Saker och ting blir i alla fall mer tydliga.
Fast det blivit april månad så snöar det ute, som fan.
Det är bra.
Man lugnar ner sej lite, fåglarna kvittrar inte så uppfordrande en dag som denna.
Dom skjuter upp häckandet.
Jag skjuter upp vårbruket, potatisen ligger uppradad i fönstret på groning.
Jag har inte så mycket plikter längre, ungarna har flugit ut.
Jobbet sköter sej själv, Spotify snurrar in sina korvören till mej. Inte mycket att skriva hem om, men jag är skuldfri.
Så jag behöver inte så mycket pengar.
Det är också bra.
Det kanske är bra att kontraktet är brutet.
Jag menar det här mellan en välvillig, demokratisk stat och dess medborgare.
Att det har funnits folk som har arbetat i ideella organisationer som fått bidrag från stat och kommun för att hålla igång.
Dom som illvilligt kallats för transferiatet.
Att det funnits en slags svängdörr mellan organisationer, företag och samhällsapparat, det har blivit en karriärväg för många, och karriärvägar är alltid mer eller mindre korrumperande att gå.
Jag vill inte hänga ut nån särskild, men ibland när jag gått på miljöevenemang, har jag fått en creepy feeling när man står där och minglar med nåt ekologiskt bubbel i handen.
Har tänkt ”Fan, här nätverkar människor som är på väg opp i apparaten.”
Lite informationsmaterial från nån gullig WWF-influencer om att man borde rädda Östersjön.
Och det har man ju rätt i.
Men inte nämna nåt om trålfisket, konstgödsel i jordbruket och annat som i detta nu dödar livet i havet, utan bara lite vagt ... rädda Östersjön.
Tänker att det är lite bra att dessa förut så välvilliga liberaler nu visar tänderna.
Att dom plötsligt inte längre vill ta selfies med Greta Thunberg.
Saker blir lite tydligare.
Statsapparaten och public service rensas på folk som har haft denna välvilliga agenda och nu får vi väl se vilka som byter fot och blir medlöpare och vilka som fortfarande har lite stake/fitta att fortsätta, i motvind.
Det är nog bra.
Det är så jävla mycket nu som är på låtsas, tänker jag när jag går i det tilltagande snöfallet.
Snöfallet är på riktigt, det gula gräset, dom tigande fåglarna som jag skymtar i slånbuskarna.
Men det är som om vi inte lägger märke till dom längre.
Kanske vi förbereder oss på en tillvaro där dom inte finns längre.
Vi befinner oss, mentalt, mer och mer i en värld av hittepå.
Pengar, landsgränser, gudar och jävlar.
Allt det där är ju saker som finns bara så länge vi människor är överens att det finns.
Vi är som barn som kommeröverens om att en sandhög är ett berg och nu kommer det en massa drakar nerför berget och vi måste springa, oj nu är det lava som rinner mellan gatstenarna, vi får inte kliva i skarvarna, hjälp vad gör vi.
För att inte bli förlöjligade döljer barn sitt allvar inför vuxna. Dom går med på att kalla det dom sysslar med för lek, men i sitt inre vet dom att det är blodigt allvar.
Vuxna gör samma sak men tvärtom, dom går tlll jobbet och leker men låtsas som att det är på allvar.
Här i Sverige. Än så länge.
I Gaza går sjukvårdare till jobbet och blir skjutna. Och dom som inte klarar av att se att det är ett folkmord har i alla fall i min värld inte längre nån trovärdighet.
Det kanske är bra.
Nu täcker snön hela trädgården, små krokusar står förvirrade med snö på huvudet.
Och jag tänker att det är bra att det fortfarande kan komma snö från i himlen i det här landet, det är bra att det fortfarande regnar regelbundet, det är bra att vädret och årstiderna växlar någorlunda förutsägbart fortfarande.
Vår civilisation uppstod under ett något sånär stabilt klimatläge, efter den senaste istiden. Klimatet vi har haft hör till undantagen i jordens historia.
Klimatet, stormarna, torkorna, översvämningarna har uppfört sej mycket mer kaotiskt genom årmiljarderna än vad dom gjort dom senaste 10 000 åren.
Det är det kaoset vi är på väg tillbaka till.
Det är det kaoset vi är på väg att återskapa när vi upphävt balansen mellan det bundna kolet i jorden och koldioxiden i atmosfären.
Vilka vi förresten? Inte alla. Människor.
Dom flesta människor har levt ett liv i halvsvält, slit och förnedring.
Dom flesta mänskor har aldrig flugit.
Det är bra.
Att inte alla flyger som vi här i Sverige gör är faktiskt jävligt bra.
Tänk på det.
Snön faller tätare och tätare och jag sitter härinne och försöker skriva ännu en krönika, det blir också lite stålar, det är bra, annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra av den här dan.
Det verkliga just nu är snöflingorna, trädtopparna som vajar i vinden, fåglarna jag anar utanför fönstret.
Och barnen i Gaza, fast jag inte ser dom.
