EU markerar mot blockad av "miljöaktivister"

Hela tiden sneglar hon åt sin funktionsförhindrade sons håll. Han behöver all hjälp han kan få för att få livet att fungera och är helt beroende av sin mor. Lilit säger att han så lätt får epileptiska anfall och att man därför inte kan lämna honom. 

– Jag behöver vara nära Spartak, min son, hela tiden, berättar Lilit sammanbitet. Vadsomhelst kan hända precis närsomhelst. Jag kan inte ens hänga upp tvätten här utanför huset utan att be grannfrun om hjälp med att titta till honom… Med blockaden har det bara blivit svårare.

***

Det har snart gått sex veckor sedan ­Azerbajdzjan inledde blockaden av Latjinkorridoren, den humanitära korridoren till Nagorno-Karabach. Det är den enda vägen som leder mellan den omtvistade regionen, helt omslutet av Azerbajdzjan. Den bevakas av ryska fredsbevarande trupper, men är sedan den 12 december blockerad av azerbajdzjanska miljöaktivister – eller det i alla fall vad de kallar sig själva. 

I verkligheten menar Armenien liksom flera internationella människorättsorganisationer, som Amnesty och Human Rights Watch, att det finns fog att tro att de är regeringsutsända av Azerbajdzjan. De har sjungit hyllningssånger till azerbajdzjanska soldater och setts göra det turkiska etno­nationalistiska vargtecknet.

Sedan blockaden inleddes kan varken matvaror eller mediciner nå den armeniska befolkningen i Nagorno-Karabach. Endast små mängder näringsrik mat och frukt distribueras av de ryska trupperna, som kan passera blockaden, till de mest behövande.

– I huvudstaden Stepanakert kan man få tag på frukt, färsk mjölk och juice. Enligt social­förvaltningen prioriteras gravida och funktionsnedsatta… men jag kan ju inte lämna hemmet. Min man arbetar med minröjning från kriget och har inte möjlighet att ställa sig i köerna. Vi har funderat på att söka hjälp av Röda korset, säger Lilit.

***

Nagorno-Karabach, denna lilla region, lika stor som Gotland, ligger där de armeniska bergen tar slut och den azerbajdzjanska steppen tar vid. Formellt tillhör den Azerbajdzjan, men den armeniska befolkningen hävdar sedan Sovjetunionens fall att man vill vara självstyrande och i förlängningen bli en del av Armenien.

Kriget som bröt ut, efter att det lokala parlamentet 1988 röstat om att skrivas över till den armeniska sovjetrepubliken i stället för den azerbajdzjanska, varade i sex år och resulterade i att en miljon människor hamnade på flykt. Armenier som bodde i Azerbajdzjan flydde till Ryssland eller Armenien. Azerbajdzjaner som bodde i Armenien och Nagorno-Karabach blev bostadslösa.

Trots nästan 30 år av fredsförhandlingar på uppdrag av FN har aldrig någon lösning till konflikten ratificerats av parterna. Azerbajdzjan hävdar rätten till sin territoriella integritet och armenierna rätten till självbestämmande, vilket två principer stått emot varandra i förhandlingarna.

September 2020 inledde Azerbajdzjan ett 44 dagar långt krig som slutade med att armenierna i Nagorno-Karabach förlorade kontrollen över två tredjedelar av de områd­en som man tillförskansat sig på 1990-talet. Kriget 2020 slutade med att Ryssland gick in som en medlande part och har sedan dess 2 000 fredsbevarande trupper som bevakar Latjinkorridoren.

Ryssarna menar att de inte har mandat att med våld flytta på de så kallade miljöaktivist­erna och endast internationella Röda korsets (och Rysslands) bilar kan efter rigorösa säker­hetsanordningar resa in och ut ur Nagorno-Karabach.

***

Den 21 december lyckades Armenien föra frågan om blockaden till FN:s säkerhetsråd. Där var samtliga, förutom Ryssland och Azerbajdzjan, överens om att Azerbajdzjan är förövare. Men vid ett skarpt förslag till en fördömande resolution, författad av Frankrike, så lade Ryssland i sista stund in ett justeringskrav. Därmed föll säkerhetsrådets formella och lagbindande fördömanden av Azerbajdzjan.

Den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet har i veckan varit instrumental i att lägga fram en fördömande resolution mot Azerbajdzjan. En av dem som ligger bakom den är svenska parlamentarikern Evin Incir, från Socialdemokraterna. Till Dagens ETC betonar hon att världen bevittnar en närstående humanitär katastrof.

– Azerbajdzjan måste häva blockaden omedel­bart och tillåta mediciner, mat och andra förnödenheter att tas in i regionen för att en humanitär katastrof inte ska uppstå.

Hon understryker vikten av att Azerbajdzjan och Armenien ska återgå till förhandlings­bordet och att blockaden ska upphöra.

– Alla parter måste nu ta ansvar och till fullo engagera sig för en hållbar och fredlig lösning för att inte förvärra läget.

Slutligen menar hon att vi ser ett Kauk­asien i förändring i takt med att Rysslands roll ifrågasätts, och att EU behöver vara vaksamma för vad som sker där.

– EU måste ta på sig ledartröjan och alltid markera när internationell rätt inte respekteras, oavsett var i världen det sker.

***

Armenien ingår i samma militärallians som Ryssland, Den kollektiva säkerhetspakten (CSTO), och Azerbajdzjan har å sin sida ett allians­avtal med Ryssland. Det undertecknades det 24 februari i fjol, alltså samma dag som Vladimir Putin beordrade invasionen av Ukraina. 

Sedan 2018, med den demokratiska revolutionen i Armenien, har dock relationen med Ryssland försämrats avsevärt. Många bedömare menar att Ryssland tillät kriget 2020 dels för att markera mot Armenien. Dels för att flytta fram sina positioner ytterligare i Kaukasien. 

Under hösten 2022, i samband med att Azerbajdzjan invaderade Armenien under två dagar, har kritiken växt ytterligare mot Moskva. Armeniska regeringen har öppet uttryckt missnöje mot att CSTO inte agerade.

Samtidigt har EU:s och Azerbajdzjans förbättrats i raketfart. I juli hade EU sin första diplomatiska delegation på toppnivå på besök i Azerbajdzjan för att sluta nya avtal om gasimport till EU. För att tillmötesgå EU:s efter­frågade kvoter slöt Azerbajdzjan i november ett avtal med Ryssland om att importera gas därifrån.

I Nagorno-Karabach försämras däremot situationen dag för dag. Ett par dagar in i blockaden stängde Azerbajdzjan av gasen för de 120 000 människor som bor där. Den slogs på efter protester. 

Senare kom nyheter om att elledningarna ”gått sönder” och i takt med att snön faller liknar situationen den i Ukraina. Timmarna efter en presskonferens för den internationella journalistkåren råkade fiberkabeln där miljöaktivisterna protesterar förstöras.

Lilit som sitter hemma med Spartak är uppgiven.

– Det är inte en blockad som Azerbajdzjan genomför. Det är en belägring där man svälter ut oss. Vilken skada kan jag och Spartak göra mot Azerbajdzjan? Jag vet inte… Sanningen är den att vi lever på världens mest isolerade plats just nu.