Samtalet

Erika Wasserman: ”Onani är en metafor för att inte vara produktiv”

Publicerad 19 oktober, 2022

ETC nyhetsmagasin

Efter en framgångsrik karriär som filmproducent debuterar Erika Wasserman nu som regissör med komedin ”Året jag slutade prestera och började onanera”. Med ETC pratar hon om arbetskritik, gamla könsroller i en nyliberal tid, och att lyssna på sin vagina.

Clara Lee Lundberg

Text

På fredag är det premiär för den redan omtalade långfilmen ”Året jag slutade prestera och började onanera”.

Filmens huvudperson är Hanna, en 39-årig övre medelklasstjej mitt i karriären som vill skaffa ett andra barn med sin kille. Han tycker att hon jobbar för mycket, så hon säger upp sig för hans skull, men det är försent. Han gör slut och plötsligt står hon utan jobb, lägenhet och bästa vännen Carro, som också tröttnat på Hannas konstanta stressande. En kväll träffar hon Liv, som inte låter sig styras av vare sig självupptagna killar eller stressiga jobb. Hon inspirerar Hanna till att sluta ställa upp på omöjliga premisser och istället börja utforska vad hennes vagina vill.