga mannen i bilen är skottskadad. Han förs till Karolinska universitetssjukhuset i Solna där han förklaras död.

Vincents pappa hör till de få anhöriga som varit villig att prata med Diamant i boken. Mordet på Vincent var unikt eftersom polisen misstänker att han mördats av sina egna vänner. Redan under mordnatten greps flera misstänkta gärningsmän, men då det saknades bevis släpptes de senare på fri fot. Till Expressen sa Vincents pappa:

– Det finns folk som vet vad som har hänt men ingen vågar prata.

Mordet är fortfarande ouppklarat.

Många med samma bakgrund

Hanif Azizi träffar ofta på människor som säger att de hade vittnat om det hade gått att göra det anonymt. Men han tror ändå inte att anonyma vittnen är rätt väg att gå.

– Jag har uppfattningen att grundprincipen för vårt samhälle är att om man blir anklagad för något så ska man ha rätt att veta vem som anklagar. Samtidigt finns det ett behov av att folk ska känna sig trygga i samarbetet med rättsväsendet. Men jag tror att det behövs flera parallella insatser.

Rinkeby har strax över 16 000 invånare. Många av de inblandade i konflikten är födda i Sverige med föräldrar från Somalia. År 2011 var den största gruppen utrikes födda i Rinkeby somalier. Enligt Diamant är det en viktig detalj för att förstå konflikten.

– Som journalist är det viktigt att man arbetar så sanningsenligt och rakt som möjligt. Just för den här berättelsen och den här konflikten så är det min bedömning att det är av betydelse att skriva om offrens och gärningsmännens bakgrund. Det här är människor vars föräldrar känner varandra och möter varandra i föreningen eller moskén. Det komplicerar situationen än mer, speciellt i ett område som Rinkeby där människor ofta umgås inom den etniska gruppen, säger han och fortsätter:

– Om jag hade gjort en liknande bok om Kristianstad, och det hade varit många med kosovo-­albansk bakgrund inblandad i en konflikt där, så hade jag försökt beskriva det lika sanningsenligt som möjligt, säger Diamant.

På vilket sätt har du märkt av de nära relationerna?

– Jag beskriver i boken hur jag försöker få en mamma som för­lorat sin son i konflikten att prata med mig. Vi står på torget och hon ser sig hela tiden om, jag ser skräcken i hennes ögon. Hon är rädd för att det inte bara handlar om grannar, man känner varandra väl. Man vet vilken stad grannen är ifrån, vad deras barn heter, man kan hela deras historia vilket gör allt mycket svårare.

Hanif Azizi resonerar också om bakgrunden hos offer och förövare. Han upplever frågan komplex.

– Problemen är mångfacetterade och ju längre man har jobbat i området desto tydligare ser man nyanserna. Skolresultaten är en faktor, arbetslösheten spelar också roll. Sedan varför så många i konflikten är svensk-somalier kan man bara spekulera i, men det kan vara så att många känner att det är skambelagt att be om hjälp eller flagga tidigt, det kan vara en kulturell grej också.

Men är inte svaret på varför så många i konflikten är svensk-­somalier att många i Rinkeby råkar ha den bakgrunden?

– Jo, så kan det nog vara.

Konflikten splittrar familjer

Utanför en grundskola ett stenkast från centrum pekar Diamant ut en plats där en annan ung man blev ihjälskjuten. Platsen muras in av höghus och några meter från mordplatsen ligger en grundskola. Den kvällen var flera barnfamiljer ute. Diamant hade precis kommit hem från rättegången i Köpenhamn när han får en notis om ännu en dödsskjutning. Mordoffret kallas för ­”Kapten” och är kusin till Fayye, en av ­offren i Köpenhamnsmorden.

– Det var något jag lärde mig under tiden jag skrev boken, hur många som utöver vänskapsbanden dessutom är släkt med varandra. I vissa familjer kan det till och med vara så att den yngre brodern är lojal med den ena sidan och den äldre lojal med den andra. Det gör konflikten ännu mer tragisk och gör det svårare för de inblandade att nå försoning.

I en nybyggd lokal strax intill centrum sitter Gia Theorin. Hon är projektledare för Järva i Samverkan som nyligen tagit över lokalen. Hon är i full färd med att planera inredningen.

– När barnen kommer hit ska de verkligen känna att vi satsar på dem, och det måste synas. De ska inte behöva sitta i en sliten lokal med tråkig inredning, de ska få det bästa, säger hon och visar skisser på hur konferensrummet är tänkt att se ut.

Järva i Samverkan består av 16 olika föreningar med syftet att aktivera barn och unga i området. Gålöstiftelsen finansierar verksamheten och bidrar med flera miljoner för att tillgängliggöra aktiviteter för barn. Gia växte upp i Tensta och tycker att mycket har förändrats sedan hon var liten.

– Det har varit en negativ utveckling i området. När jag var liten umgicks man med alla, nu upplever jag inte samma gemenskap som innan. Det finns andra grupperingar, ofta efter etnicitet. Och under min uppväxt så hade varje gård en lokal där man kunde pyssla eller umgås och eftersom alla umgicks så fick man en bättre fot in i förenings­livet. Mycket av det har försvunnit, säger Gia.

Bland föreningarna som samverkar finns läxhjälp, idrottsföreningar och aktivitetshus. Enligt Gia är den här typen av samverkan grundläggande för barns framtida möjligheter.

– Barnen här är begränsade med aktiviteter. Bara de rör sig från punkt A till B stöter de på hinder. De går ut och möter gängrekrytering, droghandel, polisinsatser, bråk. Vårt arbete handlar om att motverka det här, men också att erbjuda alternativ. Vi måste exempelvis samarbeta mer med skolor, om de behöver något så kan vi bidra med finansieringen.

Vad tror du om Rinkebys och Järvas framtid?

– Järvas framtid är fantastisk, jag ser bara positiva saker för området. Det finns så många bra krafter och talanger. Vi har ett civilsamhälle som lever och frodas. Jag vet att det har varit mycket negativt här, men Järva är mer än så. Vi behöver samarbeta och hjälpas åt, exempelvis har vi föreningar som hållit igång i 30 år som inte får resurser och behövt göra allt ideellt. Det finns så mycket potential här.

Även Hanif Azizi ser positiva utvecklingar i området.

– Gängkonflikterna har vi problem med och det ser inte så ljust ut, men vi har mobiliserat resurserna. Mycket har blivit bättre, exempelvis har narkotikaförsäljningen minskat och ordningshållningen blivit bättre. Förut styrde och ställde ungdomarna på torget, nu ser det inte ut så längre. Det gäller att jobba mer med de svåra, mjuka frågorna men samtidigt också hindra nyrekryteringen, säger han.

Mammorna är verkligheten

Diamant tror att boken kan bidra till att öka förståelsen för konflikten såväl som människorna och ungdomarna som befinner sig mitt i den.

– Jag vill att de som växer upp i området ska läsa boken. Att de ska förstå att den som du ser som din bror kan imorgon vara den som skjuter dig. Jag vill också att de ska förstå att musik­videon inte är verkligheten, det är däremot mammorna som lassar på matkassorna på barn­vagnarna. Jag hoppas också att alla de andra som läst om konflikten i media inte längre ser människorna i den som en ansiktslös massa. Här har de en berättelse och namn som är viktiga att ta till sig, säger Diamant.

”Jag vill inte dö, jag vill inte dö” kved Izzy när han låg i hallen hos kvinnan i Bromsten. En stund senare var han död. Sedan mordet på Izzy har vänskapsband fortsatt brytas, konflikten blivit blodigare och gängen fler. Så sent som förra veckan sköts en 20-årig man och anhörig till en känd artist, ihjäl i Kista. Polisen misstänker att mordet är gängrelaterat och riskerar att eskalera situationen ytterligare.

Jag frågar en kvinna på torget om vad hon känner om Rinkeby och konflikterna. Hon vill vara anonym, men beskriver sina känslor som tudelade.

– När det är mycket är jag så klart orolig och rädd, men jag känner mig också trygg här. Rinkeby är mitt hem, det finns inget annat alternativ för mig.