Analys / Stefan Koch.

2020-05-02 13:00
Illustration: Isabel Fahlen
Puffetikett
Nyhetsmagasinet ETC

Ser vi ett paradigmskifte i det ekonomiska tänkandet?

Finansparadigmet säger att alla ekonomiska problem kan lösas med mer pengar. Men coronakarantänerna har lett till ekonomiska problem som är oöverskådliga.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Nyhetsmagasinet ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

11 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC nyhetsmagasin förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC nyhetsmagasin förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Alla tider har sina berättelser. De har kopplingar till verkligheten men de går längre. De förklarar allt. Globaliseringen blir den nya historien efter Sovjetunionens kollaps. Att tro på den nya berättelsen blir modernt och visar att du hänger med. Invändningar viftas undan.

Det är inget problem att försörjningsleden blir allt mer komplexa och långa. Det är inget problem att ha för lite av saker och ting som egen livsmedelsproduktion eller flygplan som kan bekämpa skogsbränder. Om det skulle bli problem får vi hjälp av EU. Alla beredskapslager i Sverige avvecklas. De underjordiska tunnlarna och lagerhallarna töms och säljs. Kanske något företag vill köra event där nere, eller något? Det spelar ju ingen roll. Eller?

Finanskrisen avslöjade sårbarhet

Under finanskrisen blir det uppenbart hur instabil den globala finansdrivna ekonomin blivit. Allting stannar nästan och går sönder 2008. Några länder börjar långsamt reagera. Tyskland börjar bygga upp lager igen, drivmedel, livsmedel. Men reaktionen är i de flesta fall oerhört långsam. I Sverige skickas det ut en broschyr till folket men det dras inga konsekvenser i övrigt. En halv miljon svenskar är beroende av sköldkörtelmedicinen Levaxin. Medicinen görs på en fabrik i USA. I Sverige finns inga lager.

Efter finanskrisen är det egentligen också klart för alla som kan läsa ett diagram att globaliseringen är över. Den svenska exporten slutar globaliseringsväxa. Exporten dyker i finanskrisen, återhämtar sig lite och planar ut. Inte förrän 2018, tio år efter krisen är den svenska exporten uppe och nosar på siffrorna från 2008. Tio år med svag tillväxt. Det är något som har hänt men det tas inte in. Allting granskas kvartalsvis, exporten stiger ett kvartal och det blir en nyhet. Den stora bilden dyker sällan upp på radarskärmarna.

Samtidigt går den globala ekonomin från kris till kris, euroskuldkris, Grekland och Deutsche bank. Det skakar och rister. Ekonomin saktar in, börserna börjar falla men varje gång räddas situationen med nya massiva injektioner av pengar. Nollränta, minusränta och Riksbanken köper statsobligationer… Ekonomin stagar upp sig och framför allt repar börserna mod igen. Det är som om systemet inte längre kan tillåtas sköta sig själv. Det som ska undvikas till varje pris är en ny finanskris. Den kan tydligen utlösas av något så litet som att ekonomin saktar in eller att fastighetspriserna börjar gå ner, eller av att börserna faller mer än säg, 30 procent. Den globala ekonomin kan bara leva om alla finansiella siffror pekar upp. Bara då kan den fortsätta att gälla, globaliseringen.

Lågkonjunkturen har blivit avskaffad

Gång på gång vill världsekonomin sakta in och gå in i lågkonjunktur, 2012, 2016, 2019 men det tillåts inte hända. Det är så vi måste förstå det, det kan inte tillåtas hända för världsekonomin tål inte längre lågkonjunkturer för då sjunker vinsterna och fastighetspriserna och aktiepriserna och då börjar skuldbergen och alla de olönsamma företagen som den finansdrivna ekonomin är byggd på att falla samman och då rasar det. Allt finansiellt går sönder och för att förstå allvaret i det så kan vi ta exemplet med västvärldens pensioner som numera betalas via utväxlingen på stigande fastighets- och aktiepriser.

Kan det fortsätta hur länge som helst? Nej. Det går inte att för alltid slänga berg av pengar på varje annalkande lågkonjunktur.

Fast varför skulle det inte gå? Inom breda lager av ekonomi- och journalistkåren har den outsagda åsikten att det kanske går att för alltid slänga mer pengar på varje lågkonjunktur brett ut sig. Faktum är också att just i en finansdriven ekonomi så fungerar det bättre. Börser och fastighetspriser reagerar nämligen bra på massor med nya pengar. Så bra att en ny normalitet utvecklats sedan finanskrisen. Dåliga ekonomiska nyheter betyder att det kommer att komma ännu mer pengar så dåliga ekonomiska nyheter har betytt att börsen går upp.

Den finansdrivna ekonomin

När börsen fortsätter gå upp fungerar den finansdrivna ekonomin så bra som den kan. Den är inte som 60-talets tillväxt där alla fick det bättre, det här är något annat. Börsernas uppgång ser till att pensionsfonderna kan fortsätta betala pensioner, de billiga pengarna ser till att fastighetspriserna kan fortsätta gå upp och att delar av medelklassen fortsatt känner sig rik. De billiga pengarna gör att olönsamma företag och olönsam produktion kan frodas. Amazon, Netflix, Tesla och den amerikanska frackingoljeindustrin kan växa utan att behöva göra vinst. Allt det betyder är att banker, stater och stora företag är fortsatt solventa och i vissa fall, som vissa banker och den rikaste en procenten, fortfarande tjänar mycket pengar. I den övriga ekonomin går det utför, dåliga löner och hårda jobb. Inkomst och livsstilsskillnaderna mellan de som har tillgång till den finansdrivna ekonomins innerstadsinkomster och de som befinner sig ute i den andra ekonomin ökar. Missnöjet växer och växlas ut i politik som varit omöjlig för tjugo år sedan, Trump, Brexit, nästan Bernie, gula västar, Afd och SD.

Riksbankerna kan fixa allt

Men det finns en ny sanning. Riksbankerna kan laga alla hål för de har oändligt med pengar och så fort det blir problem kommer pengarna och börsen rusar, och det betyder i andra hand att globaliseringen fortsätter. Vi kan kalla det för ett gällande paradigm sedan finanskrisen. 2020 har paradigmet härskat i över ett decennium. Det har överlevt flera stora kriser. Det är starkt. Det gällande paradigmet seglar in i vad som först ser ut som en vanlig dålig ekonomisk nyhet i form av coronaviruset. Finansmarknaderna reagerar med eufori. Enligt det gällande paradigmet tvingar viruset FED – som ju är världens finansiella hjärtmuskel – att reagera. Det betyder att mer pengar är på väg!


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Finansparadigmet tolkar de allt sämre ekonomiska nyheterna från Kina och resten av världen som mer pengar. I februari 2020 slår Dow Jones nytt rekord. En rapport visar att bilförsäljningen i Kina de två första veckorna i februari gått ner med 92 procent. Kina stod stilla.  Paradigmet är starkare. Dåliga nyheter är bra nyheter. Den amerikanska börsen fortsätter sin uppgång. Sedan är det plötsligt inte sant längre. Börsen i USA och börserna över hela världen börjar krascha den 24 februari. Det är panik.

Finansparadigmet finns ändå fortfarande i bakgrunden. Det är kanske bara ännu en kris, som 2016, eller som december 2018. En prövning av tron. Det som händer är fortfarande kanske bara en blipp. Det kan gå över. Massiva räntesänkningar och ännu en tsunami av nya pengar. Finansiella innovationer. Saker ingen tänkt på tidigare, och där kommer ju en: Kina utlyser en paus i konkurslagarna. Det är inte längre möjligt att gå i konkurs. Och där kommer en till, på sätt och vis, när amerikanska centralbanken, FED, säger som det är: det finns ingen gräns för hur mycket pengar de kan skapa. FED vräker ut sex biljarder dollar. De köper allt, aktier, statsskuld, skräpskuld, till och med medborgarna får pengar. De öppnar dollarförsörjningslinjer till riksbanker över hela jorden. Den svenska riksbanken får också. Börserna stabiliserar sig och börjar gå upp igen.

Fast på den andra sidan

Under tiden fortsätter den verkliga ekonomin att falla. För om saker ska produceras måste de förbrukas. Den globala förbrukningen av olja sjunker med … 20 procent, nej … 30 procent. Priset rasar. Förbrukningen av koppar, järn, zink, grus, allt faller och alla priser rasar. I den reala ekonomin gäller fysiska lagar. När oljeförbrukningen sjunker med en tredjedel fylls snabbt alla existerande lager. Sedan är de fulla. Efter det måste produktionen läggas ner annars får oljan brännas upp eller pumpas ut på en åker. En analytiker på Robobank förutspår det och plötsligt händer det, ett oljebolag tvingas betala för att bli av med oljan. Ett oljepris som är negativt? Ännu galnare än minusräntan?

Magiskt tänkande

Den globala kapitalismen är ett system av system. Priserna i det finansiella systemet kan pressas upp genom att köpa allt, aktier och värdet på krediterna kan upprätthållas. I den reala ekonomin kan vissa priser pressas upp. Fastighetspriserna kan fås att stiga på en våg av billiga lån. Alla är med på magin för det betyder att det går att bli rik? Jag hämtar ett gratis blocket-bord i en villa i Tumba. Jag skulle säga att den stora men sunkiga och förfallna villan är värd 50 000 kr. Men det är den inte, det spelar ingen roll hur det ser ut. Huset är värt miljoner. Det är magin. Under den sönderfallande fasaden är huset förtrollat.

Finansparadigmets magiska tänkande sätter sig dessutom i språket. När det blir dyrare att bo heter det att fastighetspriserna återhämtar sig. Det finns inte längre ett ord för motsatsen till tillväxt som då får bli tillväxt med minus. Men vad är ordet? I den verkliga ekonomin blir bedömningen av coronaepidemins destruktion en fråga om tid. Alla tar ledigt över helgen, förbrukningen dippar, efter helgen börjar alla jobba igen, förbrukningen går upp. Ekonomin kan göra det, slå av och på. Men om alla tar ledigt i flera månader. Vid en viss tidsgräns blir en del av den avbrutna förbrukningen permanent. Ekonomin stabiliserar sig på en lägre nivå och kör vidare därifrån. Det hände senast på 1930-talet och hävdes först med andra världskriget.

Tillbaka till framtiden?

Den verkliga ekonomin lyder under fysiska lagar. Om oljeproduktionen går ner med 30 procent så blir ekonomin 30 procent mindre. Oljan är den globala ekonomins centrala form av energi. I den fysiska verkligheten har coronaepidemin producerat en kaskad av chocker.

Kinas karantän stängde av de globala försörjningslinjerna av insatsvaror vilket ledde till ett fall i utbudet och produktionen. USA:s och Europas karantän ledde till ett fall i efterfrågan så när Kina ska starta upp igen är efterfrågan plötsligt borta. Den fallande efterfrågan på allt betyder att det måste produceras mindre av allt. Då kanske Kina inte kan starta upp igen. Då stiger arbetslösheten ännu mer och efterfrågan faller ännu mer samtidigt som det regnar pengar på allt.

Ska vi rädda Volvo?

Det är svårt att tänka utanför finansparadigmets magiska värld men låt oss göra ett försök med Volvo. Snart kommer Volvo lastvagnar, och Volvo cars för den delen, behöva bli räddade igen. Volvo är en del av Sverige men också en del i allt det som inte fungerar. Om Volvo lastvagnar räddas i enlighet med finansparadigmet så kan de fortsätta sedan som förut, om det ens är möjligt. Bygga dyra dieselbilar och göra stora vinster (när de inte behöver räddas) och köpa sina egna aktier och dela ut bonusar och bidra till klimatinferno och inte betala någon skatt alls nästan. Det är som det ska vara bara staten får tillbaka pengarna sedan, säger finansparadigmet.

Men det är inte det Volvo Sverige behöver. Vi behöver ett Volvo som bygger billiga el-lastbilar som drivs med tråd som en trådbuss. Då kan vi elektrifiera hela vår transport av tunga varor. Vi behöver ett Volvo som räddar oss. Som inte köper sina egna aktier och inte delar ut stora bonusar men som betalar skatt. Så hur åstadkommer vi det?

Kan vi ens lyfta tanken att ta över ett företag och att de en procenten blir utan vinst? 

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.