När Ryssland går bärsärk på Ukrainas befolkning är det självklart att Sverige behöver se över den egna försvarspolitiken. Det pratas Nato, tvåprocentsmål och militära strategier. Men oavsett vad man anser i sak om Sveriges försvarspolitiska överväganden finns det en brådskande faktor som har glömts bort i upprustningsdebatten: Ökade försvarsanslag går hand i hand med ökade utsläpp.
Idag är alla delar av det svenska försvaret extremt beroende av fossil energi, vilket bara det är en säkerhetsrisk. Det största problemet är tidsfaktorn: det är inte ovanligt med fordon och fartyg som ska fungera i 50 år. Det innebär att det försvarsmateriel som Sverige skaffar idag fortfarande kommer att rulla när nettonollmålet ska vara uppnått 2045. Situationen förvärras av att omställning av den militära fordonsflottan är långt mer tekniskt komplicerad och dyr än för den civila flottan, givet de högre krav som ställs på bränslens säkerhet och lagringskapacitet. Försvarsmakten själva bedömer till exempel att elektrifiering och vätgas inte är ett alternativ på kort sikt, samtidigt som tillgången på biobränsle är väldigt begränsad.
Men trots försvarets allvarliga utmaningar ger regeringen Försvarsmakten carte blanche att strunta i klimatet. Landets näst största myndighet är bisarrt nog helt undantagna från skarp styrning och krav på redovisning av klimatpåverkan. Vi får inte ens veta hur stora utsläppen är.
När Svenska Freds 2019 granskade Försvarsmaktens klimatarbete fann de stora brister. Trots att Försvarsmakten utsetts till en av 26 särskilt utvalda miljömålsmyndigheter slipper de den miljöledningsförordning som ska säkra att svenska myndigheter bidrar till miljömålen. Det är denna förordning som reglerar myndigheters skyldighet att rapportera in statistik om utsläpp. Det innebär att Försvarsmaktens sannolikt väldigt stora klimatpåverkan förblir en vit fläck i utsläppsstatistiken.
2020 kom så en statlig utredning där Naturvårdsverket föreslår att Försvarsmakten rimligtvis också ska ingå i miljöledningssystemet. Nu har snart två år gått och inget har hänt – Försvarsmakten saknas fortfarande i klimatrapporteringen. Tusen Jas-39 Gripen skulle kunna flyga tusen varv runt jorden utan att det syns i den utsläppsdata vi baserar våra nationella klimatmål på.
De orimliga principerna slutar inte där. Nu backar försvarsdepartementet dessutom på tidigare klimatambitioner. I fjolårets regleringsbrev instruerades myndigheten om vissa skärpningar på klimatområdet, som att utreda underlättning av utbyggnad av vindkraft, minska klimatpåverkan från statsflyget och – viktigast av allt – ”redovisa hur myndighetens arbete bidrar till Sveriges åtaganden under Parisavtalet”. Notera att det sistnämnda fortfarande inte ställer tuffa krav om att redovisa utsläpp eller minska klimatpåverkan. Det resulterade åtminstone i en rapport som tydligt påtalar vilka enorma insatser som krävs för att göra försvaret klimatneutralt.
Men i 2022 års regleringsbrev lyser de tidigare skrivningarna om Parisavtalet med sin frånvaro. Det enda som ens tangerar myndighetens klimatpåverkan är en mesig skrivning om tjänsteresor. Dessutom är Försvarsmakten sedan 2021 undantagen reduktionsplikten för bensin och diesel.
Det är obegripligt att regeringen inte inser att landets näst största myndighet självklart ska kunna styras utifrån våra gemensamma klimatmål. Rapporten försvarsdepartementet själva beställde ifjol klargör att det krävs mycket stora beslut – i absolut närtid – för att Försvarsmakten ens ska kunna börja resan mot fossilfrihet. Då är det rätt korkat att låta sagda rapport samla skrivbordsdamm.
Kommande månader och år tas stora inköpsbeslut som avgör försvarets klimatpåverkan hela vägen fram till 2045. Då duger det inte att curla ansvarig myndighet med slopade ambitioner och hemliga utsläppsdata.
