För en tid sedan skrev vi om de arbetsvillkor som rådde då pandemin nådde Göteborgs kommunala äldreomsorg. Givetvis har vi också ställt frågor om läget hos de privata arbetsgivarna och under arbetets gång har frågetecknen hopat sig. Även om de inte är det enda företag som har lokala äldreboenden så gäller de absolut flesta och största problemen en och samma koncern: Attendo.

– Jag hoppas ju nästan att jag får sparken för nåt, för man orkar inte hålla tyst längre. Jag har fått nog nu – så som de behandlar de äldre och man mår inte bra där.

Vi kan kalla henne Karin, alla som vi har talat med har fått fingerade namn. Rädslan är stor. De flesta vågar inte säga något alls. Någon säger att hen skriver under på allt som kollegan sagt, men vågar inte själv bli intervjuad.

Tomma rum

Vad är det då som händer? Pandemin har utöver dödsfall lett till att många drar sig för att flytta sina anhöriga till äldreboenden. Resultatet är tomma rum hos flera privata äldreboendeaktörer. Detta menar anställda på Attendo att företaget kompenserar genom att dra ner på bemanningen – ibland utan att koppla in fackförbund och göra riskbedömningar. Från flera håll får vi höra om avdelningar som har en personal mindre än annars och det trots att arbetsmomenten inte blivit motsvarande mycket mindre. Det får också konsekvenser för de äldre.

– Att ibland kommer de som ska upp inte upp. De får bli matade och bytta på i sängen. Det är ju inte heller bra, de ska ju komma upp och om någon brutit benet eller så, så ska de få rehabilitering. Och många blir stela, det är jättedåligt, säger Karin.

Och med färre personal minskar säkerheten.

– Det funkar inte alls. De vill inte sätta in vikarier heller. Många jobbar själva och när någon har lift ska man vara dubbel, men vissa använder dem själva. Man märker att vissa gamla har blåmärken, de är inte ens försiktiga.

Riskfyllt för personalen

Att personal ensamma sköter lyft och annat som två personer borde göra känns igen från flera boenden. Det är också riskfyllt för personalen.

– Det är tunga jobb vi har, man ska vrida och vända dem och de kanske har ont. Det har varit lite vanvård också, säger Annika.

Arbetet på äldreboende är beroende av fungerande rutiner. Rapportering som inte sköts eller är oläslig innebär att personal kan sakna information som kan vara livsviktig för de äldre. Men rapportering släpar, eller saknas ibland helt. En anställd berättar till exempel att hon hade behövt veta att en vårdtagare fått antibiotika, eller nu borde undvika ett visst livsmedel.

Många saknar delegering

Det är inte heller ovanligt att personal saknar delegering, alltså kompetens och mandat att kunna ge boende medicin. Alla måste inte ha det, men i kombination med underbemanningen har det bland annat lett till att personal som själva ansvarar för en avdelning med uppemot 20 boende på natten, måste lämna den helt obemannad.

– Det är väldigt... Du har ju ansvaret. Och du måste gå och hjälpa dina kollegor men samtidigt känner du att fasen, nu måste jag lämna avdelningen, säger en anställd som inte tycker att det känns säkert.

Kompetensbrist

Även kompetensen är ett omfattande problem. Flera anställda menar att det tas in för många personal som nästan inte alls talar svenska.

– De är jättebra, men det är språksvårigheter. Jag känner mig inte säker när jag jobbar med en som inte kan språket. Det är billig arbetskraft, säger en anställd.

Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

Hon betonar att det inte är personligt, men konstaterar att en del knappt kan säga hej och hejdå.

– Kommer du in till Agda 85 år som både hör och ser dåligt så kan det bli fruktansvärda grejer. Att kunna språket är a och o för jobba inom vården.

Missnöjet pyr

Varför fortgår situationen då? Jo, anställda ska tala väl om Attendo. Såväl utåt som till anhöriga som klagar. Och ifrågasättanden till chefen kan besvaras med hot om att bli av med jobbet, eller att ens tjänst kan dras ner till bara någon dag i veckan. Resultatet blir att missförhållanden varken leder till upprop eller demonstrationer. Men det pyr.

Såväl Kommunal som Vårdförbundet har vittnat om tystnadskultur inom Attendo på olika håll i Sverige. När Sveriges Radio talade med fackliga företrädare och anställda tidigare i år så lyftes tystnadskultur, rädsla för repressalier och att människor blir av med jobbet. Också facket lokalt känner igen problemet.

– Personal kan bli inkallad till ett möte där de får veta att de inte skött sina arbetsuppgifter och de kan hänvisa till något som hänt för en eller sex månader sedan. Det upplevs som lite hotfull stämning, det blir otrevligt. Och de hamnar i ett underläge och så sprider det sig, säger Elpida Georgitsi på Kommunal Väst.

Tystnad finns inskriven i kollektivavtalet. ”Medarbetaren ska iaktta diskretion rörande arbetsgivarens angelägenheter, såsom driftsförhållanden, affärsangelägenheter och dylikt” står det där. I normala fall stoppar det dock inte anställda från att tala med facket om sin arbetssituation.

– När jag kommer ut till en del boenden och frågar hur de har det på jobbet så blir det knäpptyst. Då förstår man att det är någonting som inte stämmer, på en tyst arbetsplats är det aldrig bra, säger Elpida Georgitsi.

”Får inte prata om Attendo”

Kommunal trycker på behovet av trygga anställningar och hög sysselsättningsgrad. Det låter lite torrt, men en anställd vi talat med slår fast att motsvarande sju procent av personalen på det boende hen arbetar på har fått heltid. Den som behöver extra pass gör sig inte gärna obekväm. Just nu är det få timanställda inne, då företaget dragit ner, men tidigare har de varit många och visstidsanställda klagar inte gärna. Särskilt inte när ordinarie personal inte heller gör det.

– Ja, vi får ju inte prata om Attendo. Vi ska bara prata gott om det. De säger att ”ni vet att ni har tystnadsplikt” men samtidigt bryter ju cheferna mot sina, säger en.

Någon menar att tystnadskulturen lättade något efter mediauppmärksamheten på riksnivå i somras, men att underbemanningen samtidigt gjort arbetssituationen sämre än vanligt.

”Ett av tio anmäls”

När ETC Göteborg förhör sig om läget kommer det också fram att anställda i Göteborgsområdet menar att avvikelser och tillbud som sker inte anmäls.

– Jag skulle säga att det är ett av tio som anmäls, säger en.

Hen säger att det exempelvis handlar om medicin som av olika anledningar inte tagits av brukaren, eller att boende som behövt akut sjukhusvård fått vänta, med försämrad läkning som följd.

På ett annat äldreboende konstateras att det som väl är inte rör sig om några uteblivna Lex Sarah-anmälningar, alltså missförhållanden som ska anmälas enligt socialtjänstlagen, men att det borde skrivas många avvikelserapporter som inte blir av. Underbemanningen leder till att allt inte hinns med, stressen är omfattande och det är svårt att hålla uppe den koncentration som krävs när personalen också hanterar mediciner och insulin. På ett boende konstateras att anmälningar som görs internt aldrig följs upp, andra har fått order om att låta bli att skriva dem.

– Många stressar så mycket så det är lite farligt just nu känner jag, säger undersköterskan Lena som konstaterar att Arbetsmiljöverket egentligen borde ha kopplats in.

Erfarna chefer efterfrågas

På en arbetsplats talar personal om att APT-möten inte hållits sedan innan pandemin, och att anställda som inte klagar premieras – även om de misskött sitt jobb. Från flera olika håll efterfrågas chefer med erfarenhet från vård och omsorg. Vi kan inte återge specifika incidenter utan att riskera de intervjuades anonymitet, men en allvarlig psykosocial arbetsmiljö och hot om avsked är återkommande.

– Under de här åren jag jobbat inom Attendo ser man att det går neråt. Jag har trivts jättebra men det är mest negativt och dåligt nu. Det ger ingen livsglädje för de äldre. Speciellt under corona har man sett att de är deprimerade, därför är det särskilt viktigt att vi kan prata med dem. Men en del personal är också bara där för att tjäna pengar, de vill bara få upp dem och ge dem mat och inget mer, säger en anställd.

”Folk slutar”

Ett par stycken konstaterar att de inte heller vågar dryfta sina problem med kollegorna av rädsla för repressalier.

– Folk försvinner, folk slutar utan att man vet varför. Till och med brukare flyttar därifrån. Många flyttar på grund av chefen, säger Annika.

Hon söker nu aktivt jobb hos andra arbetsgivare.

Läs vidare på nästa sida: Företaget: Vi delar inte bilden