Dramat i Honduras har blivit osynligt för resten av världen

Runt min ena handled bär jag sedan tio år tillbaka ett rött tygband. Det jag har nu är ordentligt slitet och flera år gammalt. Jag fann det 2015 på toppen av Sinjarberget i Irak, där jihadiströrelsen IS begick folkmord på yezidierna. Tygbandet jag bar innan dess fann jag i Kobane i Syrien. Innan det, i Ramallah i Palestina. Men det allra första fann jag på en gata i Honduras huvudstad Tegucigalpa, mitt under de stora protester som uppstod efter statskuppen den 28 juni 2009. Där i Tegucigalpa för tio år sedan gjorde jag mitt allra första journalistjobb, när jag plockade på mig citat och fotograferade protesterna för en veckotidning i Guatemala. Folk blev nedklubbade av polis, regeringsinfiltratörer avslöjades med pistoler i folkmassorna. Snart sköt soldater ihjäl den första demonstranten, en 19-årig grabb vars hjärna rann ut på asfalten.

Där och då kändes det passande att knyta det första röda bandet runt handleden, som en påminnelse om det blodiga våld och den smärta som vi människor fortsätter tillfoga varandra.