Sveriges och Finlands ansökan till Nato godkändes nyligen i det spanska parlamentet. Men det var inte ett enhälligt beslut.
Natomotståndet som har varit grundläggande för Vänsterkoalitionen Unidas Podemos politik äventyrar nu samarbetet med socialdemokraterna – vilket kan bana väg för högern i valet nästa år.
Nato är den fråga där skiljelinjen inom den spanska vänsterregeringen är som tydligast – det socialdemokratiska partiet PSOE är för och vänsterkoalitionen Unidas Podemos är emot, enkelt uttryckt.
De skilda hållningarna aktualiserades när Ryssland anföll Ukraina i februari och ställdes på sin spets när Spanien skulle godkänna Sveriges och Finlands Natoansökan i mitten av september. En stor del av vänstern avstod från att rösta.
Nu pågår diskussioner inom Unidas Podemos. Natomotståndet och pacifismen har varit en stadig och grundläggande hållning, men allt detta äventyras nu av kriget – precis som inom många andra vänsterrörelser i Europa.
Podemos var initialt emot att Spanien skickade vapen till Ukraina men har nu delvis ändrat sig i den frågan, eller åtminstone tonat ned kraven efter att socialdemokraterna tvingat dem till tystnad.
Blev utfryst
Unidas Podemos är en koalition av olika vänsterpartier varav Podemos är det största. Podemos partiledare Ione Belarra deltog inte under Natos stormöte i Madrid i somras – där Sverige och Turkiet tog i hand, utan deltog istället i protester. Annars har hon fått tona ned sitt motstånd: Hon var en av de starkaste kritikerna till att Spanien över huvud taget försedde Ukraina med vapen.
– Man kan inte äta kulor, bota sjukdomar med bomber eller släcka bränder med stridsvagnar, förklarade hon under en presskonferens i mars, kort efter att Ryssland hade anfallit Ukraina.
Hon kallade dessutom det största regeringspartiet PSOE ett ”krigsparti”.
Det ledde till vad analytikerna menar var en bestraffning – hon fick ingen talartid i parlamentet på tre veckor och hölls utanför det beslutstagande arbetet i den mån regeringen kunde frysa henne som socialminister ute.
Podemos före detta partiledare, Pablo Iglesias (tvåa från höger i den nedre raden), har länge velat att Spanien ska lämna Nato. ”Rysslands krig mot Ukraina har tvingat Europa att ansluta till USA och Turkiet. Vi vidhåller att det inte bådar gott inför framtiden i en tid där diplomati och fredsivran byts ut mot konflikt och krigshets”, säger han. Bild: Bernat Armangue/AP
Värnar principerna
Vad gällde accepterandet av Sveriges medlemskap var det få som röstade emot – något som hade varit en självklarhet före kriget. Bara tre gjorde det, varav två påstår att det var av misstag, en av dem ovan nämnda Ione Belarra.
– Det är ingen hemlighet vad vi tycker om Nato men i just den här frågan var det två frågor som ställdes mot varandra. Å ena sidan militäralliansen vars utvidgande vi i Unidas Podemos fortfarande inte står bakom. Men det ställdes å andra sidan mot Sveriges och Finlands obestridliga självbestämmanderätt. Därför lade vi ned vår röster och släppte indirekt fram beslutet, utan att gå emot våra principer.
Det sade Unidas Podemos talesperson, Pablo Echenique till den spanska dagstidningen El Mundo efter omröstningen.
Inga ledamöter från vänsterpartierna deltog heller när Spanien firade 40 år i Nato i närvaro av den spanska kungen Felipe, premiärminister Pedro Sánchez och Natos ordförande Jens Stoltenberg. Det andra vänsterpartiet i koalitionen, Izquierda Unidas, grundades till och med i motstånd mot att Spanien skulle gå med i Nato – ett beslut som slogs fast ytterligare genom en folkomröstning 1986.
2013 kallade den nuvarande spanske konsumtionsministern Alberto Garzón Nato för en ”laglig terrororganisation” och han vidhåller sin position, om än med mer moderata ordalag.
– Nato är ett krigsinstrument och inte ett fredsdito, sa han i somras till tidningen El País, men lade också till att omständigheterna ställt Europa utan något alternativ till Nato
– Vilket är beklagligt.
2014 sa en av Podemos grundare, och långvarige partiledaren, Pablo Iglesias att om han fick bli premiärminister skulle han försöka få Spanien att gå ur Nato, via en folkomröstning. Numera är partiets hållning snarare att satsa på ett europeiskt försvar.
– Rysslands krig mot Ukraina har tvingat Europa att ansluta till USA och Turkiet. Vi vidhåller att det inte bådar gott inför framtiden i en tid där diplomati och fredsivran byts ut mot konflikt och krigshets, kommenterade Iglesias, som nu avgått som politiker
Samtidigt har det största regeringspartiet, socialdemokratiska PSOE vars ledare Pedro Sánchez är premiärminister, sedan länge en Natopositiv hållning. Konflikterna med vänsterfalangen i regeringen riskerar hela samarbetet. Från deras perspektiv gör det fortsatta Natomotståndet internationella relationer problematiska medan vänsterpartierna anklagar dem för maktmissbruk.
Spaniens premiärminister Pedro Sanchez hälsar på spanska soldater en Nato-övning i Lettland i mars i år. Bild: Roman Koksarov/ap
”Inkonsekvent kaos”
Den spanska högern använder konflikterna inom regeringen till sin fördel, det traditionella högerpartiet PP:s partiledare Alberto Núñez Feijó kallar det ”inkonsekvent kaos” som inte kan hålla ihop vilket dessutom kan få andra Natoländer att tveka på Spaniens stabilitet.
Samtidigt använder högerextrema Vox såväl Sveriges Natoansökan samt SD:s succé under svenska valet i sin kampanj som så smått har börjat i för valet 2023.
– Sverige är ett fint exempel på ett land som länge godhetssignalerat men som nu tvingas inse att Nato är en försvarsallians – inte en krigsallians. Och nu har deras medborgare dessutom tagit sitt förnuft till fånga och gjort ett patriotiskt parti till regeringens största. Vi ser fram emot att samarbeta med Sverige när även spanska väljare får chansen att uttrycka sin vilja i valurnorna, sa Vox talesperson Macarena Olona Choclán till radiokanalen Cope.
