Hur kan vi bli av med evighetskemikalierna?

/ Lotta Lindgren, Luleå

Svar: Kul att du engagerat dig i PFAS-frågan – det behövs! PFAS (högfluorerade ämnen) började användas i brandskum och non-stick-stekpannor redan på 60-talet, för att med tiden användas i allt fler produkter, till exempel funktionsjackor, möbler, elektronik, smink och byggvaror. PFAS sprids med luft och vatten, är mycket svårnedbrytbart och det finns numera inga PFAS-fria områden på jorden. På vissa ställen har dricksvatten förorenats kraftigt på grund av punktutsläpp.

Populationsstudier på människor visar en koppling mellan exponering för vissa PFAS-ämnen och sämre vaccinsvar hos barn, leverskador, förhöjda halter av blodfetter, tarmsjukdomar, sköldkörtelrubbningar och sämre reproduktionsförmåga.

EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet (EFSA) uppdaterade hösten 2020 riktvärdet för hur mycket vi kan få i oss utan negativa hälsoeffekter. Livsmedelsverket har nu i uppdrag att uppdatera sitt gränsvärde. Naturskyddsföreningens studie i vintras visade att över två miljoner svenskar kan ha för mycket PFAS i sitt dricksvatten.

Så, hur kan vi bli av med dessa evighetskemikalier? Vartefter forskning visat att de är hälsofarliga har användningen begränsats. Men det finns minst 4 700 olika varianter och att förbjuda en i taget tar för lång tid. Därför har Sverige tillsammans med fyra andra länder föreslagit att i EU förbjuda alla PFAS. Det är mycket bra!

Men vi har redan mycket PFAS i naturen, våra samhällen och våra hem. Vad ska vi göra? De orter som har för höga halter i sitt dricksvatten bör skyndsamt införa rening och staten bör ge bidrag till detta. Som konsument ska du vara frågvis och skeptisk. Nyligen skulle jag köpa målarpenslar. Då hittade jag till min förvåning PTFE i stråna. PTFE är en PFAS-plast. Det utlovades att dessa penslar var mycket enkla att rengöra. Jo visst, det kan jag tänka mig, men fy vad onödigt!

Förbränning minskar mängden PFAS visar studier som gjorts vid kraftvärmeverk i Stockholm. Men det krävs att temperaturen är hög och jämn. Produkter som innehåller mycket PFAS borde kanske sorteras separat och destrueras kontrollerat. Men hur vet man vilka prylar det gäller? Ja, det är svårt. Därför är ett totalförbud enda vägen att gå. Det bör kombineras med rening där halterna är höga.

Vad som skrämmer extra mycket med PFAS är att tillverkarna visste att ämnena var hälsofarliga och svårnedbrytbara redan på 60-talet – men de mörkade. Och det lär inte vara sista gången. Vilket ämne härnäst kommer visa sig farligare än vad tillverkarna uppger? Är det inte läge nu att tillämpa försiktighetsprincipen och bara använda ämnen som är bevisat ofarliga? För vår hälsas skull och för naturen.