Att vara ett av partierna som står i opposition mot den nuvarande Tidö-regeringen borde verkligen vara en av de tacksammaste uppgifterna en partipolitisk vänster kan ha. Vi har för första gången i svensk historia en regering som styr Sverige med stöd av Sverigedemokraterna, som i accelererande fart driver en politik som är auktoritär och antidemokratisk än vad vi svenskar sett på många år.

I de bästa av världar skulle detta såklart innebära en relativt gränslös offensiv från vänster gentemot regeringens politik, där man vid varje givet tillfälle hade attackerat alla regeringens förslag och målat upp en bild av dem som det absolut största hotet mot svensk demokrati. En värdig opposition hade kastat ur sig rättfärdiga fascist-anklagelser på löpande band som om året var 2014.