Konditorn fick nog – så inleddes kampen för svenskt ekosocker

Det är få saker som är en sådan fröjd för ett ordningsamt öga som ett svenskt betfält. Det är räta linjer av mörkgrön och mjukt krusig blast så långt ögat når. Inte ens när vinden tar tag i jorden och kastar upp den i ett moln bringas oordning. Det ser ut som om bladen inte rör sig alls utan bara tacksamt ler mot solen ovanför. Nu är sockerbetan en långsamt växande gröda, dessutom är blasten inte särskilt hög, vilket förmodligen bidrar till att det inte är så mycket action i betfältet ens de blåsigaste av dagar.

Men bara för att det ser prydligt ut betyder det inte att det är enkelt att odla sockerbetor. Ordningen uppstår inte av sig själv. Eftersom sockerbetor växer långsamt, speciellt i början av säsongen, och har en dålig konkurrensförmåga mot ogräs är det viktigt att rensa, rensa och rensa. Har man som lantbrukaren Marcus Callenbring, som driver Stora Juleboda gård, en ekologisk betodling är det dessutom bara manuell ogräsrensning som gäller.