Är du kvinna och jobbar på bank? Då är du sannolikt snuvad på lönen. Kvinnliga bankanställda tjänar i snitt 26 procent mindre än männen visar ny lönestatistik – en skillnad som är större än i någon annan bransch.
– Det är pinsamt, säger Finansförbundets ordförande Ulrika Boëthius.
Få andra branscher drar in så mycket pengar som bankerna. I måndags redovisade SEB en vinst på 5,3 miljarder kronor för de senaste tre månaderna.
Men storbankerna utmärker sig även på andra sätt: Inom ingen annan bransch tjänar kvinnliga anställda så lite i förhållande till sina manliga kollegor.
En lönekartläggning som Medlingsinstitutet nyligen presenterade visar att kvinnliga banktjänstemän och kreditrådgivare i snitt tjänar 10 900 kronor mindre i månaden än sina manliga kollegor – en skillnad på 26 procent. Det kan jämföras med riksgenomsnittet där kvinnor tjänar 13,4 procent mindre än männen. Även när statistiken justeras för exempelvis utbildning, befattning och ålder hamnar banktjänstekvinnorna i den absoluta botten av tabellen för lika löner.
Utåt sett skyltar storbankerna emellertid med en annan bild. På sina hemsidor stoltserar de med ambitiösa jämställdhetsplaner och konkreta handlingsplaner. Swedbank har bland annat instiftat ett jämställdhetsindex där man rankar sig själva i topp. 2011 tog Handelsbanken emot ett jämställdhetspris av tidningen Veckans Affärer för ”Sveriges bästa arbetsplats”. Och så vidare.
Ökad kompetens
2011 satte Finansförbundet – banktjänstemännens fack – ned foten och drev igenom att de osakliga löneskillnaderna skulle prioriteras upp och skrivas in i kollektivavtalet. Till och med 2014 skulle lönerna jämnas ut, stod det i avtalet, vilket bankernas arbetsgivarorganisation (BAO) också skrev under på. Efter det har både fack och arbetsgivare jobbat aktivt för ökad medvetenhet och kompetens kring jämställdhetsfrågor på företagen. Men trots det har lönegapet knappt rört sig.
– Det är otroligt pinsamt att de här företagen som är flaggskepp i svensk ekonomi inte lyckats göra mer på fyra år, säger Ulrika Boëthius, Finansförbundets ordförande.
Enligt henne beror trögheten till stor del på att den jämställdhetsivrande attityden hos ledning och styrdokument inte fått någon bitande effekt längre ned i organisationerna.
– Fack och arbetsgivare har varit väldigt eniga på central nivå, men så fort man kommer ner på lokalplanet stöter man på mängder med anledningar till att just de här kvinnorna, på just den här arbetsplatsen, nog inte har riktigt lika svåra arbetsuppgifter som männen och därför har lägre lön, säger Ulrika Boëthius.
På så sätt kan löneskillnaderna fortgå år efter år, trots att Finansförbundet och arbetsgivarna i grunden är överens om att problemet existerar.
”Förändring tar tid”
Gunilla Grenö, vd på arbetsgivarorganisationen BAO, håller med om att löneskillnaderna inte minskat lika mycket som man hoppats, men ser ändå positivt på att det arbete som bedrivs ska ge resultat med tiden.
– Projektet har gått ut på att utbilda och föra ned de här frågorna till de lönesättande cheferna. Men att förändra sådana processer tar tid, säger hon.
Hon poängterar också att de stora löneskillnaderna mellan kvinnor och män till viss del kan förklaras av att lönespridningen inom banksektorn generellt är väldigt stor – det vill säga att män oftare har högre befattningar.
”Individuella löner är bra”
En annan metod för att rätta till löneskillnaderna vore för bankerna att införa en generell lönehöjning för alla kvinnor, vilket Finansförbundet nu hotar med att driva om inga tydliga framsteg gjorts till hösten. Men det förslaget möter hårt motstånd på arbetsgivarsidan. Ulf Peterson, personaldirektör på SEB, menar att en sådan modell dessutom redan prövats.
– Det som hände var att pengarna fördelades till kvinnorna, men sedan kompenserades männen likväl med andra ekonomiska medel, så långsiktigt såg vi ingen effekt.
Många hävdar att kvinnor missgynnas av individuell lönesättning, kan generella löner vara en lösning?
– Nej, individuell lönesättning är bra, det tycker nog alla i vår bransch. Jag tror även de kvinnor som tjänar mindre är för det. Man måste angripa problemet från ett annat håll med utbildningsinsatser och vara uthållig i det arbetet, då kommer man till rätta med problemet tids nog.
