Hoppa till innehållet

Krönika

Rebecka Bohlin: Ska vi odla mat till människor – eller djur?

ETC nyhetsmagasin.

Både pandemin och Rysslands invasionskrig mot Ukraina har visat hur sårbara de globala handelsnäten är och hur beroende även svenskt jordbruk är av importvaror.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Jag trodde att jag var ganska välbekant med hur en bondgård i Sverige ser ut. Jag växte nämligen upp i en by i norra Bohuslän där flera av mina klasskamraters föräldrar var just lantbrukare. Mest hängde jag hemma hos Monica som bodde på en gård med kor, grisar, höns, hästar, katter och hundar. Men jag inser, nu när jag ska skriva veckans reportage om matsäkerhet, att det faktiskt gått närmare 30 år sedan jag senast satte min fot på en gård. När jag mötte lantbrukarna Eva-Lotta och Hans Birgersson i Gislaved blev jag förvånad. Inte bara för att deras ladugård är robotiserad utan också över hur lantbruket under dessa år har specialiserats. Gården Södra Mo, som de driver i åttonde generationen, är inte lönsam med bara de egna ägorna. De arrenderar marker från 25 andra gårdar för att odla vallfoder till sina 125 mjölkkor.

Hans och Eva-Lotta jobbar från sex på morgonen, sju dagar i veckan. De sliter hårt och med de dryga fem kronorna litern de får för sin mjölk går det precis runt.

Jag kan känna en tacksamhet gentemot dem, och alla andra bönder, som ser till att det hamnar mat i butikerna i staden där jag bor! Jag förstår att de känner en stolthet över att de faktiskt förser befolkningen med mat.

Men reportaget om matsäkerhet handlar också om något annat. Hur hållbart är det svenska jordbruket? Här finns uppenbara problem. Men den största frågan, när vi funderar över hur självförsörjande vi är på mat i kristid, är: Hur rimligt är det att Sverige använder 70 procent av vår åkermark till att odla djurfoder?

Gislaved, som jag och fotograf Daniel Larsson besöker, är först ut i landet med att inventera den kommunala självförsörjningsgraden av mat. De landar på 46 procent, vilket de tycker är rätt bra, och därifrån vill de jobba sig uppåt genom en rad strategier – vilket ju är bra! Men räcker det? FN bekämpar just nu en annalkande global hungerkatastrof. Både pandemin och Rysslands invasionskrig mot Ukraina har visat hur sårbara de globala handelsnäten är och hur beroende även svenskt jordbruk är av importvaror. Den stora omställningen framåt måste handla om att det svenska lantbruket odlar mer mat till människor.

Ämnen i artikeln