Kommentar/Johan Ehrenberg.

2020-03-18 20:00
Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT / Dagens ETC
Puffetikett
Dagens ETC

Vem får ta del av Riksbankens 500 miljarder?

Förra veckan avslutades med paket där gig­antiska siffror påstås rädda och underlätta och hindra.

Nu inser nog alla svenskar till sist att det faktiskt finns pengar. Men allt handlar om vem man sänder dem till.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Riksbanken ger bankerna 500 miljarder kronor utan ränta. Det betyder att de penningstinna bankerna – som ju har haft rekordvinster i många år – får en stor dusör att använda nu. Samtidigt tar Finansinspektionen bort reglerna som tvingar banker att ha en extra säkerhetsbuffert på 2,5 procent i kapital. Det betyder att bankerna kan låna ut ytterligare 900 miljarder kronor.

Det här är historiskt stora stöd till bankerna. 1 400 miljarder nytt kapital att handla med när bankernas totala långivning under ett år är ungefär 6 000 miljarder kronor.

Enorma pengar som ska gå till… ja, vad?

Stötta företagen, säger regeringen.

Samtidigt lämnar man då hela beslutet över vilka företag som ska få detta stöd i form av lån och vilka som inte ska få det till de privata bankerna. Man har inga som helst garantier för att bankerna verkligen ökar utlåningen till de som behöver, i varje finansiell kris hittills har ju bankerna tvärtom visat sig göra tvärtom.

Att Riksbanken och Finans­inspektionen gör såhär är helt i linje med vad de har som uppdrag. Rädda finanskapitalet och finanssystemet. Men en regering måste vända på frågan.

Det är kanske inte de privata bankerna som behöver stöd?

Det är låntagarna.

Tyska regeringen tog ett lite annorlunda beslut. Man gav den statliga storbanken KfW i uppdrag att genomföra ett obegränsat kreditprogram. Ja, ordet var obegränsat. Det betyder att den statliga banken direkt kan gå in och stödja både små och stora företag oberoende av om de privata bankerna tycker att sådana lån gynnar bankernas ägare. Den statliga bankens ägare är ju medborgarna så självklart kan prioriteringarna då se annorlunda ut än om det är privata banker som styr kreditgivningen.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Staten tar alltså ansvar, inte bara för att finansmarknaden fortsätter låna ut till företag som drabbas av krisen, utan också ansvar för vad man lånar ut till. Och det innebär att medborgarna äntligen kan ställa någon till ansvar för vad som görs.

För ingen svensk medborgare kan ju ställa Nordea, SEB, Swedbank eller Handelsbanken till ansvar för om man använder den här nya utdelade pengapåsen.

Ett felaktigt påstående i sammanhanget är när någon hävdar att det här stödet kan ges för att Sverige har låg statsskuld. Man har ”samlat i ladorna”. Det är helt fel. Dessa pengar är inget som sparats ihop, det är pengar som ”trycks”, det vill säga skapas av först Riksbanken (de 500 miljarderna) och sedan av de privata bankerna själva. Den här typen av gigantiska miljardpaket visar nämligen vilken makt en stat har att just stödja ekonomin med nya pengar. Alla de saker vi ”inte haft råd med” hade staten kunnat lösa genom att riksbanken skapat 500 miljarder och köpt statsobligationer som kunde finansierat skolor, mer vård, mer rena transporter för att bara ta några saker ur problemsäcken vi har.

Det har aldrig varit ont om pengar för att stödja bank och finansmarknad.

Det har bara varit slut på pengar för att stödja arbetslösa, sjuka och människor med behov av vård.

Nu kommer även regeringen börja tvingas stödja både företag, arbetslösa och sjuka för att inte samhället ska drabbas av panik. ”Paket” på 300 miljarder har redan presenterats. Ju mer coronaviruset orsakar nedsläckt ekonomi, desto mer behöver staten göra för att skapa jobb.

Det är bra. Men det viktiga återstår, att som stat själv ta ansvar för hur pengarna används.

Efter den här krisen kommer medborgarna nämligen ha lärt sig en viktig sak.

Det handlar inte om det finns pengar.

Det handlar om vem man sänder dem till.