Hon är den sextonde fransosen att tilldelas priset – men den första fransyskan.
Kamerorna smattrar när hon kommer in i salen på anrika Gallimard i Paris. En liten, vid första anblick skör 82-åring som låtit håret förbli långt genom livet skrattar högt och aningen förläget åt hyllningarna. Det utropas ”bravo!", det applåderas högljutt. Vid hennes sida: förläggaren Antoine Gallimard, barnbarn till den förläggare som en gång antog Annie Ernauxs allra första manuskript.
– Det här betyder enormt mycket för mig. Det är någonting alldeles oerhört. Det ger kraft att fortsätta kampen för alla som är kvar i mörkret, säger Annie Ernaux.
Hyllas av Édouard Louis
Den 82-åriga författarinnan menar att hon inte är säker på att lyckas strukturera sina meningar ordentligt med anledning av de starka känslorna Men sedan strukturerar hon ändå klart och tydligt sina tankar och gör snart klart för åhörarna att hon inte ställer sig själv och sin litteratur ovanför folkrörelser och politik. Det är ett och samma, enligt henne. Och det är vänsterpolitik som avses.
I Frankrike är hon både älskad och hatad för sitt offentliga engagemang i olika sociala rörelser och kanske framför allt, vänsterpartiet Det okuvade Frankrike, vars ledare Jean-Luc Mélenchon hon öppet gav sitt stöd till inför presidentvalet 2022.
– Jag ser Nobelpriset som att ha blivit given ett ansvar att fortsätta kampen mot orättvisor. Och då menar jag alla orättvisor, vilka de än är. Orättvisor mot kvinnor eller, ja, de dominerade – som är en term jag lånat från Pierre Bourdieu, säger Annie Ernaux.
Hos den franske sociologen och essäisten Pierre Bourdieu och hans idéer fann Annie Ernaux en slags auktoritet att uttrycka sin egen erfarenhet som klassresenär, menar hon. Pierre Bourdieu är världsberömd för sin analys av vad han menade var en reproduktion av sociala hierarkier.
Annie Ernauxs till stor del självbiografiska författarskap i sin tur har inspirerat samtida franska arbetarförfattare och sociologer som Didier Eribon och hans elev, stjärnförfattaren Édouard Louis, i sitt skrivande. Den sistnämnde kommenterade hennes Nobelpris i sociala medier som "en seger för kamplitteraturen".
”Ingen plats för kvinnan”
Annie Ernaux är med på noterna. För henne är Nobelpriset inte bara en stor ära utan också ett stort ansvar "att fortsätta kampen”.
Hon menar att skrivandet i sig kan ses som en aktion.
– Litteraturen kan påverka politiker i deras beslutsfattande, den kan påverka alla läsare i deras liv men den kan också nå långt utanför läsarkretsen. Jag vet att mina texter analyseras i många, sinsemellan vitt skilda ammanhang, säger Annie Ernaux.
Talet om litteraturen och skrivandet som en kamp får journalisterma på plats att be henne om ställningstaganden om världsläget. Hon tar ställning för aborträtten med anledning av utvecklingen i USA, borttagandet av den nationella aborträttsgarantin kallad Roe mot Wade. Abort är ett återkommande tema i hennes författarskap och det redan hennes allra första publicerade verk, ”Les Armoires vides”, där hon använder sin egen erfarenhet.
En journalist vill veta hennes åsikt om kvinnorna som gör revolt i Iran. I Frankrike har Annie Ernaux tagit ställning för kvinnors rätt att bära slöja, något hon kritiserats för eftersom de olika slöjförbuden i skola och administration har stort stöd hos den franska befolkningen.
– Jag är helt och hållet för de iranska kvinnornas revolt mot denna absoluta begränsning som kravet att bära slöja innebär. Samtidigt stöder jag friheten att också bära slöja i Frankrike, där sammanhanget är ett helt annat, säger hon.
– Jag är emot begränsningar, fortsätter hon.
Vad tror du är anledningen till ytterhögerns framgångar i länder som Sverige och Frankrike?
– De högerextrema rörelserna i Italien eller många andra europeiska länder som Ungern är naturligtvis något som oroar mig väldigt mycket, säger Annie Ernaux till Dagens ETC.
Men hon tror inte att det finns en enda enskild anledning till deras framgångar.
– Jag kan i alla fall konstatera att, historiskt sett, finns det inte någon plats för kvinnan inom extremhögerns rörelse.
Obekväm med pengar
Pengarna Nobelpriset innebär (cirka nio miljoner svenska kronor) gör henne obekväm. hon säger att hon alltid haft det svårt med pengar och är "dålig på att spendera dem". Hon har inte hunnit tänka på det. Och hon har inte heller hunnit förbeda det tal hon enligt protokollet ska hålla i Stockholm inför mottagandet av Nobelpriset. Men hon planerar att resa dit och hålla sitt tal.
– Jag ser det som ett viktigt uppdrag.
Utöver Nobelpriset, vilken relation har du till Sverige?
– Som ung författarinna var Sverige det första land jag besökte. Det är ett land med en kultur och litteratur som intresserar mig.
Vilken svensk litteratur, ett exempel?
– Jag blir alltid osäker på om en författare är svensk eller norsk men det finns en författarinna som intresserar mig särskilt: Selma Lagerlöf. Hon finns högst upp på min läslista.
Inför kvällen har hon inga särskilda planer. Hon säger att hon separerar sitt professionella liv från sin vardag och tydligen ruckar inte ens ett Nobelpris i litteratur på det. Den franske presidenten Emmanuel Macron har twittrat ut en gratulation till henne och kallat henne en representant för fransk litteratur. Hon är en öppen politisk motståndare. På frågan om han har ringt henne säger hon att hon inte vet.
– Jag har stängt av min telefon.
