Den senaste tiden har klimatjournalistiken tagit tydliga steg framåt och granskningarna har blivit djupare och mer träffsäkra än tidigare.
SVT:s Agenda gjorde i helgen ett utmärkt klimatprogram där inbjudna forskare fick kommentera politiken där det var tydligt hur långt bort politiken står från vetenskapen. Forskare sa att vi måste minska köttkonsumtionen, politiker svarade att de inte delar den mörka bilden som målas upp. Forskare sa att vi måste minska flygandet och bilåkandet, politiker stod utan politik för att nå målen. Trots att det är politik som måste genomföras nu och borde ha genomförts för tiotals år sedan.
Under programmet ansågs klimatpolitiken innebära stora problem för ”folk”. Vindkraft förfular utsikten, politiker ska inte lägga sig i vad folk vill äta, landsbygden måste få köra bil. Det var tystare om den stora klimatkatastrofen vi står inför och hur den riskerar att slå ut stora delar av världens matproduktion, bostäder och försörjning. Problemen som målas upp handlar om eventuella konsekvenser av klimatagerande, inte om vad som händer om vi inte agerar.
Politiskt lever vi i en tro att klimatet kommer att anpassa sig efter vår agenda. Det är industrin som sätter agendan för hur mycket energi som behövs, inte energiförbrukningen som ska anpassa sig efter vad klimatet tål. Samma inställning syntes också på SvD:s ledarsida, där Peter Wennblad skrev att klimatmålen ”inte klarar mötet med verkligheten”. Vårt behov ska styra, utan hänsyn till planetära gränser.
Man kan bara konstatera att klimatet varken lyssnar på partidebatter eller ledarskribenter, och att journalister fortfarande har ett jobb i att allmänbilda om konsekvenserna av bristande klimatpolitik. För den krassa verkligheten är att klimatet struntar i gruvindustrins energibehov. Det lyssnar bara på våra utsläpp.
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.