Ett litet steg framåt

Flera läsare som hört av sig till Dagens ETC vittnar om att det är svårt att hålla hoppet uppe när medierna enbart rapporterar om krig, massflykt och ett allt hårdare samhällsklimat. Klimathotet är förstås inget undantag. Här är larmen och de svarta rubrikerna så frekventa att troligen även de mest envetna miljöaktivisterna vid något tillfälle tänkt att det är lika bra att stoppa huvudet i sanden och inte låtsas om ovädersstormarna utanför. ”Varför orka kämpa om det redan är kört?”, kanske rösten därinne säger.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

En annan risk med att cementera bilden av den oundvikliga katastrofens framfart är att vi inte riktigt förmår att se när något bra – eller trendbrytande – faktiskt är i antågande. Och självklart har de som påstår att det är för tidigt att hurra över en stagnerad global utsläppsökning en poäng. Kurvan kan inte bara plana ut eller svänga minimalt – för att klara FN-målet om 1,5 graders upphöjning och därmed undvika de värsta klimateffekterna måste den göra en störtdykning. Helst igår.

Men jag vill ändå påstå att vi kan kosta på oss, om inte ett framkrystat glädjetjut, så åtminstone en liten lättnadssuck. För den positiva insikten om att ”jo, det kanske går att rädda världen ändå” är viktig mitt i allt elände. Få saker är nämligen så farliga för progressionen som apati och känslan av att det vi gör inte spelar någon roll.

IEA:s siffror, som antyder att utsläppen peakat och tillväxten frikopplats från tillförsel av koldioxid i atmosfären, kan ses som ett konkret bevis för att det faktiskt lönar sig att sätta upp solceller, energibanta och göra sig av med fossilberoendet. Så om det är så att världen nu har lyckats ta ett kliv framåt i klimatkampen, om än ett litet sådant, ska vi självklart glädjas.