Och mer kommer. Till hösten planeras för en integrationskör och fler aktiviteter för de många föräldrar och barn som bor på stiftelsen Stora Sköndals asylboende i Stockholm. En förutsättning för verksamheterna är samarbetet med stiftelsen som ställer upp med lokaler och pengar.

– Vi har ett mycket gott samarbete med dem. Och med Sköndalskyrkan och prästen där, som bland annat gett oss tillgång till en liten trerums-villa där vi lagar mat på fredagarna, säger den övertygade ateisten Ki Nilson Karnerud. Matlagningen är uppskattad eftersom flyktingarna inte kan laga mat där de bor.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det var för två år sedan som det första fröet till föreningen föll i jorden, för att sedan raskt gå i blom.

– Curt Thörnkvist, som bor på Stiftelsens område, lade märke till att många flyktingar drev omkring till synes planlöst. Han kontaktade ett par gamla vänsterkompisar för att höra om det fanns något man kunde göra, berättar hon.

Bland de gamla vänsterkompisarna fanns Åke Lamm som är sambo med Ki Nilson Karnerud. Tillsammans med ytterligare en kompis, Olle Sahlström, drog de igång föreningen som nu har 40 medlemmar.

Många, men långt ifrån alla, av medlemmarna är pensionärer och de samarbetar med en grupp seniorer på Stiftelsen.

Bland dem finns en gammal lärare, 94 år.

– Hon är tuff. Hon började med sje-ljudet direkt när hon kom till vårt språkkafé.

”Det är så givande”

Just nu är det sommaruppehåll för många aktiviteter, men inte för ”asylodlingen” som drog igång i våras.

– Vi har fem odlingslotter och en proffsodlare som hjälper till. Det har blivit en succé. Nu har vi så mycket grönsaker att vi säljer en del till en vegetarisk restaurang.

Volontärerna tjänar inga pengar på arbetet, som tar en del tid.

– Jag brukar skämta om att jag är heltidsvolontär, men det stämmer inte.

Halvtid är nog närmare ­sanningen, konstaterar Ki Nilson Karnerud.

– Belöningen är kontakten med människorna, det är så givande. Jag är psykoterapeut och har jobbat med flyktingar tidigare, men också inom kriminalvården. Jag hade gärna jobbat vidare men vid 70 fick jag sluta, säger hon.

Att hålla enskilda samtal med flyktingarna blev hennes ingång i föreningen.

– Det handlade inte om psykoterapi, utan om praktiska saker som vilken utbildning och yrkeserfarenhet de har, vad de vill göra i framtiden och om det var något de behövde hjälp med, berättar hon.

Behövs mer kunskap

Reaktionerna från omgivningen och de asylsökande har enbart varit positiva.

– Det är otroligt hur många människor som engagerar sig. När en kvinna från asylboendet fick en lägenhet i Norrtälje la en tjej i styrgruppen ut ett upprop på Facebook och möbler och husgeråd samlades ihop i ett nafs.

Aktiviteter och akuta insatser är bra, men nu vill gruppen gå vidare.

– Vi ska ordna möten under hösten med specialinbjudna gäster som är insatta i politiken för att förstå mer av hur systemet fungerar.

Målet är att kunna bidra på de områden flyktingarna prioriterar högst.

– Det viktigaste för dem är jobb, och att lära sig språket och kulturen. Vi har bland annat försökt ordna praktikplatser, det är svårt, och vi behöver lära oss mer om reglerna, säger hon.

Vad anser du om den vändning den svenska asylpolitiken tagit senaste året?

– Det är skamligt. Regeländringarna gör en redan svår situation hopplös för många, och hopp är bland det viktigaste för att människor ska behålla hälsan, säger Ki Nilson Karnerud.

Vad händer där du bor?

Har du några goda exempel på integrationsprojekt? Tipsa oss på tipsa@etc.se!