– Jag fick svar idag att min ansökan var ”unsuccessful”. Det är svårt att säga om jag hamnat i en byråkratisk loop eller om de faktiskt sagt nej nu. Men jag har stått här hemma med packad väska sen två veckor tillbaka och får inte mitt press-visum. Jag har bett om en förklaring av arrangörerna. Först fick jag avslag för att de sa att jag skulle byta min passbild, eftersom det var en reflektion i den. Då hade jag bokat hotell i Doha, som brunnit inne nu. Jag har gjort allt de bett om, och sökt en ny ackreditering under själva VM. Men frustrationen växer när tiden går.
Vad hade du planerat göra i Qatar?
– Dels har jag tänkt besöka företag där migrantarbetarna som aldrig återvände hem igen jobbade, vars familjer vi har följt i bland annat Nepal och Bangladesh och till vår serie Cards of Qatar. Sen hade jag tänkt intervjua representanter för sponsorer, arrangörerna och andra för att prata om mänskliga rättigheter. Jag hade inte tänkt gå på fotbollsmatcherna.
FIFA har gått ut med uppmaning till journalister att ”fokusera på fotbollen” under VM. Hur ser du på det?
– Ja, man är tvungen att acceptera en mängd specifika formuleringar, om att man inte får besöka folk i sina hem till exempel, som innebär att myndigheterna ska kunna sätta stopp för mediers bevakning. Men jag kan ju tycka att min journalistik det senaste året faktiskt har varit bland de mer nyanserade. Jag har sökt svaren i Sydasien om varför människor har åkt dit, berättat om fattigdomen i de här länderna och försökt att ge en nyanserad bild av migrantarbetarnas roll i ekonomin och varför så många drömmer om att åka till Qatar. Om det blir så att jag inte kommer iväg nu så är det ju synd att jag inte kan fortsätta den berättelsen. Ta de här klippen med de så kallade ”falska fansen” som sprids nu. Jag har pratat med människor från Bangladesh som berättat att de verkligen hejar på Tyskland eller att de har Maradona som största idol och därför hejar på Argentina. Eller indier som hejar på England. Människor har ju känslor för olika landslag precis som de hejar på fotbollsklubbar från andra länder. Kolla bara under min egen uppväxt när vi sprang runt i Baggio-tröjor, var vi ”falska italienare” då?
Ett klipp där ett danskt tv-team i Qatar blir stoppade av säkerhetsvakter sprids nu. Hur ser du på det?
– En diktatur är alltid en diktatur. Man tror kanske att de ska vara lite smarta och låta journalister arbeta fritt under VM, men det är inget land där journalister kan arbeta fritt eller där folk kan prata fritt. Sen har de bett om ursäkt till den danska reportern såg jag.
Cards of Qatar-serien, där ni, Blankspot, på en samling fotbollskort berättar en rad avlidna migrantarbetares historier, har blivit nominerade till Stora journalistpriset och nu finns de även som fysiska samlarkort på Pressbyrån. Berätta!
– Ja, de delas ut där. Ända sedan vi började publicera serien digitalt i juni har jättemånga frågat om fysiska kort, för att de berörts av berättelserna. Så det känns starkt att kunna erbjuda det nu under VM. Att dela berättelserna är ju vad familjerna ville. De vill inte att deras söner, män och pappor ska vara namnlösa siffror i statistiken. Hur kommer vi att minnas detta VM? Är det genom vem som får höja pokalen i december eller genom änkans berättelse om den förlorade pappan?
