ANALYS.

2017-04-19 07:44
S-kongressen har ställt krav på ännu en pappamånad under nästa mandatperiod, plus en tidsplan för individualiseringen av föräldraförsäkringen. Nu måste regeringen leverera. Bild: Hasse Holmberg/TT
S-kongressen har ställt krav på ännu en pappamånad under nästa mandatperiod, plus en tidsplan för individualiseringen av föräldraförsäkringen. Nu måste regeringen leverera.

S-beskedet om ­"pappamånad" är en ­seger för arbetarkvinnor

En av pusselbitarna för att utjämna lönegapet mellan män och kvinnor är det ojämställda uttaget av föräldraledighet. Att S nu tar ett kliv i rätt riktning är en seger för fackföreningsrörelsen – och för jämställdheten, konstaterar Rebecka Bohlin.

Det är inte lönegapet som en förändrad lagstiftning om föräldraförsäkringen framför allt påverkar – den kan få mer påtaglig effekt på kvinnors pensioner, och inte minst bli en motor för ett mer jämställt föräldraskap, vilket icke är att förringa.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Det brukar kallas för statistisk diskriminering, den effekt det får på arbetsmarknaden att kvinnor i Sverige tar ut cirka fyra femtedelar av den betalda föräldraledigheten. Observera! Bara var tredje pappa tar ut mer än en månads föräldraledighet per barn, i det ”jämställda” Sverige – de flesta pappor tar alltså inte ens ut dagens tre ”pappamånader”. Lägg till detta ett ojämställt uttag av Vård av sjukt barn.

De undersökningar som gjorts visar att arbetsgivare är medvetna om att det statistiskt sett är förenat med en viss osäkerhet att anställa och befordra unga kvinnor. Det är troligt att kvinnorna får barn och att de är hemma minst ett år per barn. Anställer och befordrar du unga män gäller det omvända: de kommer att vara närvarande på jobbet, trots att de blir föräldrar.

Men denna pusselbit, den statistiska diskrimineringen, har vi i hög utsträckning lyckats rå på, framför allt genom en skärpt diskrimineringslagstiftning. Alla arbetsgivare måste arbeta målinriktat för bland annat jämställdhet – och det sker faktiskt förändringar i rätt riktning.

Ta exemplet med andelen kvinnor som är chefer på svensk arbetsmarknad. För tio år sedan var det bara var tredje, i dag är vi uppe i 42 procent – det vill säga inom ramen för vad som brukar kallas för jämställt.

Ändå är föräldraförsäkringen viktig att fortsätta förändra. På S-kongressen var ambitionerna till en början låga, socialförsäkringsminister Annika Strandhäll ville vänta på en utredning som ska komma i höst. Men kongressen gav mothugg. Den ställde krav på ännu en pappamånad under nästa mandatperiod, plus en tidsplan för individualiseringen av föräldraförsäkringen. Nu måste regeringen leverera.

Detta går i linje med vad LO vill – och prioriterar.

I juni förra året fattade LO-kongressen beslutet att driva på för en helt individualiserad föräldraförsäkring. Som ett första steg är LO-kravet en tredelning. 

Varför? Med nuvarande takt sägs det ta 60 år till innan män och kvinnor är föräldralediga lika mycket. 

Så länge vill vi inte vänta.

Ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen kan dessutom få en mer offensiv roll i lönebildningen än vi kan föreställa oss i dag. Ska en arbetarkvinna kunna vara familjeförsörjare medan hennes partner är föräldraledig måste låglönesatsningen förverkligas – på riktigt – och hyvling stoppas.

Från fackligt håll har S-kongressen beskrivits som en seger. Avdragsrätten för a-kassan ska återinföras, bra! (Detsamma gäller avdragsrätten för fackföreningsavgiften, men först när ”budgetläget tillåter”.)

När förhandlingarna avslutades hade ombuden dessutom beslutat att partiet vill avskaffa den ”allmänna visstiden”, och därmed skärpt partistyrelsens ursprungsförslag: Tillsvidareanställning på heltid ska vara norm på hela arbetsmarknaden och lagen om anställningsskydd ska ändras så att den så kallade hyvlingen inte längre är tilllåten. 

Vi ser alltså en första delseger för kampanjen #slutahyvla. Tusentals fackliga röster har de senaste veckorna höjts mot hyvling av arbetstider.

Kongressen har stakat ut vägen för partiet. Hur regeringen, som ju saknar majoritet i riksdagen, ska kunna leverera blir nästa stora utmaning.