Han säger att det ofta har behövts civil olydnad för att få till lagändringar som speglar folkviljan och nämner förbud mot barnaga, avkriminalisering av homo­sexualitet och förbud mot farliga kemikalier som DDT, som exempel.

– Man förändrar lagen hela tiden efter tidens värderingar.

Calle Saxerbo säger att som polis är man medveten om lagen historiskt, och att den ska omfatta folkviljan över tid. Han har varit aktiv i klimat­rörelsen sedan 2017. I flera år har han anordnat föreläsningar på biblioteket i Halmstad där han bor, delat ut flygblad och demonstrerat. Men han menar att det inte räcker, utan att civil olydnad ”är nödvändigt”.

– Klimatfrågan är den största frågan någonsin vi stått inför, den motiverar att man bryter mot lagen tillfälligt för att få till lagändringar. Därför är jag beredd att bryta mot lagen.

ETC nyhetsmagasin var på plats både under måndagen då Återställ våtmarker inledde sin månadslånga kampanj för att stoppa torvbrytningen på plats vid Neovas verksamhet strax utanför Hallsberg, och dagen innan då aktivisterna tränade. Aktionsgruppens krav är att torvbrytning förbjuds och att våtmarkerna återställs.

Calle Saxerbo är medveten om att han kan bli gripen av tidigare kollegor. 

– Det räcker inte att erbjuda information, för all kunskap finns om klimatkrisen. Därför tog jag klivet till den här gruppen.

När vi talar, dagen innan aktionen, vet han inte hur polisen kommer att bemöta aktivisterna. Hade han själv varit befäl hade han lutat sig mot polislagens paragraf 28 som innebär att polisen avhyser människor från en plats där de inte får befinna sig. 

Han har på förhand bestämt sig för att i så fall inte lyssna på de utkommenderade poliserna, att ta sig tillbaka och fortsätta blockaden av torvbrytningen.

– Vi gör en civil olydnadsaktion, vi ska inte lyssna på polisens uppmaningar. Blir det en eskalering, då tar jag konsekvensen av det.

Calle Saxerbo är inte rädd för att bli gripen eller häktad, han är beredd att ta sitt eventuella straff. Att påföljden kan komma att bli ett stort skadestånd är däremot något som känns olustigt.

– Det är en fråga jag brottas med. Jag är inte rik, men har ett sparande till mina barn och barnbarn, det är jag rädd om. Ett eventuellt stort skadestånd skulle drabba mina anhöriga.

Ändå tar han risken.

– Klimatfrågan väger tyngre, det är viktigare att jag gör en insats för deras framtid än den här lilla oron jag har för sparandet.

Han har inte svårt att motivera för sig själv varför.

– Det är käpprätt emot all forskning att tillåta torvbrytning.

Dagen innan aktionen tränar gruppen rollspel inför olika eventuella händelser. Som att hantera arga lastbilschaufförer och att lugna varandra om någon skulle bli upprörd.

– Återställ våtmarker använder aldrig våld, inte ens i självförsvar. Det enda vi gör om vi utsätts för övervåld är att skydda våra kroppar, förklarar läraren Helen Wahlgren, en av grundarna av Återställ våtmarker.

De tränar i mindre grupper och Helen förklarar att det framför allt är viktigt att skydda nacke och mjälte. När hon ska visa en liggande skyddsposition i gräset blir hon plötsligt osäker på om mjälten sitter på höger eller vänster sida.

– Fråga Klas, föreslår någon, han är ju läkare.

– Mjälten sitter på vänster sida, samma som hjärtat, det är lätt att komma ihåg, ropar Klas från gruppen bredvid.

Snart är det dags för lunch och där förklarar läkaren Klas, som i efternamn heter Ytterbrink-Nordenskiöld, är 37 år och bosatt i Hökarängen, att han under en längre tid känt att de livsstilsförändringar han gjort på individnivå inte känns tillräckliga för att hejda klimatkrisen.

– I mitt arbete som läkare och forskare ser jag ju även hälsoriskerna med klimatförändringarna. Jag tror att den här metoden, civil olydnad, kan vara effektiv för att åstadkomma snabba förändringar.

Eftermiddagen fortsätter med fler trygghetsövningar, information om morgondagen och tips för att hantera en eventuell tid i häkte. 

Isabelle Anger, 70 år och pensionerad tolk från Uppsala, nickar åt informationen. För en tid sedan satt hon en månad och fyra dagar häktad för en trafikblockad av E4:an.

När Greta Thunberg startade sin klimatrörelse ville Isabelle Anger visa sitt stöd, hon slöt upp på Fridays for futures demonstrationer.

– Jag kände att jag ville göra mer, att genomföra civil olydnad är radikalare och verkar mer effektivt.

Hon blev snart aktiv i Extinction rebellion och senare i Återställ våtmarker. 

Tiden i häkte beskriver hon som oerhört tuff. Hon åt inte särskilt mycket, grät ofta och lyckades knappt sova. De strategier hon använde sig av för att hålla sig upprätt var att träna yoga och sjunga i cellen. Och hon fick många brev från kamrater utanför, vilket var ett stöd.

– Men jag vill inte bli satt i häkte igen, det vill jag inte.

Hon tittar ner. Tystnar.

Ändå är hon här.

– Politikerna gör ju ingenting. De säger att de ska ge pengar till att återställa våtmarker, men det är en droppe i havet. Jag säger till dem: Vakna! De behöver fråga sig, hur blir det på jorden om några år? Det blir ett helvete, civilisationen kan försvinna. För mig är det ett mysterium att politiker inte är rädda, som vi är.

Måndagen kommer. Aktivisterna är uppdelade i tre grupper, Alfa, Bravo och Charlie. Först ut är Charlie som startar klockan 8.00 då de är på plats vid själva torvbrytningen, livestreamar hur naturen förstörts och berättar om varför de startat aktionsmånaden av dagliga blockader.

En timme senare tar de sig in i närheten av fabriken, livestreamar igen när de sätter varnande klister­märken på jordsäck efter jordsäck som ska ut till butiker, samt uppmanar fler människor att ansluta.

Hasselfors Garden AB (dotterbolag till Neova) ringer polisen som snart är på plats. Först en bil med två konstaplar, sedan en hundförare och en pikétbuss.

När grupperna Alfa och Bravo anländer vid 10-tiden möts de av poliser. De sätter sig ändå tvärs över vägen strax innanför grindarna till torvbrytningsfabriken och rullar ut sina banderoller.

I främsta raden sitter polisen Calle, bredvid honom läkaren Klas, tolken Isabelle och ingenjören Antoine Bauduin. 

Antoine berättar att han till vardags utvecklar vågkrafts­energi, men känner sig lurad av den så kallade gröna omställningen.

– Om den bara handlar om mer energi för att rika ska flyga som förut, vad är poängen?

Hur känns det att sitta här, mer meningsfullt än att vara på jobbet?

– Det känns inte bra att sitta här, det regnar, är kallt och det är betydligt roligare att vara på jobbet. Men det känns viktigt. Jag tror att vi gör skillnad. Vi får fler och fler att lyssna och när opin­ionen växer måste politikerna lyssna.

Även Isabelle Angers starkaste känsla är att hon fryser. Hon förlorade många kilo under sin tid i häkte och nu skakar hon i den 15-gradiga regnsommar­dagen.

Viktor Jonsson lånar ut en mössa. Henrik Garbergs tar av sig sina regnbyxor och ger dem till Isabelle. Någon tar fram en kopp kaffe ur en termos så att hon får värma sina händer.

De har tränat, även på att ta hand om varandra.

Poliserna på plats förklarar att aktivisterna stör och uppmanar dem att flytta på sig.

Den informationen diskuterar de. Även om alla har bestämt sig på förhand att de vill genomföra blockaden, tar gruppen rundor varje gång ny information kommer från polisen. Vill någon avbryta, hur vill de fortskrida?

En lastbil svänger snart in, från den större vägen, men inser att infarten är blockerad.

Chauffören blir irriterad, suckar och låter motorn stå på en god stund. Men han varken tutar eller hoppar ur.

Till ETC nyhetsmagasin säger han att han bara vill göra sitt jobb.

– Som lastbilschaufför har man alltid bråttom, jag skulle lasta klockan 11 och köra till Stockholm, nu kan jag inte det.

Är inte du oroad av klimatkrisen och kan förstå aktivisternas krav?

– Jo, jag är oroad, men jag tror inte att det här förändrar något annat än att jag inte kan göra mitt jobb.

De hoppas att deras aktioner ska få politikerna att agera och förbjuda torvbrytning, som släpper ut stora mängder växthusgaser, tror du att det kan bli så?

– Kanske har de rätt, jag vet inte.

Ytterligare lastbilar samlas bakom, i en kö. En av chaufförerna ser ut att vara vid gott mod, passar på att äta en smörgås.

Poliserna förklarar att de snart kommer att uppmana aktivisterna att flytta på sig, att de gärna får demonstrera vid vägkanten utanför området, men inte blockera infarten inne på fabriksområdet.

Flera aktivister hänvisar till den grundlagstryggade demonstrationsrätten och ifrågasätter polisernas rättighet att uppmana dem att flytta på sig.

Efter en stunds överläggningar bestämmer sig gruppen för att stanna kvar inne på området tills någon från företaget kommer ut och lyssnar på dem. Polisen framför detta, och insatsledaren är tillbaka efter en minut med beskedet att ingen från varken Neova eller Hasselfors Garden vill tala med aktivisterna.

Nu har blockaden pågått i en och en halv timme. Polisen meddelar att om blockaden fortsätter inne på området kommer alla att lagföras för olaga intrång. 

Däremot har Polisen ändrat sig, aktivisterna behöver inte stå vid vägkanten, de kan upprätthålla blockaden, om den sker utanför grindarna.

Några aktivister flyttar sig utanför grindarna. De förklarar att det viktigaste ju är att hindra in- och utfarten av lastbilar som transporterar torv, att störa verksamheten. 

En handfull av aktivisterna väljer att ändå inte flytta på sig. En av dem är Calle Saxerbo. 

– Jag vill att detta ställs på sin spets. Jag vill att situationen eskalerar, både för mig personligen, och för att jag vill få de företag som bryter torv att lyssna. I slutändan, om dom en åklagare väcker åtal mot mig för, så vill jag att det uppmärksammas och jag vill att regeringen lyssnar. Det är ju därför vi är här, för att få regeringen att förbjuda torvbrytning.

Utdikade våtmarker frigör lika mycket växthusgaser som hela Sveriges personbilstrafik, det vill säga minst 20 procent av Sveriges utsläpp. Enligt Naturvårdsverket handlar det om cirka elva miljoner ton koldioxidekvivalenter per år från dränerad torvmark.

Att låta torven stanna i marken och återväta utdikade våtmarker är enligt FN:s klimatpanel IPCC det enskilt mest effektiva sättet att snabbt sänka våra utsläpp.

Men branschföreningen Svensk torv, en samarbetsorganisation för torvproducenter, tillbakavisar kritiken mot jordfabrikerna. De hävdar att endast 0,5 procent av utsläppen från utdikade våtmarker kommer från torvbruket. Den stora majoriteten sker från annan verksamhet, såsom produktivt skogs- och jordbruk.

Pia Holmberg är både produktchef på Hasselfors Garden och ordförande för branschföreningen Svensk torv. På frågan om hur hon upplever blockaden av torvindustrin svarar hon att det inte känns bra. Framför allt på grund av säkerhetsrisken:

– Vi har inget emot att människor demonstrerar och framför sina åsikter, men vi har säkerhetsföreskrifter att följa. Det finns en brandrisk på torvtäkter under sommaren, där ska man inte vistas hur som helst. Tunga maskiner rör sig på området och obehöriga får inte vara där.

Hon berättar att cirka 80 procent av de produkter Hasselfors Garden säljer innehåller torv, men till exempel täckbark är helt torvfri.

– De var inne på vårt område och satte upp klistermärken på våra säckar, och jag ser att de klistrade på täckbarken också, de har ingen kännedom om branschen.

Vad tänker du om aktivisternas budskap: Förbjud torv­brytning och återställ våtmarker?

– Vi tror inte på att fasa ut torven helt, den är så unik och så bra. Vi är inte emot att använda andra material, men problemet är att de inte finns i tillräcklig utsträckning och kvalité. Vi måste leverera produkter som både är säkra för människor och som fungerar för odling, dessutom i stora volymer, säger hon.

– Om de hade varit lite mer vänligt sinnade hade vi kunnat visa dem en återställd våtmark på en gammal torvtäkt 400 meter ifrån deras blockad. Vår bransch gör nya våtmarker av gamla tovtäkter. När vi skördat färdigt kan man återväta, vi har flera exempel här i Närke.

Pia Holmgren kallar inte torven för fossil, utan långsamt förnyelsebar.

– Anledningen till att den omfattas av utsläppsrätter är att den avger mycket växthusgaser vid förbränning. Men jorden vi säljer i påse används ju för odling. Då tar det cirka tio år för torven att förgasas, och samtidigt binder växterna kol­dioxid. Ettåriga växter, inte så mycket, men om du till exempel planterar träd så binder de koldioxiden långsiktigt.

Men växthusgaser frigörs, ser du inte det som ett problem?

– Alla material har sin påverkan på miljön, vi tittar på det och gör en sammanvägning för att tillverka en fungerande produkt som ger grönsaker och mat på tallriken. Vår industri gör att vi får en grönare värld, jag förstår inte varför de är emot oss.

Många kommuner har valt bort torvbaserad jord när de planterar, de har visat att det fungerar bra att odla i grus, kompost och biokol, så behövs verkligen torven i odling?

– Även kommuner som anlägger utan jord använder plantor som är uppdrivna i torvbaserad jord, torven behövs. Människor kan tillverka egen jord hemma och använda sin kompost, ja. Men vi säljer till de som behöver köpa jord, och kompost finns inte i tillräcklig volym. Dessutom måste vi garantera produktens kvalité. Vi gör jord i stor skala. Vi kan inte hålla på med många små, odefinierade material. Och vet du vad grus väger? Ingen skulle orka bära det.

Aktivisterna ville ju prata med er på plats, men ni avböjde.

– Polisen skötte dialogen och polisen framförde inte till oss att de ville träffa oss. Men om de vill framföra sina argument och lyssna på våra tycker jag dessutom att det är bättre att boka ett möte för att prata under ordnade förhållanden. Vill de boka ett möte, inga problem för oss. Det är kul med debatt.

Vilken ekonomisk skada lider ni av att verksamheten stängs ner för en dag?

– Vi har inte räknat på det, men vi lider en ekonomisk skada.

Och om aktionerna fortsätter i en hel månad, vad tänker du om det?

– Vi kommer att ringa polisen. Vi måste fortsätta vår verksamhet och vi har laglig rätt.

Mattias Goldmann, välkänd liberal klimatdebattör, har följt debatten om torvbranschen över tid. Han konstaterar att det finns delar av branschen som förnekar att torven är icke förnybar, nästintill fossil, och han kallar det för ”grönmålning” när torv lyfts fram som en ”naturprodukt”. Det han hoppas på är att branschen ska lyssna på kritiken och att istället för att fortsätta bryta, ägna sig åt att återställa våtmarker.

– Torvbranschen har världens chans att vara en del av återställningen. De är på plats, kan markerna och det finns pengar att söka för att återställa våtmarker. 

När våtmarker återväts finns en risk för att ytterligare metan släpps ut, därför är det enligt Mattias Goldmann viktigt att det görs på rätt sätt, av expertis. 

– Torvbrytningsbranschen skulle kunna göra nytta, gå från en ifrågasatt bransch till hyllad.

Argumentet att torvbrytningen står för en liten del av de totala utsläppen från utdikade våtmarker ger han inte mycket för.

– Branschen framhåller gärna att det handlar om en liten del, vilket inte är intressant. Det är som att säga att en viss typ av transporter står för en liten del av de totala utsläppen från olja, ett sådant resonemang skulle vi underkänna när det handlar om olja, för alla utsläpp spelar roll.

Inte heller Helen Wahlgren från Återställ våtmarker tycker att argumentet att torvbrytningen står för en liten del av de totala utsläppen från utdikade våtmarker är relevant.

– Torvbrytningen i Sverige tillför atmosfären mer koldioxid än hela vårt inrikesflyg, så det är ingen liten skitsak vi talar om. Det är fullkomligt absurt att det får fortsätta! Vi är väl medvetna om vilken andel av utsläppen som kommer från torvbrytningen och därför har vi från början formulerat uppmaningen: Återställ våtmarkerna – och förbjud all klimatskadlig torvbrytning.

Hon framhåller att torvmarker idag bara täcker tre procent av jordens landyta, men ändå innehåller dubbelt så mycket kol som alla skogar på jorden.

– Det kol som lagras i dessa tre procent motsvarar 75 procent av den kol människan släppt ut i atmosfären, så förlorar vi torvmarkerna skulle det vara kört för mänskligheten! Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att den svenska regeringen inte för några diskussioner om att förbjuda torvbrytning, vilket sker i andra länder.

Calle Saxerbo kommer att fortsätta att ägna sig åt civil olydnad. Han ser det som en del av samma humanism som en gång förde honom till polisyrket.

– Jag är stolt över mitt arbete som polis, jag har gett upprättelse åt många brottsoffer och stöttat många utsatta människor. Nu är jag stolt över att jag tar ansvar för mina barns och barnbarns framtid, jag gör det jag kan för att få politikerna att agera.