Visst, allt funkar inte längre – men förvånansvärt mycket ändå. Jag tror tricket är det absurda. Två män som dansar och slår varandra i ansiktet med fisk som i Pythons ”The fish-slapping dance” från 1971 kan liksom inte gå ur tiden. 

”Pang i bygget” har, som precis allt annat med över 40 år på nacken, en del … ”problematiska” delar med dagens ögon. Ingen hade hittat på den rätt rasistiska karaktären Manuel idag. Men hela diskussionen om huruvida man ska efterhandsmoderera gamla grejer med dagens vakna ögon får föras på annat ställe. 

Det mesta i ”Pang i bygget” var bara kul. 

Serien skrevs av Cleese och dåvarande frun Connie Booth, som även spelar karaktären Polly. Den gjordes över två säsonger, med sex avsnitt vardera, som sändes 1975 och 1979.

Efter det fortsatte John Cleese vara rolig en stund till med några Python-filmer och ”En fisk som heter Wanda”. Men på senare år har det gått … sådär, och kul var det länge sedan han var. 

Exempelvis har Cleese i några år åkt runt med en turné som mest går ut på att hacka på sin exhustru (tredje frun Alyce Faye Eichelberger, inte Connie Booth) som han menar har snott alla hans pengar. 

I slutet av förra året kom det nyheter om att han skulle programleda en egen nyhetsshow på GB News. GB News är för den som inte vet brittisk tokhöger och John Cleese skulle prata om ”cancel culture”. ”Förbered er på att bli chockade”, sa han. Av allt att döma är den programidén fortfarande på gång. 

Halvkul, om ni frågar mig. 

På gång är alltså även en ny säsong av ”Pang i bygget”. 

I veckan kom nyheten att John Cleese ihop med skådespelande dottern Camilla Cleese, ska skriva manus och även spela huvudrollerna. En åldrad Basil Fawlty upptäcker att han har en vuxen dotter och tillsammans startar de ett nytt familjehotell. 

Suck.

Oddsen för att det här har minsta möjlighet att bli bra måste anses som skyhöga. John Cleese är 84 år gammal och den komiska briljans han en gång besatt är sedan länge borta. Och ännu mer tyvärr, tycks den vara djupt inbäddad i den form av bittra tjurighet som verkar drabba många åldrande män.  

Visst gör det ont när hjältar brister? När Johnny Rotten förvandlas till en Trumpdiggande clown eller Morrissey till en fullblodsrasist, för att ta några andra kända exempel. 

Connie Booth avslutade sin skådespelarkarriär redan 1995 och är idag psykoterapeut. Hon kan alltså inte rädda spektaklet. Hoppet står till Camilla Cleese, som egentligen bara är känd för att vara sin pappas dotter.

Blir ”Pang i bygget” 2023 av, och skulle visa sig hålla – så ska jag leta upp den här kommentaren och äta upp den med trycksvärta och allt.