Fråga Ehrenberg.

2014-11-15 11:45

Vad betyder nollränta och stagnation?

Det är konstigt att läsa borgerliga morgontidningar nuförtiden och se att deras ekonomisidor och ledarsidor driver sådant som du och Sten Ljunggren skrivit om i många år. (Jag har faktiskt använt er bok Ekonomihandboken i en studiecirkel.) Det jag syftar på är att de nu tycks vilja få bort överskottsmålet och plötsligt jublar över nollräntan. Och då blir man lite undrande, vad är det egentligen som skiljer röd ekonomikritik från den nya blå? Och vad betyder svängningen idag? 
Eva Lena Eriksson

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Svar: Roligt att du använt Ekonomihandboken. Vi ser den som just ett sätt att visa att det finns andra förklaringar till det som sker, än de modeller som nationalekonomin presenterar. Det finns inte ”en väg”. Det finns tusentals.

Men hur kan det då plötsligt verka som om ”alla” tycker detsamma?

Sanningen är att nyliberalismen gått in i väggen när det gäller grunduppdraget. Den har kunnat skapa tillväxt genom att tömma de offentliga sektorerna, minska skatter och öka inkomstskillnaderna. En tredjedel av befolkningen i rika länder har fått det mycket bättre, en tredjedel står och stampar och en tredjedel får det sämre. Tillväxten har berott på billig energi, ny teknik (digitala eran) och att man fått ta över kapital från pensionssparare och offentlig sektor, som kastats in i ett gigantiskt spekulationsrace jorden runt. 

Det funkar ett tag. Sedan blir samhällena så svaga att tillväxten försvinner.

Åtstramningarna i Europa har slagit sönder ekonomierna samtidigt som vinsterna faktiskt stigit.

Men kapitalism har mycket svårt att klara motsättningarna i ett samhälle utan tillväxt.

Tillräckligt många måste ”få det bättre” för att kunna stoppa missnöjet hos de som får det svårare.

Utan tillväxt krävs annars omfördelning i samhället, där de rika måste avstå från sin enorma förmögenhet till de fattigas konsumtion, och det vill man inte.

Alltså svänger även den borgerliga nationalekonomin.

Istället för tokåtstramningar börjar man prata om ”stimulans” och de heliga målen som privatisering, hög ränta och sänkta skatter får stå tillbaka för det verkligt stora problemet.

Globalt har kapitalismen slutat fungera – kapitalet får inte längre den avkastning som kapitalister vill ha på produktion och handel, och pengarna snurrar runt i allt snävare ”placeringscirklar”. Det är lite som ”hela havet stormar”, där marknaderna bit för bit sliter undan stolen för en annan. Monopoliseringen ökar, men tillväxten tar inte fart. Ändå ökar utsläppen och förstörelsen.

Dessutom börjar kapitalismen få problem med den nya tekniken. Det enklaste exemplet är energimakten. Ju mer förnybart som etableras, desto svårare att hålla uppe energipriserna och vinsterna. När väl en investering gjorts för till exempel solceller så är marginalkostnaden för att få ut energin nästan noll. Det är svårt att göra jättevinster på det.

Det här är den stora skillnaden mellan marxisters analyser av det som händer och borgerliga radikala keynesianer. När Krugman ska förklara krisen ser han bara misstag från korkade ekonomer och politiker som stramat åt i onödan. För en marxist är det kapitalets vinstjakt som istället är problemet. 

Nyliberalismen hade aldrig kunnat få förstöra så mycket om den inte skapade jättelika övervinster för kapitalägarna globalt.

Men baksidan av dessa övervinster är massarbetslösheten på jorden. I varje rikt land finns det mellan en femtedel och en fjärdedel av de vuxna som helt enkelt förvägras jobb och försörjning. Att 800 miljoner svälter och att världen går mot en klimatkollaps, trots att vi aldrig varit så rika på jorden, är självklart en enda stor anklagelse mot dagens ägare av jorden. Deras intresse har förstört för alla andra.

Så jag tror inte du behöver vara orolig för att skillnaderna känns små när riksbanken ger upp den dumma räntehöjarpolitiken och istället inför nollränta.

Eller att Magdalena Andersson i praktiken kommer att överge överskottsmålet och få stöd från de borgerliga för det.

Bromsas nyliberalismen kommer vi att få se stora offentliga investeringar jorden runt som ökar ekonomin. Efter ett tag kommer de också innebära högre löneandel och lägre vinster. Då kommer raseriet bland särintressets kapitalägare tillbaka.

Hur stoppar man det?

Tja, det behövs en arbetarrörelse som begriper att det fortfarande är en kamp mot ägarnas makt som gäller.

Och ekonomer som orkar säga emot när superlönerna från finansvärlden lockar och erbjuder dem livslånga kontrakt i desinformationens tjänst.

Världen är full av ekonomer som med 100 000 i månadslön berättar hur viktigt det är att hålla tillbaka de lägsta lönerna i landet.

Alltför få reser sig upp och säger emot.

Men framtiden är ljus!

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.