– Det har blivit mycket vanligare att ätstörningar förekommer bland 8–12-åringar, även om ökningen är allra störst för dem mellan 13 och 15 år, säger han.

Allra mest har ätstörningsdiagnoserna ökat bland flickor under 18 år. Sedan 2016 har diagnoserna mer än fördubblats – från cirka 2 100 till 4 300 per år, enligt siffror från Socialstyrelsen som Dagens Medicin har tagit del av. Totalt är det nu fler under 18 år som får en ätstörningsdiagnos, än gruppen 18–25 år. Mönstret känns igen även i Västra Götaland. 

– Vi behandlar patienter upp till 25 år. Under alla år har en majoritet av våra patienter varit över 18 år. Men de senaste fem åren har de under 18 år varit i majoritet. Det är en stor förändring, säger Anne-Line Solberg, enhetschef på ätstörningscentrum för barn och unga vuxna på Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Samma utveckling i Europa

På Sahlgrenskas ätstörningscentrum femdubblades antalet remisser bland barn under pandemiåren. Och just pandemin tros vara en orsak till att fler unga diagnostiserats – pandemin ledde till social isolering och fick fler unga att må dåligt. Men utvecklingen har fortsatt åt samma håll även efter pandemin. Och dessutom syntes den redan innan. Kurvan har gått åt ett enda håll de senaste 20 åren, enligt Ulf Wallin. 

– Vi ser samma sak i hela Europa. Ätstörningsdiagnoserna ökar, och allra mest bland yngre.

De senaste åren har det också blivit tydligt att många av de patienter Ulf Wallin möter är sjukare än tidigare. 

– De är i sämre skick. När det gäller anorexi är fler så sjuka att de måste läggas in, de kan vara i ett så somatiskt hotfullt tillstånd att det är fara för deras liv, säger han.

Anne-Line Solberg delar bilden av att många är sjukare.

– Det kan bero på att sjukdomsbilden är mer komplex. Vi ser många patienter med olika former av samsjuklighet, till exempel att man också har neuropsykiatriska svårigheter, säger hon.

Stor ökning av tvångsvårdade

Siffror från Socialstyrelsen pekar åt samma håll – allt fler unga är så sjuka att de behöver tvångsvård. Framförallt gäller det flickor. Det är nu den diagnosgrupp som är vanligast bland tvångsvårdade unga.

– Inom gruppen som får tvångsvård är det en kraftfull ökning av de som har ätstörningar, som vi inte har sett tidigare, säger Niklas Långström, medicinskt sakkunnig på Socialstyrelsen.

Några säkra svar på varför fler unga får en ätstörningsdiagnos, och på varför de dessutom är sjukare, finns inte menar Anne-Line Solberg och Ulf Wallin. Men att den psykiska ohälsan ökat bland unga generellt är forskningen överens om. Särskilt bland unga tjejer. Och även om långt ifrån alla ätstörningar går att koppla ihop med en önskan om smalhet – det kan lika väl handla om ett sätt att skapa kontroll – tror Ulf Wallin och Anne-Line Solberg att kropps­idealen ofta spelar in.

– Det är mest spekulationer, men jag tänker att det vore konstigt om inte unga påverkades av att det är så otroligt starkt fokus på kropp, vikt, mat och hälsa i sociala medier. Unga utsätts för det på ett helt annat sätt idag än bara för några år sedan. Tik tok till exempel, det är ett ständigt flöde som unga matas med, som är svårt att värja sig från för en tonåring, säger Anne­-Line Solberg.

Vuxenvärldens kroppsideal letar sig in i de ungas vardag, barn som inte ens nått tonåren sexualiseras, pressen att se bra ut ökar. Men att bli exponerad för skeva ideal i en känslig ålder är inte hela förklaringen. Ulf Wallin och Anne-Line Solberg menar att det också krävs vissa sårbarhetsfaktorer, som att vara utsatt för press och stress. Även genetiska faktorer lär spela in, påpekar Niklas Långström. 

– Vi vet att det finns olika biologisk sårbarhet för att utveckla en ätstörningsproblematik, säger han.

De flesta läggs inte in

Om orsakerna till att vissa får ätstörningar är oklara, är forskningen mer säker när det gäller vad som bäst hjälper den som har blivit sjuk. Även om de individuella skillnad­erna kan vara stora finns det evidens för att tidiga insatser är viktiga. När det gäller barn och unga spelar också familjen en viktig roll.

– De allra flesta blir inte inlagda, och i de fallen får föräldrarna en viktig roll. Det är de som ska se till att barnet äter. Det är ofta en väldigt tuff uppgift, och därför är det också viktigt att hela familjen får stöttning, säger Ulf Wallin.

”En väldigt tuff uppgift”

En som kan intyga det är Marika Rasmusson. Hon är själv förälder till ett barn som har varit sjukt, och arbetar även i föreningen Frisk och Fri – Riksföreningen mot ätstörningar.

– Hamnar man inte i slutenvården vårdas man hemma. Det blir upp till föräldrarna att försöka behandla sina barn och den uppgiften är extremt tuff eftersom det ofta är ­långdragna sjukdomsförlopp. Att se sitt barn må så dåligt och samtidigt försöka ta hand om eventuella syskon samt upprätthålla ett arbetsliv är en helt orimlig påfrestning, säger hon.

Marika Rasmusson beskriver livet som förälder till ett barn med ätstörning som ett heltidsjobb. Dessutom ett jobb man inte har utbildning för. 

– Det här är en ångestsjukdom, med mekanismer bakom som ofta är väldigt svåra att förstå. Ändå väntas man veta hur man ska hantera och bemöta sjukdomen, samtidigt som man måste bli sitt barns vårdare.

Hon tycker att det är mycket som behöver förbättras.

– Men en sak som ofta är helt avgörande är att få hjälp snabbt. Idag måste många tyvärr vänta alldeles för länge.